Regel, m. 3.: (lat. regula; i äldre språket: regla): regula, norma = rättesnöre, måttstock, derför blott i sådana uttryck som r-ā dijudicare, metiri alqd; ad r-am dirigere; poetiskt är: sermonis regula, Juv.; formula (eg. mönsterform, derför f-ā includere alqd – rätta, inrätta efter en r.; f-am constituere, quam in comparatione rerum sequamur, C. de Off. III. § 19. 20); lex = lag, bestämning (lex amicitiae, C. de Am. § 44; lex dicendi, loquendi i språket gifven l. gällande lag); praeceptum, praescriptum (grammatici, rhetoris, medici; officii, eloquentiae, valetudinis tuendae – pligt-, vältalighetsregel, sundhetsregel); uppställa en r. praeceptum ponere (C. Or. § 43), praescriptum aut formulam exprimere (ibdm 36); praecipere, praescribere alqd; taga för r. (för sitt handlingssätt) eam legem sibi constituere, legem (morem) servare, sequi, ut –, eo instituto uti, ut –; id tenere, ut –; ingen r. utan undantag nihil (nulla formula) sine exceptione valet; i, efter, enligt r-n fere; plerumque (ut solet, ut assolet); han lägger sig enligt r-n kl. 10 hora quarta noctis (de secunda vigilia) dormitum ire solet; utom r-n extra ordinem, praeter solitum; afvika från r-n normam transire, a regula discrepare, abhorrere.
Kommentera
|