A

A: bokstafven A — A litera; den som sagt a, får säga b: qui coeperit, eum pergere oportet; galeatum sero duelli poenitet, Juv. Sat. I. 169; A och O principium et exitus; — (huc omne principium, huc refer exitum, Hor.).

*Abbedissa: abbatissa.

Abborre: perca.

*Abbot: abbas.

Abbreviation: scribendi compendium; nota.

Abbreviera: scribendi compendiis uti; per compendia scribere.

Abc: literatura = alfabet; literae; prima literarum elementa; kunna abc literas scire; icke kunna abc i vetenskaperne non didicisse prima literarum elementa.

Abcbok: liber elementarius.

Abcdarius: elementarius.

Abonnera: pacisci; sibi destinare; praecipere.

Absolut, adj.:

1. a. i grammatisk mening: absolutus, Prisc.
2. b. = ovilkorlig, obetingad: simplex, (absolutus) mots. relativ, jfr C. de Fato c. 23: sunt quaedam necessitudines cum adjunctione (i. e. relativa), quaedam simplices et absolutae; aut simplex est disceptatio aut ex comparatione, id. de Or. III. § 116; en absolut nödvändighet summa (jfr c) necessitas.
3. c. = fullkomlig, oinskränkt: summus, infinitus: a. makt infinita potestas; det a-a goda summum bonum; optimum; finis, extremum, ultimum bonorum (ad quod omnia referuntur neque ipsum ad quidquam refertur); a. herrskare nulla lege astrictus rex; dominus.

Absolut, adv.:

1. a. = ovilkorligt, kategoriskt: simpliciter, i motsats till conjuncte, comparate, C. de Or. II. § 158; III. § 116.
2. b. = oinskränkt, fullständigt: omnino; prorsus, plane; det är a. nödvändigt, a. omöjligt plane necesse est, prorsus fieri non potest.

Absolutism: infinita unius dominatio.

Absolvera = afsluta, fullborda.

Abstraktum: res cogitata, inanis; in abstracto = separatim; universe (de aliqua re loqui).

Abstrahera:

1. 1. tr. något: cogitatione separare, sejungere, distinguere aliquid (ab iis, quibuscum natura confusum est l. cohaeret, C. de Off. I. § 95; II. § 10).
2. 2. intr. från något: animum, mentem avocare, sevocare, abducere ab aliqua re, C. Tusc. disp. I. § 38; omittere, praetermittere aliquid; discedere ab aliqua re; alicujus rei rationem non habere.

Abstrakt, adj.:

1. 1. i allm. = abstraherad, allmän, obestämd: (cogitatione separatus); infinitus (mots. definitus, finitus; certis in personis ac temporibus locatus, C. de Or. I. § 138 ff.; III. § 109 ff.); universus; communis; a-a begrepp notiones infinitae; universa rerum genera (ibm II. § 71); a. undersökning l. fråga universi generis infinita quaestio; den a-a rätten jus commune; jus naturae.
2. 2. med bibetydelse: abstrusus, obscurus = dunkel; exilis, spinosus (torftig, kärf; haec erat e. et s. oratio longeque a nostris sensibus abhorrebat, C. de Or. I. § 83, cfr III. § 66); reconditus (djup); subtilis (fin, grundlig, med bibetydelse af enkelhet, magerhet).

Abstrakt, adv.:

1. 1. = in abstracto.
2. 2. = blott begreppsmässigt, utan konkret innehåll och liflig framställning, jfr Abstrakt, adj. 2: subtiliter; spinose; exiliter; obscure.

Abstraktion:

1. a. såsom akt af medvetandet: mentis a singulis rebus sevocatio; universarum notionum informatio; cogitatio (decorum cogitatione magis a virtute potest quam re separari. — totum illud quidem est cum virtute confusum, sed mente et cogitatione distinguitur, C. de Off. I. § 95).
2. b. = Abstraktum.

Accent:

1. 1. (tonvigt) accentus, prosodia (= accent, som höres); accentus nota; apex = accenttecken.
2. 2. = uttal af ett språk: pronuntiatio.

Accentuation: voculatio (Gell.).

Accentuera:

1. a. = betona: acuere syllabam.
2. b. = beteckna med accent: accentu notare; syllabae notam l. apicem (cirkumflex) apponere.

Acceptera:

1. a. = antaga: accipere; probare.
2. b. = erkänna en förbindelse: recipere in se aliquid, se aliquid praestaturum esse.

Accidens: accidens; id quod accidit (substantiae).

