Grammatik:
- 1. grammatice, es, l. -ca, ae,
l. -ca, orum; literarum studium (quod
profitentur illi, qui grammatici vocantur,
C. de Or. I. § 10), literarum scientia (ibdm
III. § 38. 39); alla dessa ord hafva eg. den
vidsträcktare betydelsen filologi (i modern
mening), med dess reala och språkliga discipliner,
jfr C. de Or. I. § 187; för den språklige
delen särskildt har Quintilianus I. 4. § 2
uttrycket recte loquendi scientia (i motsats
till poetarum enarratio).
- 2. =
grammatisk lärobok (grammatika): ars
grammatici.
Kommentera