Kort, adj.: (lat. curtus):
- 1. i allm.:
brevis (i tid och rum; brevis staturā k. till
växten; b. via; b. tempus; b. syllaba; b.
oratio; b. orator); pusillus (k. till växten);
curtus = för kort (stympad, otillräcklig);
substrictus (= uppdragen); angustus,
contractus (för kort, knapp, om tid); mycket k.
perbrevis; en k. tid breve; för en k. tid ad
breve tempus; för k. tid sedan nuper, modo;
för en k. stund parumper; k. tid före, efter
brevi l. non multo ante, post; vara k. (i
sitt tal) brevem esse; göra processen k., k.
process med ngn celeriter negotium
transigere (cum alqo); brevi dimittere,
missum facere (absolvere l. punire); brevi
comprehendere, brevi praecidere (jfr 3);
k. och godt – ut brevi praecidam l.
complectar.
- 2. k. för hufvudet: iracundior;
praeceps in iram; asper; morosus; för
tillfället k. för hufvudet subiratus.
- 3. såsom
substantiv använda former:
- a. inom k.: brevi;
mox.
- b. komma till korta: vinci;
inferiorem discedere; male rem gerere;
suscepto l. incepto excidere; komma till korta
med sina penningar pecuniā egere, carere
incipere; ɔ: pecunia deficit (deficere
incipit) alqm.
|
|
|
|
Kommentera