Accis: portorium, vectigal.

Ack: ah, o! jfr O.

Acklimatisera: solo alicui assuefacere.

Ackord:

1. a. = (skriftligt) aftal: pactum; pactio; jfr Ackordera; enligt, på a. ex pacto.
2. b. i musik: concentus.

Ackordera: pacisci, depacisci, pactionem facere, agere cum aliquo; componere, transigere (för att få billigare vilkor) cum aliquo.

Ackurat, adj.: accuratus, diligens.

Ackurat, adv.: plane, prorsus, omnino.

Ackuratess: accuratio, diligentia.

Addera: addere (a. et deducere, subtrahera, C.); summas facere, colligere.

Addition: additio.

Adel:

1. 1. i abstrakt mening: nobilitas (generis); gammal a. vetusta nobilitas; gentis vetustas; ung a. nova nobilitas; novitas gentis; vara af a. nobilem esse; hjertats, tänkesättets a. animi honestas; dygden ensam är a. nobilitas sola est atque unica virtus, Juv.
2. 2. = de adelige: nobilitas; nobiles; (patres = de som hörde till de patriciska gentes, under det att nobilis är den, som tillhör en slägt, af hvilken någon medlem eller flere beklädt kuruliskt embete).

Adelig (Adlig): nobilis; generosus = högättad; af a. börd nobili loco natus.

*Adelsbref: diploma nobilitatis.

Adelsdam: nobilis matrona.

Adelskap: nobilitas.

Adelsman: vir nobilis; nobilis; (i Rom äfven patricius, se Adel, 2); ung, ny a. homo novus.

Aderton: duodeviginti.

Adertonde: duodevicesimus.

Adjektiv: adjectivum.

*Adjunkt: adjunctus.

Adjutant: legatus imperatoris, ducis.

Adjö (A dieu): vale.

Adla: in numerum nobilium (patriciorum) asciscere (T. Ann. XII. 25), allegere, transcribere; nobilitare (C. de Off. I. § 14); oeg. = ornare, honestare, decorare.

Adoptera: sibi filium, pro filio adoptare aliquem (en omyndig); arrogare aliquem (en redan myndig man); in suum nomen asciscere aliquem (T.).

Adoption: adoptatio, adoptio; arrogatio (jfr Adoptera).

Adoptivfar: is, qui aliquem pro filio adoptavit l. a quo est aliquis adoptatus; adoptator (Gell.).

Adoptivson: filius adoptivus, adoptaticius.

Adress:

1. a. = påskrift på ett bref: inscriptio epistolae.
2. b. någon persons på ett bref utsatta vistelseort, vistelseort i allm.: domicilium.
3. c. = öppen skrifvelse af flere till en person: literae.

Adressera: inscribere epistolam l. literas alicui; literas dare alicui.

Adressera sig till någon: adire aliquem, se convertere ad aliquem, appellare alqm.

Adverb: adverbium.

Advocera:

1. a. eg.: causas agere, actitare; dicere in foro; in foro versari.
2. b. räsonnera, försvara sig sofistiskt: calumniari; argutari.

Advokat: causarum actor; causidicus; någons a. is, qui causam dicit pro aliquo; alicujus patronus, procurator, cognitor.

Advokatorisk: nimis callidus, sed malitiosus; veteratorius.

Advokatyr: calumnia; nimis callida juris interpretatio; argutiae (causidici).

Af, adv.:

1. 1. i allm. i förening med ett verb, t. ex. vika af, bryta af, nöta af, öfversättes af med en preposition i verklig sammansättning, t. ex. decedere, defringere, deterere, således = afvika, afbryta, afnöta; jfr äfven motsvarande enkla verb. I svenskan förekommer i många fall den äkta sammansättningen, så väl med denna som med andra prepositioner, blott eller företrädesvis i participen och den oäkta i verbets öfrige former, t. ex. falla af (i egentl. men.), men affallna blad o. d.
2. 2. stundom företräder af ensamt ett verb (particip), t. ex. vara af = vara afbruten, afslagen; hatten af pileos ponite.
3. 3. gå (o. d.) af och an: ambulare; ire et redire; accedere et recedere.
4. 4. af och till, om aftagande och tilltagande, förbättring och försämring (o. d.) skiftesvis: vicissim accrescere et decrescere, meliorem et deteriorem fieri; jfr Från och till.

