Källa:
- 1. i eg. men.: i allm. och absolut:
fons (en k. uppspringer, framväller fons
emicat, prorumpit, exsilit; klar k. f.
liquidus, illimis, pellucidus; hemta vatten ur
k-n e fonte aquam petere); scatebra,
scaturigo (källsprång, springkälla); kall k. fons
frigidus; rik, ymnig k. largus, uber fons;
k. till en flod caput fluminis, aquae; –
helsokälla aquae salubres, fons saluber; varm
k. aquae calidae.
- 2. oeg.:
- a. i allm. =
upphof, ursprung: fons (mali; philosophiae;
e fonte deducere, arcessere, repetere alqd
– härleda ngt; återgå till k-n); principium,
origo; caput (fons et c. philosophiae);
girighet är k-n till allt ondt avaritia
omnium vitiorum mater est; ex avaritiae
tanquam fonte omnia oriuntur
(nascuntur) mala.
- b. k. för en uppgift: auctor
(han är min k. is mihi auctor est; jag blott
anför hvad k-na innehålla fides apud
auctorem sit; k-na äro ej eniga, i k-na finnas
olika uppgifter auctores dissentiunt,
variant; inter auctores discrepat, non
constat l. convenit; god, osäker k. bonus,
gravis, certus, locuples, incertus auctor; af
säker k. veta ngt (a) bono l. certo auctore
accepisse, audivisse, comperisse alqd; i
mina k-r har jag derom ej funnit ngt apud
auctores meos de ea re nihil invenio);
caput (fama sine capite, C.); tryckta k-r libri
impressi; monumenta impressa; citera k-n
auctorem nominare, laudare; öppna k-r till
förtjenst fontes (vias) quaestūs aperire;
tillstoppa det ondas k-r fontes mali
occludere; studera k-na auctores, prisca
monumenta pervolutare.
|
|
|
|
Kommentera