Efter, prep.:

  1. I. (utmärkande följd):
    1. 1. eg. i rummet: post; pone (föråldradt); gå e. ngn ire, venire post alqm, sequi alqm; stanna e. ngn relinqui; remanere post discessum alicujus.
    2. 2. i tiden:
      1. a. i allm.: post (post obitum alicujus); ofta återgifves efter en händelse, efter att hafva – med partic. pret., conjunctum l. absolutum: e. konungens död rege mortuo; e. Christi födelse post Christum natum; e. att hafva uppmuntrande tilltalat soldaterne cohortatus milites.
      2. b. näst efter: secundum.
      3. c. omedelbart efter, allt efter (= allt ifrån): ab; ex: år 700 e. Roms grundläggning annus ab urbe condita septingentesimus; e. måltiden gick han genast i badet ex prandio in balneum venit; dag e. dag (sköt han upp saken) diem ex die; det ena e. det andra aliud ex alio.
    3. 3. utmärkande ordningsföljd i allm. och särsk. till värdighet och beskaffenhet: post; secundum (näst e.): (maxime Mercurium colunt, post hunc Apollinem, Cs.; secundum deos homines hominibus maxime prosunt, C.); sätta ngt e. ngt habere alqd post alqd; postponere rem rei. = 4. komma e. = efterträda, inträda i ngns plats: post alqm venire; sequi alqm; succedere alicui; succedere in locum alicujus; excipere alqm.
  2. II. gå e. (= för att hemta): petere; ire petitum; sätta e. persequi alqm; blicka e. prospicere, oculis sequi euntem; exspectare (venientem); fara, fika e. ngt appetere, expetere, sequi, consectari alqd; söka, forska, trakta e. ngt quaerere (tempus insidiarum), investigare (verum); appetere; stå e. ngns lif vitae alicujus imminere, perniciem alicui minari; gripa e. ngt captare alqd; fråga e. ngn quaerere alqm; fråga e. ngt quaerere alqd, interrogare alqd, de alqa re; gräfva e. ngt rimari, fodientem quaerere alqd; fråga efter ngt, ngn curare alqd, curam habere, gerere alicujus; begär, begärlig e. cupiditas, cupidus alicujus rei; hvad står du här e. quid hic stas otiosus?; quid cessas?; hvad skriker du e. quid est, quod clamas?
  3. III. = längs efter:
    1. 1. eg.: e. linealen, e. måttstocken o. s. v.: ad amussim, ad normam, ad praescriptum, ad rectas lineas.
    2. 2. oeg.:
      1. a. i allm. uttryckande måttstock = enligt, i öfverensstämmelse med: ad (ad voluntatem alicujus se fingere et accommodare; ad arbitrium e. behag; ad verba e. orden); secundum (naturam vivere); ex (ex lege, ex decreto; särsk. brukas ex i uttryck för bedöma, sluta efter o. d. spectare, aestimare, interpretari alqd ex usu, ex vitae communis consuetudine); de (de more, Vg.; de consilii sententia, L.); e. hans vitnesbörd teste illo; si illi credimus; e. hans mening ut illi videtur, visum est, placet; att döma e. utseendet, är han en 70-åring si faciem spectes, septuagenarium esse dicas; ex facie judicanti septuagenarius esse videtur; e. hvad jag hört, e. hvad jag kan finna quantum ego audio, intelligere possum; teckna e. naturen ad naturam, ad veritatem describere; e. hans råd, e. naturens anvisning illo auctore, natura duce.
      2. b. = i förhållande till, allt efter: pro: gifva hvar och en e. förtjenst pro cujusque dignitate dare; e. omständigheterna pro tempore l. pro temporibus, ut res sunt; tala e. åhörarnes beskaffenhet utcunque aderunt homines, loqui; (jfr Eftersom).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!