Marsch:
- 1. incessus (i allm. = gående i
militärisk ordning); iter, profectio (=
marscherande, tåg från ett ställe till ett annat);
agmen (= marschordning, här l. trupp på
marsch); marsch! framåt m. (ss. militäriskt
kommandoord) procede, procedite!;
sequimini (jfr Ter. Eun. IV. 7 v. 2 och 46; Pt.
Mil. glor. v. 78 Lor.); börja m-n
procedere, incedere (incipere); sätta sig i m.
(om en här) iter incipere; (agmen incipit
procedere; castra moventur, signa
feruntur, Cs. b. G. I. 39. 7; Sa. Jug. 45. 2);
under m-n in agmine (Sa. l. c.); in
itinere; (incedens, iter faciens, proficiscens
– hänfördt till subjekt l. objekt efter
sammanhanget); påskynda, sakta m-n iter
accelerare, maturare, agmen rapere, raptim
ducere; tardius incedere, iter facere; i långa
(dags-)m-r magnis itineribus (contendere
alqo); trött af m-n fessus itinere,
ambulando, cum signis incedendo; – marsch! i
hvardagsspråket = bort, undan abi, abite;
apage te!
- 2. = musik, efter hvilken en
trupp marscherar: cantus bellicus; blåsa,
spela en m. classicum, bellicum canere.
|
|
|
|
Kommentera