Ordentlig:
- 1. = hvari ordning råder;
ordnad, ordentligt uppstäld, inrättad o. s. v.:
ordinatus (vita, Sen.); dispositus,
compositus (pugna, epistola); constitutus (res
publica, civitas); accuratus (ordentligt,
sorgfälligt utarbetad, utförd.
- 2. om personer
och deras handlingar, lefnadssätt m. m.:
- a. i
allm. = som iakttager ordning (qui ordinem
conservat, tempus servat, obit): diligens
(sorgfällig); probus (redbar, rättskaffens);
religiosus (samvetsgrann); modestus (=
disciplinerad, laglydig); o. hushållare diligens,
non indiligens pater familias; o.
tjensteman in munere fungendo diligens; o.
betalare nomen bonum; in debitis solvendis
diligens; o. soldat, tjenare modestus,
bonus miles; famulus modestus, probus.
- b. särskildt = stadig, icke utsväfvande:
sobrius; frugi (homo; mots. nequam);
continens; honestus, probus (dygdig; mots.
dissolutus); modestus (sedesam, tuktig).
- 3. =
behörig (som är i enlighet med god l.
vedertagen ordning), riktig (som gör skäl för sitt
namn): justus; legitimus; verus; rectus;
certus; (sollennis); o-t krig bellum justum,
rectum; o-t äktenskap justum, legitimum
matrimonium; o. mat rectus (bonus)
cibus; o. feber vera febris; i o. tid tempore;
recto, justo tempore; o-a kläder justus
cultus, humanus ornatus (qualis homines
probos decet); o-a ferier sollennes feriae.
- 4. = ordinär: mediocris.
|
|
|
|
Kommentera