Sko, m.:

  1. 1. menniskosko: calceus (fotplagg, s. betäcker fotsåla, häl, tår, i mots. till stöfvel, toffel, se dessa ord); fruntimmerssko c. muliebris; skon klämmer calceus urit (c. si pede major erit, subvertet, si minor, uret, Hor.); hvar och en vet bäst, hvar skon klämmer cui dolet, sentit; suarum quisque rerum satagit; skon kippar calceus hiat, male haeret pede; den störste skälm som går i ett par skor omnium bipedum nequissimus (C.); taga s-r på sig calceari; se calceare; calceos induere.
  2. 2. hästsko: solea ferrea.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!