Bestorma:

  1. 1. om anfall i yttre mening: b-s af vindarne ventis agitari, pulsari, oppugnari (Ov. Met. XI. 525 ff.); (om anfall på en fast ort, oppugnare, brukas väl knappast bestorma i st. f. storma).
  2. 2. oeg.:
    1. a. med böner, hotelser, frågor o. s. v. b.: precibus, interrogationibus fatigare, urgere (desine, Paule, meum lacrimis urgere sepulcrum, Ppt.); tundere (aures alicujus; assiduis hinc atque hinc vocibus heros tunditur, Vg. Aen. IV. 447); obtundere, premere alqm.
    2. b. om abstr. subjekt, känslor, lidelser o. d.: agitare, perturbare; hans bröst b-des på en gång af de mest olika känslor diversis motibus animus ejus agitabatur, distrahebatur.
  1. (Kommentera) Kommentera
Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!