Subjektiv:
- 1. i gramm. men.:
*subjectivus.
- 2. = som tillhör l. har sin grund i
en persons föreställning, tycke (l. enskilda
förhållanden): opinabilis, opinatus, in
opinione positus, voluntarius (jfr C. Tusc. IV. §
11 ff.; 83; mots. in natura positus,
naturalis, necessarius, de Fin. I. 45); äfven
kan ordet återgifvas med proprius l.
pronomina possessiva, samt vid ord, som
sjelfva betyda föreställning, tycke o. d., lemnas
oöfversatt, t. ex. opinio, voluntas (s.
föreställning, vilja); efter min s. öfvertygelse meo
quidem judicio; ut mihi quidem videtur
l. videri solet; s-a orsaker causae propriae
quaedam.
Kommentera