Befäl:

1. 1. = militäriskt kommando l. anförareskap: imperium; under ngns b. ductu (et auspiciis med afs. på öfverbefälhafvare) alicujus; duce, imperante alqo; imperium tenente alqo; b-t öfverlemnas åt ngn imperium traditur alicui, defertur alicui l. ad alqm; föra b-t praeesse (exercitui, classi; äfven någon gång absolut: alicubi praeesse); curare (in dextra parte exercitus, Sa.); ducere (exercitum; ordinem öfver en manipel); cum imperio (öfverbefäl) esse; imperare; stå, tjena under ngns b. imperio alicujus subjectum esse, parere, alqo imperante l. duce militare, mereri.
2. 2. befälet = en armés officerare: duces; (plena erat lictorum et imperiorum provincia, Cs. b. Civ. III. 32); praefecti.

1. Kommentera

• ...
• befrielse
• befrukta
• befrynda sig
• befryndad
• befrämja
• befröa
• befullmäktiga
• befullmäktigad
• befullmäktigande
• befäl
• befälhafvare
• befängd
• befängdhet
• befästa
• befästande
• befästning
• befästningskonst
• begabba
• begabbare
• ...