Bestorma:
- 1. om anfall i yttre mening:
b-s af vindarne ventis agitari, pulsari,
oppugnari (Ov. Met. XI. 525 ff.); (om
anfall på en fast ort, oppugnare, brukas väl
knappast bestorma i st. f. storma).
- 2. oeg.:
- a. med böner, hotelser, frågor o. s. v. b.:
precibus, interrogationibus fatigare, urgere
(desine, Paule, meum lacrimis urgere
sepulcrum, Ppt.); tundere (aures alicujus;
assiduis hinc atque hinc vocibus heros
tunditur, Vg. Aen. IV. 447); obtundere,
premere alqm.
- b. om abstr. subjekt,
känslor, lidelser o. d.: agitare, perturbare; hans
bröst b-des på en gång af de mest olika
känslor diversis motibus animus ejus
agitabatur, distrahebatur.
Kommentera