Af, prep.: öfversättes

1. I. der den med sin kasus bestämmer ett nomen substantivum:
   1. 1. vanligast med genitiv-ändelse, vare sig den utmärker
      1. a. ett possessivt förhållande: filius Ciceronis son af C.
      2. b. ett objektivt förhållande: praeteritarum rerum oblivio, amotio doloris – glömska af det förflutna, aflägsnande af smärta.
      3. c. ett partitivt förhållande: pars nostrum, militum en del af oss, af soldaterne.
      4. d. ett orsaksförhållande: stultitiae peccatum fel af dumhet. — eller
      5. e. i förening med ett adjektiv afgifver en qvalitetsbestämning: homo spectatae virtutis, juvenis vere regiae indolis en man af bepröfvad dygd, en yngling af sant kungliga anlag.
   2. 2. med ett (possessivt) adjektiv:
      1. a. i uttryck för egendom, alltid af pronomen, stundom af substantiv: filius meus, filius herilis son af mig, son af husbonden.
      2. b. vanligen i uttryck för ämne: corona aurea krans af gull.
      3. c. vanligen i uttryck för härkomst och boningsort (i svenskan är dock här från vanligare): Timon af Athen Timon Atheniensis; konungen af Persien rex Perses l. Persarum.
      4. d. äfven en qvalitetsbestämning med af måste i latinet återgifvas med adjektiv, der ej det af af beroende substantivet har ett attribut hos sig: en man af adel, af heder vir nobilis, vir bonus l. honestus.
      5. e. många partitiva uttryck återgifvas i latinet attributivt: midten af berget, höjden af sällhet medius mons, summa felicitas.
   3. 3. med preposition och dess kasus (sällan):
      1. a. med de, ex i uttryck för delning, ämne, härkomst: corona ex auro.
      2. b. med ab i uttryck för hem- och boningsort: pastor ab Amphryso, Turnus ab Aricia (jfr 2 c.).
2. II. der den med sin kasus bestämmer ett nomen adjektivum l. pronomen:
   1. a. i partitivt förhållande återgifves af med genitiv eller med de, ex med ablativ: sapientium octavus; maximus fratrum; una de navibus.
   2. b. i objektsförhållande, med genitiv: immemor beneficiorum glömsk af välgerningar.
   3. c. i orsaksförhållande, med ablativ eller – vid uttryck för fullhet – äfven med genitiv: fessus itinere trött af resan; plenus fidei full af trohet; jfr lat. lex.
3. III. der den med sin kasus bestämmer ett verb:
   1. 1. i uttryck för det (l. den), från hvilket man tager bort, skiljer något, hemtar, härleder något: a, de, ex l. vid sammansatta verb dativändelse: taga hatten af hufvudet capiti pileum demere, jus a natura repetere härleda af (från) naturen; aquam ex puteo sumere (Pt.), petere.
   2. 2. i uttryck för ursprung, härkomst, härrörande (ämne, hvaraf något göres): a, de, ex l. blott ablativ, det sistnämnda vid uttryck för födelse i naturlig och omedelbar mening: nobili genere, matre honesta nasci födas af adlig börd, af en dygdig moder; injuriae saepe a metu proficiscuntur härröra af fruktan; hvad skall det blifva af honom quid ex, de illo fiet?; af intet blir intet gignitur de nihilo nihil; det blifver ej en gud af hvilken stock som helst ex quovis ligno non fit Mercurius; bilda ett namn af ett annat nomen de nomine fingere; göra en af två de duobus unum facere.
   3. 3. i uttryck för den person, af hvilken man begär, fordrar, får, hör, lär något: ab, de, ex: ab aliquo percipere, accipere aliquid; illa Demosthenes a Platone didicerat; hoc ex socero meo audivi; ab istis saepe quaesivi et audivi non invitus; emere aliquid de aliquo; göra sig förtjent (= förvärfva sig förtjenst) af någon bene de aliquo mereri; (förtjenster af fäderneslandet merita in patriam); af sig sjelf sponte; ipse.
   4. 4. i uttryck för den tid, af (från) hvilken ngt varat, består: ab: af evighet, af ålder, af begynnelsen: ab omni aeternitate; antiquitus; a principio.
   5. 5. i uttryck för medel: ablativ: vivere rapto, parvo af rof, af litet.
   6. 6. i uttryck för orsak, verkande kraft, vid passiva och intransitiva verb, brukas vanligen blott ablativ, sällan a med ablativ:
      1. a. i allm.: sagittis confodi genomborras af pilar: ardere ira brinna af vrede; perire morbo, a morbo (N.); ira aut aliqua perturbatione incitari.
      2. b. bevekelsegrunden (den inre) till en handling utmärkes med blott ablativ eller med ett particip och ablativ, sällan med propter eller a: cavendum est, ne magis bellandi fuga, quam utilitatis ratione facere videamur; stultitia inductus peccavit; a cupiditate ulciscendi facere aliquid (Cs.); propter metum parere (C.).
      3. c. vid uttryck för hinder (vanligare: för): prae (gaudio loqui non poterat).
   7. 7. i modala uttryck, för hvilka betydelserna 1, 2, 6 ligga till grund: af hjertat älska, önska ex animo, penitus diligere; magnopere optare; af alla krafter omnibus l. totis viribus.
   8. 8. i uttryck för agent, d. v. s. den person l. som person tänkta sak, af hvilken det passiva verbets handling företages:
      1. a. i allm.: ab: Regulus retinebatur a propinquis; non audimus ea, quae a natura monemur.
      2. b. vid gerundivum och äfven stundom eljes uttryckes agenten med dativändelse: mihi hoc est faciendum; bellum illi est stulte susceptum.
   9. 9. dessutom i många fall, der latinet har objektsackusativ (t. ex. veta af något audivisse, comperisse aliquid; hålla af någon amare, diligere aliquem; glömma af något oblivisci aliquid l. alicujus rei), om hvilka ses under respektiva verb.

