Horisont:
- 1. eg.: horizon (-ontis; på latin
öfversatt med finiens; orbes illi, qui
caelum quasi medium dividunt et aspectum
nostrum definiunt, a Graecis ὁρίζοντες
nominantur, a nobis finientes rectissime
nominari possunt, C. de Div. II. 44. 92);
solen höjer sig öfver h-n sol (supra terram)
emergit (T. Germ. 45), oritur; solen
sjunker ned under h-n sol occidit, cadit (T. l.
c.); längst borta vid h-n quo longissime
oculi conspectum ferunt (L. I. 18. 8);
längst nere vid h-n in infima parte caeli
(ut terram prope tangere videatur);
försvinna vid h-n, ur ngns h. e conspectu
abire, auferri, removeri; h-n (= synkretsen)
är fri caelum vacuum est (T. Ann. XV.
40); conspectu libero utimur; det synes
inom h-n ej annat än haf och himmel non
jam amplius ullae apparent terrae:
caelum undique et undique pontus (Vg.).
- 2. oeg. = synkrets, krets för ngns begrepp
l. föreställningar: det går öfver min, öfver
folkets h. hoc altius est, quam quod ego
suspicere possim (C. de Or. III. § 21);
hoc a meis sensibus abhorret (ibdm I. §
83), ab imperitorum intelligentia
sensuque dijunctum est (ibdm § 12).
|
|
|
|
Kommentera