Själ:

  1. 1. eg.: anima (själen – anden – ss. det fysiska lifvets princip; C. Tusc. I. § 19. 21; – äfven själen ss. genom döden skild från kroppen); animus (själen ss. andligt – medvetet, tänkande, viljande – väsende i mots. till kroppen, ibdm 18); mens (= anden, förnuftet); de dödes s-r mortuorum animae; manes; skilsmessan mellan s. och kropp discessus corporis et animi (l. c. 18); den kännande, tänkande (delen af) s-n ea pars animi, qua sentimus, qua cogitamus; den odödliga s-n animus immortalis, aeternus, sempiternus (l. c. 38); s-ns odödlighet animorum immortalitas l. aeternitas (l. c. 39); s-n fortlefver (efter döden) permanet animus (l. c. 36); s-n dör icke med kroppen non interit, occidit una cum corpore animus (l. c. 18); en manlig, stark s. fortis, invictus animus; full af s. plenus animi (C. de Or. II. 73); en stor s. magnus animus (– hoc animi, illud etiam ingenii – snille – magni est – –; haec sunt opera magni animi et excelsi et prudentia consilioque fidentis, C. de Off. I. 81); en liten, trång s. parvus, angustus a. (ibdm 68); med hela sin s. toto animo; blifva ett hjerta och en s. ex pluribus unum fieri; i djupet af sin s. penitus (sentire alqd), intimis sensibus.
  2. 2. = person: caput; homo; 5000 s-r V milia hominum; en hederlig s. vir bonus.
  3. 3. vara själen i ett företag: caput, principem esse alicujus rei gerendae.
  4. 4. i sammansättningar har detta ord dels formen själ- (själfull), dels formen själa-, nemligen i metafysisk mening l. då man tänker sig själen såsom ett för sig bestående väsende, öfver hufvud i religiösa uttryck (t. ex. själafiende inimicus animorum), dels slutligen formen själs-, nemligen i psykologisk mening l. der det är fråga om själens tillstånd och rörelser.
  1. (Kommentera) Kommentera
Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!