Knut:
- 1. (knuten, bunden k.): nodus:
- a. i
eg. men.: slå, binda k. nodum nectere,
implicare, astringere, impedire; slå k. på ngt
nodum facere in re; (sistere rem);
hopfästa, uppfästa i en k. in nodum l. nodo
colligere, religare; lösa k. nodum solvere,
expedire; hård k. n. astrictus, astrictior.
- b. oeg. = svårighet, hufvudsvårighet,
hufvudpunkt: detta är, häri ligger k-n hic
maximus nodus, hoc caput est; hic cardo
rerum est, vertitur; k-n är att hålla sig
oberoende caput est liberum esse; lösa k-n
nodum expedire.
- 2. = husknut (timrets
fogningar): tigna domus; domus; drifva
ngn ut om k-n domo ejicere alqm; det
smäller i k-ne (frigore) crepant tigna.
Kommentera