Lös:
- I. till sin massa (konsistens):
- 1. i eg.
men.: mollis; fluxus, fluens, fluidus; non
firmus; bygga sitt hus på lösa sanden in
arena fundamentum ponere; löst kött caro
mollis, fluida (L.); löst tyg pannus (rarus),
parum firmus; löst krut pulvis merus; löst
lif alvus cita, soluta.
- 2. oeg. =
grundlös: levis, inanis, vanus, infirmus (ratio,
argumentum lös grund, löst skäl); lös
förhoppning, lös gissning levis, inanis, vana
spes; levis conjectura; löst prat l. rykte
incertus rumor; fabulae; (rumor sine
auctore l. capite – utan uppgifven sagesman);
ett löst ord vox temere missa.
- II. =
slak, mots. spänd: laxus, remissus; släppa
lös laxare, remittere; gifva löse tyglar
laxas habenas dare alicui; habenas
remittere alicui (mots. adducere).
- III. =
ej fästad (bunden):
- 1. eg.: solutus (lossad),
refixus (lossnad, lösbruten), ruptus,
avulsus, revulsus (lössliten, lösryckt), missus
(lössläppt), o. s. v. öfver hufvud ss.
predikativ att öfversätta med enkelt verb l. med
re, dis, a i sammansättning, ss. dissuere,
resuere sprätta lös, mittere, dimittere,
emittere släppa lös (carcere, e carcere);
sitta lös refixum esse, male haerere
(dentes), cohaerere, adhaerere; löst hår
capillus alienus (non suus), affixus (capiti);
(galericulum; galearia); komma lös solvi,
liberari, emitti (custodiā); hunden är lös,
har slitit sig lös canis solutus est, rupit
catenas; elden är lös incendium ortum est,
ignis vagatur (Hor. Sat. I. V. 73; furit
immissis Volcanus habenis, Vg.); gå lös
solutum, liberum esse, vagari; han borde
ej få gå lös hunc custodia asservari
oportebat.
- 2. oeg.:
- a. lös och ledig = fri från
göromål och bekymmer: liber, vacuus
(negotiis, curis).
- b. l. förbindelse, löst
sammanhang: non satis firma l. arta societas.
- c. lös person: vagus (scurra vagus,
Hor.).
- d. lösa seder: mores dissoluti;
hafva en skruf lös turbatae mentis esse,
male sanum esse, haud incolumi capite
(Hor.) esse.
|
|
|
|
Kommentera