Bränna:
- 1. i allm. (medelst eld l. hetta
skada, förorsaka smärta): urere, adurere;
solen b-r sol urit, torret.
- 2. = sveda, ngt
skada medels eld: ustulare, adurere (panis
adustus).
- 3. i oeg. uttryck af 1 och 2:
urere (urit sitis, urtica; skon b-r calceus
si pede – minor erit – urit, Hor.);
penningarne b. honom urunt eum; han har blifvit
b-d = fått en minnesbeta ambustus evasit
(C., L.); b-dt barn skyr elden cui dolet,
meminit (C.); (dulcis inexperto cultura
potentis amici); expertus metuit (Hor.); quae
nocent, docent (Lindf.); hjertat mig b-r
uror, maceror ignibus (Hor.).
- 4.
medels eld bereda, forma: b. tegel o. d. coquere
lateres, calcem; b. hår capillos inurere,
calamistro crispare; b. kastanjer o. d.
torrere; frigĕre.
- 5. b. in: inurere (notam
alicui).
- 6. = b. upp; i allm. urere,
exurere, (incendere, inflammare), cremare:
- a. b. ett lik: urere, comburere, cremare
mortuum.
- b. = med eld härja (b. städer
och byar): incendio delere, vastare;
cremare, incendere, inflammare (eg. antända);
urere (sata), exurere (classes).
- c. b. i
kirurgisk mening, b. bort: urere (medici ad
urendum et secandum inviti accedunt,
C.); b. ut, bort exurere igni (Vg. VI. 742).
- d. b. inne: domus incendio cremare,
comburere alqm.
- e. b. ss. lysämne eller
vällukt, ljus, olja o. s. v.: incendere
(hedychri scutellam, C. Tusc. III. 18); urere
(urit odoratam nocturna in lumina
cedrum, Vg. Aen. VII. 13); oleo, candela uti
ad nocturna lumina.
- 7. = elda, lifva:
då brände min håg animo incensus sum;
flagravit, exarsit animus.
|
|
|
|
Kommentera