Klang: sonus, sonitus = (klart) ljud i allm.; tinnītus (klingande, klingklang); clangor (tubarum); (synon. crepitus, strepitus – slamrande; gny, larm); tonernes, trumpeternes k. vocum, tubarum concentus; vapnens k. armorum sonitus, (crepitus); glasens k. tinnitus poculorum; gifva k. från sig sonare, sonum edere; hafva en gäll k. acutum sonare; hafva en främmande k. peregrinum quiddam sonare; det är k. i hans stämma vox sonans quiddam (et plenum) habet; det är en annan k. i hans stämma alius sonus vocis est, (aliud quiddam vox sonat); hans stämma saknar k. vox gravis et obscura est; en tom k. (tomt klingklang) af ord verborum inanis sonitus; hafva en skön k. dulce sonare.
Kommentera
|