Samvete:
- 1. = ngns medvetande om sina
handlingar, tankar, afsigter och deras sedliga
beskaffenhet: conscientia (animi c., C. de
Fin. II. 53; c. factorum, ibdm. I. 51);
mens (factorum o. d.) sibi conscia; godt
s. recta conscientia (C. Ep. ad Att. XIII.
20); conscientia recte factorum, rectae
voluntatis, optimae mentis (C. Brut. 71);
(mens sibi conscia recti, Vg.); hafva ett
godt s. nullius culpae (servati officii) sibi
conscium esse; stor är s-ts makt magna
est vis conscientiae (C.); mitt s.
frikänner mig ipse me innocentiae conscientiā
absolvo; ondt s. mala conscientia (Sa.
Jug. 62); male factorum, peccatorum,
maleficiorum conscientia; s-t anklagar ngn
scelerum conscientia vexatur, cruciatur,
(sudat) aliquis; (poena vehemens – nocte
dieque suum gestare in pectore testem,
Juv. XIII. 198); hafva ngt på sitt s.
(subjektivt) sceleris conscientia premi,
cruciari; (objektivt) in culpa esse; culpam rei
sustinere; culpa est in alqo l. alicujus;
commisisse alqd; alqd jure alicui vitio
tribui potest; taga ngt på sitt s. culpam
rei, alqd praestare; med godt s. (= utan
att hafva l. få samvetsförebråelser af ngt)
salvā conscientiā (Sen. Ep. 117. 1); jfr 2.
- 2. = medvetande l. känsla af rätt och
pligt, monhet om att uppfylla, betänksamhet
för att åsidosätta dem: religio; fides;
officium; pudor (summum crede nefas
animam praeferre pudori, Juv.); med godt
s. salva fide; salvo officio (C. de Off. III.
44); handla emot s. contra officium,
contra jusjurandum ac fidem facere (ibdm
43); mitt s. förbjuder mig religione l. fide
mea prohibeor; fides non patitur; fråga
ngn på s. rogare alqm, ut ex animi
sententia (C. de Or. II. cap. 64) respondeat;
per fidem interrogare alqm; det är ej
straffet utan s-t, som afhåller från brott non
poena, sed (mens officii conscia) officium
(natura, ipsa sceleris turpitudo, C. de
Legg. I. 40. 41) a scelere arcet l.
deterret; s-ts varnande röst vox quaedam
officii l. mentis a scelere revocantis; göra
sig s. öfver ngt religioni habere,
ducere alqd (med infin., C. de Off. II. § 51);
s-t är en omutlig domare ipsius mentis
judicium corrumpi non potest; en man utan
s. homo sine religione ac fide.
|
|
|