Än:
- 1. jemförande konjunktion:
- a. efter
komparativ: quam; i vissa fall (jfr
Grammatiken) uttryckes än genom att sätta den andre
jemförelseleden i ablativ; vid jemförelse med
ett tal lemnas det vanl. oöfversatt: major
est quam ego l. me major est; libertatis
quam dominationis suae (ej d-ne sua utan
quam) amicior est; major V annos est (mer
än 5 år gammal).
- b. efter ord som
utmärka olikhet: atque; quam; efter alius med
negation: nisi, praeter (= utom); quam
(der identitet skall betecknas): annorlunda än
aliter l. secus, atque (non secus ac jussi
faciunt); oratoris nihil est nisi (intet
annat än = utom det att) composite, ornate,
copiose loqui; nulla alia ars tradit
praecepta dicendi praeter hanc; agitur nihil
aliud, quam (just det) ut nullum sit
publicum consilium (C.).
- 2. adverb:
- a.
upprepadt = då: tum – tum; modo – modo
(modo me Thebis, modo ponit Athenis,
Hor.); än ett, än ett annat aliud alias, aliud
aliis temporibus.
- b. = ännu (jfr detta):
etiam; etiamnunc; etiamtunc; ej än non –
jam –; nondum; liten lefver än, än kommer
dag, än är ej allt förbi etiamnunc spes
restat; nondum omnium dierum lux occidit
(L.); än mera etiam magis l. plus.
- c. =
vidare (i frågor): quid? (sedit, qui timuit,
ne non succederet. Esto. Quid, qui
successit fecitque viriliter?, Hor.; C. de Off.
II. § 89; quid si – mandata sint
exponenda?, C. de Or. II. § 49; I. § 37); än
se’n (= hvad gör det) quid tum? (si
fuscus Amyntas, Vg.).
- d. i koncessiva
uttryck = också: (vel); etiam; om än etiamsi;
quamvis; huru rik han än må vara
quamvis sit dives; hvem (som) än sagt det
quisquis dixit (vere dixit); hvart jag än må
komma, skall jag minnas dig quoquo venero,
tui memor ero.
|
|
|
|
Kommentera