Blod: i allm.: sanguis; cruor (utgjutet
b., som håller på att stelna l. redan stelnat);
tabum (lefradt, förvandladt b.); – i särsk.
användningar:
- a. med afs. på
blodsutgjutelse, krig, död: uttömma b. sanguinem
emittere; stilla b-t sanguinem sistere,
prohibere; utgjuta sitt b. för fäderneslandet
sanguinem (vitam) pro patria profundere,
effundere, dare; nog b. har runnit satis
sanguinis profusum, datum est, factum
est; törsta efter b. sitire sanguinem; vilja
se ngns b. (hjerteblod) sanguinem alicujus
petere; nisi sanguine alicujus satiari,
expleri non posse.
- b. med afs. på helsa l.
sjukdom: friskt, osundt b. sanguis verus,
incorruptus, vitiosus, corruptus; bonus,
integer, malus.
- c. med afs. på
temperament och sinnelag: varmt b. natura
ferventior, calidior; hafva varmt b. naturā
ferventiorem esse, fervidum esse; med kallt
b. göra ngt consulto, cogitato facere alqd;
b-t stiger ngn åt husvudet fervor accedit
capiti (Hor.), rubore suffunditur; väcka
ondt b. hos ngn offendere alqm; bilem
commovere alicui; b-t sjuder i ngns ådror
bilis aestuat in praecordiis alicujus; med
kallt b. höra, se ngt lento animo audire,
videre alqd.
- d. med afs. på
fortplantning och härkomst: vara af ett b., af ngns b.
ejusdem sanguinis esse; sanguine l. genere
alicujus natum, ortum esse; förenas
medels b-ts band sanguine, sanguinis
conjunctione devinciri (alqm attingere).
|
|
|
|
Kommentera