Ovanlig:

  1. 1. i allm.: insolitus (verbum, C.); insolens (verbum, C.); novus (oerhörd, sällsam); insuetus (L.); rarus (sällsynt); det o-a i saken rei novitas; res nova, insolita.
  2. 2. särskildt = utmärkt, utomordentlig: insignis; egregius, eximius; singularis.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!