Upp:

  1. 1. tillsammans med verb att återgifva med sub l. ex i sammansättning: stiga, väcka, resa upp surgere, suscitare, erigere; hjelpa upp på hästen in equum tollere; upp och ned sursus deorsum; gå upp och ned tolli et vicissim summitti (höjas och sänkas); promenera upp och ned inambulare (in porticu); efter att ha gått några hvarf upp och ned spatiis aliquot factis; vända upp och ned subvertere; oeg. = miscere, turbare omnia; sitta upp bättre altius ascendere.
  2. 2. ensamt l. såsom interjektion: surge! age; upp att följa l. och följ gudarnes ledning erige te deosque duces sequere (L. I. 41. 3); upp med dörren aperite ostium; upp med ansigtena ora tollite.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!