Afarbeta se Arbeta af.

Afart: species; varietas.

Afbalka: dissaepire.

Afbedja:

1. 1. genom böner söka afvända straff l. hämnd: deprecari.
2. 2. bedja om tillgift för fel: veniam peccati petere.

Afbeta: depascere.

Afbetala: partem debiti, de l. ex aere alieno solvere, rescribere.

Afbetalning: pensio; rerum creditarum ex parte solutio; göra en afbetalning pensionem facere.

Afbetsla: jumenta frenis solvere; jumentis frena demere, eximere.

Afbida: exspectare.

Afbild: imago; effigies; simulacrum; han är sin faders a. patri simillimus est; os habitumque patris refert; nihil est tam simile, quam hic patris sui.

Afbilda:

1. 1. med personligt subjekt: imaginem alicujus exprimere, reddere; aliquid, aliquem imitari (aere capillos, Hor.); simulare (poet.; cupressum); fingere, effingere (om plastiska bilder); pingere (måla); a. i vax, guld in l. e cera, ex auro fingere; cera, in cera, auro exprimere; simulacrum alicujus e marmore facere; afbilda såsom qvinna, såsom Herkules in muliebrem, in Herculis formam effingere, pingere.
2. 2. med sakligt subjekt, se Föreställa.

Afbildning:

1. 1. handling: imitatio; formatio.
2. 2. = afbild, se detta ord.

Afbita: demordere; dentibus decerpere, depascere; mordicus auferre; frampå a. praemordere.

Afblåsa:

1. 1. trans.: flando depellere.
2. 2. intr.: se Blåsa af.

Afborsta: detergere.

Afbrinna se Brinna af.

Afbrott:

1. 1. = uppehåll: intermissio (C.); interruptio (Qu.); utan a. sine intermissione; a. i något intermissio alicujus rei; göra ett a. i något intermittere, interrumpere aliquid; facere intermissionem alicujus rei l. a re (C. de Off. I. § 19); efter ett kort a. brevi tempore intermisso.
2. 2. = olikhet mellan två sammanstälda l. på hvarandra följande föremål: discrimen; dissimilitudo; commutatio; a-t var starkt magna facta est commutatio.

Afbryta:

1. 1. i egentl. men.: defringere; frangere; abrumpere.
2. 2. oeg.:
   1. a. med sakligt objekt: interrumpere (colloquium, vocem, opus); intermittere (opus; studia; mentionem rei); abrumpere (sermonem, T.); dirimere (rem susceptam).
   2. b. med personligt objekt: interpellare aliquem (= falla någon i talet).

Afbräck: detrimentum; damnum; intertrimentum; lida a. detrimentum, damnum facere; detrimentum capere, accipere; damno affici; tillfoga, göra någon a. damnum, detrimentum inferre, detrimentum afferre, importare alicui.

Afbränna: incendere.

Afbränning: sumptus; impensa; intertrimentum; detrimentum.

Afböja:

1. 1. eg. (sällsynt): declinare (ictum).
2. 2. oeg.: a. ett förslag, ett anbud: non accipere (oblatum); prohibere; aspernari.

