Kalla:
- 1. = ropa på ngn, låta tillsäga ngn
att komma:
- a. absolut: vocare; advocare;
k. ngn att infinna sig på viss tid och ort ad
certum diem et locum vocare alqm; diem
ad conveniendum edicere.
- b. k. bort:
avocare.
- c. k. fram:
- α. om personer:
provocare; producere.
- β. om sakligt objekt,
se Framkalla.
- d. k. in; intro vocare.
- e. k. på ngn = kalla: vocare.
- f. k. till
sig: ad se vocare; advocare, acciere,
arcessere.
- g. k. till hjelp: auxilio vocare;
advocare, invocare; implorare auxilium,
fidem alicujus; – appellare (tribunum –
påkalla tribuns hjelp, vädja till tribun; ad
imperatorem a., Jct.).
- h. k. till ett ställe
(en sammankomst, förrättning o. d.): vocare,
advocare (senatores in senatum; in jus –
inför rätta –; praeco vocat cives in
contionem; consilium).
- i. k. till en syssla,
en verksamhet, till (att vara) ngt: vocare,
invitare (inbjuda, locka) ad alqd; (acciere
ad regnandum alqm Curibus, C.); munus
(sponte) deferre ad alqm, mandare alicui;
muneri praeficere alqm (k. ngn till prest
sacerdotium deferre ad alqm, offerre
alicui); (in collegium cooptare alqm); anse
sig k-d till att göra ngt id (muneris) sibi
mandatum (tributum), ita se natum
putare, ut faciat alqd (C. Tusc. I. § 32);
k. ngn till delaktighet i ngt copiam rei
praebere, offerre alicui.
- k. k. till vitne:
testem citare, excitare; testari, antestari
alqm.
- l. k. samman, tillsamman:
convocare; (advocare concilium, contionem;
cogere senatum).
- m. k. tillbaka:
revocare.
- n. k. ut: evocare, elicere (utlocka).
- o. k. vid namn: nomine vocare,
appellare.
- 2. = nämna: vocare, appellare,
dicere, nominare alqm (patrem fader l. för
fader); alicui nomen dare, imponere; ngn
k-s, k-r sig = heter, äfven: nomen aliquod
(Petri, Petro) est alicui; nomen habet
aliquis; så kallad qui appellatur, dicitur,
vocatur l. quem appellant et c. (παράδοξα,
quae a-ant – så kallade paradoxer).
|
|
|
|
Kommentera