Håg:
- 1. i allm.: sinne, tanke: animus, mens;
ligga ngn i h-n animo, menti alicujus
obversari; slå ngt ur h-n ponere
cogitationem alicujus rei; absistere, desistere ab
alqa re; non jam cogitare de re; med
förändrad h. animo mutato; (ond h. malus
animus).
- 2. = minne: animus; mens;
(memoria); komma i håg ngt meminisse
(= minnas) alicujus rei l. alqd, alqd esse,
fuisse (jfr Lat. Lex.); (memoriā) tenere
alqd; reminisci, recordari (= erinra sig);
det rinner mig i h-n in mentem (mihi)
venit alqd l. alicujus rei; subit animum
memoria l. cogitatio rei; det har fallit mig
ur h-n mihi excidit; animo, de animo, de
memoria mea excidit.
- 3. = lust, böjelse:
animus; studium; cupiditas; hafva h. för
ngt studio alicujus rei teneri, trahi, duci;
animi quadam inclinatione propendere ad
rem; delectari re; sakna h. studio carere;
abhorrere a re; nullius rei studio teneri;
vända sin h. till ngt animum applicare,
advertere ad alqd (alqm); få h. för ngt
accendi studio alicujus rei; ngns h. står
till ngt desiderat, cupit aliquis alqd;
tenetur desiderio, cupiditate rei; fert
animus (med inf.), poet.; väcka h. för ngt hos
ngn incendere, inflammare alqm studio
rei (C. Brut. § 74); mista h-n för ngt
ponere studium rei; alienari animo a re.
|
|
|
|
Kommentera