Afbön: deprecatio; göra a. veniam delicti petere; deprecari; supplicare.

Afbörda: floden a-r sitt vatten i Nordsjön in Oceanum se effundit, effunditur.

Afbörda sig en skuld, skyldighet: persolvere aes alienum, officium; perfungi officio; a. sig sin tacksägelse gratias agere alicui.

Afdagataga: interficere; interimere; jfr Dag.

Afdanka: dimittere; exauctorare (milites).

Afdela: dividere in partes; distribuere; disponere; describere.

Afdelande: se Afdelning 1.

Afdelning:

1. 1. såsom handling: divisio; partitio; descriptio.
2. 2. = del: pars.

Afdika: fossa dividere.

Afdrag:

1. 1. i allm.: detractio, deductio l. id quod de summa detrahitur, deducitur, detractum, deductum est; med a. af kostnaderne sumptibus deductis; betala utan a. summam integram l. non imminutam solvere.
2. 2. = aftryck, se detta.

Afdraga:

1. 1. eg.: detrahere (pellem, vestem).
2. 2. i allm. = taga bort, undan: detrahere, deducere (de summa aliquid).

Afdrifva, trans.: a. metaller: excoquere; purgare.

Afdrifva, intr.: (om skepp) declinare (de recto cursu).

Afduka se Duka.

Afdunsta: evaporare.

Afdämma: mole excludere.

Afdöma: judicare (causam); dirimere (controversiam); dijudicare (jfr Döma).

Affall:

1. 1. = att affalla från någon: defectio – ab aliquo, a recta ratione, C.
2. 2. = det som faller af vid sågning o. dyl.: ramenta.

Affalla:

1. 1. eg.: decidere; labi; se Falla af.
2. 2. oeg.: deficere, desciscere ab aliquo.

Affallande: defluvium capillorum, foliorum.

Affallen:

1. a. eg.: lapsus (folia); qui decidit.
2. b. oeg. = afmagrad: emaciatus, extenuatus.

Affatta: concipere, t. ex. epistolam, jus jurandum; scribere, conscribere; brefvet var a-dt i anspråkslösa ordalag verba epistolae modesta erant.

Affattning: forma, verba (epistolae).

Affekt: animi motus, impetus; häftig a. animi perturbatio; motus animi nimius, turbulentus; råka i a. gravius commoveri, incitari; perturbari animo; inflammari; jfr Sinnesrörelse.

Affektation: ambitio; pompa quaedam et species; jactatio; putida elegantia; affectatio (a-ne nihil est odiosius, Qu.); med a. putide; nimis exquisite; utan a. simpliciter.

Affektera: simulare; affectare (Qu.); a. lärdom l. att anses för lärd velle, cupere se doctum videri; speciem docti viri prae se ferre.

Affekterad:

1. a. om sak: fictus; simulatus; putidus; odiosus; affectatus (Qu.).
2. b. om person: plenus simulationis; odiosus; ineptus.

Affektfull: vehemens; concitatus.

Affektion: affectio, perturbatio.

Afficiera: movere; tangere; behagligt, obehagligt a. jucunde, injucunde movere; jucunditate perfundere.

Affila: lima deterere; expolire, perpolire.

Affisch: libellus, quo indicitur, edicitur aliquid.

Afflytta: migrare, emigrare; a. från orten sedem suam alio transferre.

Afflå: detrahere (pellem); excoriare.

Affordra någon något: aliquid ab aliquo postulare, poscere, contendere, exposcere; alicui extorquere, exprimere aliquid.

Affällig, Affälling: alienatus; deficiens l. qui deficit, defecit, descivit.

Affär: 1. ekonomisk: negotium; res, ratio contracta l. quae contrahitur cum aliquo; hafva a-r med ngn res (rationes) contractas habere cum aliquo; ligga i affärer rebus contrahendis implicari; sköta a. res, negotia procurare, gerere; uppgöra en a. negotium conficere, transigere cum aliquo; reda en a. negotium explicare, expedire; draga sig ifrån a-rna a negotiis (contrahendis) se removere; hafva goda a-r de re familiari bene constitutum esse; fortunas (suas) bene constitutas habere; fortunatum, divitem (bene nummatum, Hor.) esse; hafva dåliga a-r fortunas afflictas habere.

Affärd: profectio; åse någons a. proficiscentem videre.

Affärda:

1. 1. bref, bud: mittere epistolam, nuntium.
2. 2. låta gå, afvisa en person: dimittere; skymfligt a. contumeliose dimittere, C. de Or. II. § 77.
3. 3. a. ett göromål, ett inkast o. d.: conficere negotium; ad argumentum respondere.

Afföda: proles, fetus (bestiarum).

Afföra:

1. 1. person: asportare, deportare aliquem aliquo.
2. 2. i medicinsk mening: purgare.
3. 3. a. något ur räkenskaper: rescribere; ex rationibus eximere.

Afföring: excrementum; proluvies ventris.

Afgift: tributum; vectigal; pålägga a. imperare; betala a. pendere.

Afgifva: dare; reddere; referre; dicere; a. räkenskap, förklaring rationem reddere; a. yttrande, utlåtande sententiam dicere; a. röst suffragium ferre; a. vitnesbörd testimonium dicere; a. en berättelse referre, mandatum referre, exponere (C. de Or. II. § 49); a. ett svar responsum dare; respondere (jfr Svara); detta a-r en tillräcklig förklaringsgrund ex hac re satis intelligitur, esse l. cur sit aliquid.

Afgjuta: fundere (signum, konstverk).

Afgnaga: abrodere, derodere.

Afgnida: defricare, deterere.

Afgrund:

1. 1. eg.: vorago; gurges; (barathrum); locus praeruptus, praeceps, abruptus; störta i a-n in abruptum jacere.
2. 2. oeg.:
   1. a. = tartarus; orcus; impiorum sedes; (se Helvete).
   2. b. bildligt: a. af förtviflan, sorg o. d.: extrema desperatio; extrema, summa tristitia; a. af elände infima miseria; störta ngn i a-n aliquem pessum dare, ad praeceps dare.

Afgrundslik: furialis.

Afgud: fictus, falsus Deus; der sammanhanget medgifver, ensamt Deus; gå till stumma a-r Deos mutos adorare, ad Deos mutos adire; – hafva något l. ngn till sin a. pro Deo colere, venerari aliquem; insanire amore alicujus.

Afguda = hafva till afgud.

Afgudadyrkan, Afguderi: falsorum Deorum cultus; (idōlolatrĭa).

Afgudisk: impius; superstitiosus.

Afgå:

1. 1. eg. (afresa): proficisci (in provinciam); decedere; exire; posten a-r exeunt, proficiscuntur tabellarii; skeppet a-r exit (portu) navis.
2. 2. a. från ett embete, en förvaltning: decedere (provinciā); abire (consulatu).
3. 3. med döden afgå: decedere, absolut och vita, de, ex vita; excedere (ex vita); mori.
4. 4. a. från ett antal: decedere (de summa); deduci, removeri (afdragas, afräknas; si de quincunce remota est uncia, quid superest?, Hor.).

Afgång:

1. 1. eg. (= afresa): profectio (in provinciam); decessus; före skeppets, postens a. antequam exiret navis, proficiscerentur tabellarii.
2. 2. a. från en storhet l. ett antal: decessio.
3. 3. a. från en befattning: decessus, decessio (de provincia).
4. 4. hafva afgång = hafva lätt att blifva såld: facile vēnire.

Afgärda: dissaepire; intersaepire.

Afgöra: decernere, statuere, constituere (de aliqua re; quid sit); judicare, dijudicare (causam, litem – en sak, ett mål, en tvist); solvere (quaestionem, dubitationem – en fråga); dirimere (controversiam – slita en tvist); transigere, conficere (negotium, en affär); a. med strid, vapen ferro decertare (magis est expetenda decernendi prudentia quam decertandi fortitudo); a. någons öde de fortuna alicujus statuere, decernere; hans öde är afgjordt de illo actum est; afgöra, att något skall ske decernere, statuere, ut sit aliquid; a. segren victoriam dare; segren är afgjord jam certa, non dubia victoria est; är subjektet sakligt, får konstruktionen förändras till passiv: denna slagtning afgjorde fäderneslandets öde uno proelio de fortuna patriae decertatum, actum est; intet är ännu afgjordt omnia integra sunt; – jag har med mig sjelf afgjort att certum deliberatumque est; oföränderligt a. clavo trabali figere aliquid; detta a-de hans beslut hac re maxime motus est; det vill jag ej a., det må andra a. illud in medio relinquo; non judico; aliorum sit judicium (C. de Off. I. cap. 2); sins emellan afgöra inter se decernere, transigere; jfr Bestämma.

Afgöra sig se Bestämma sig.

Afgörande, adj.:

1. 1. om saker: in quo res, fortuna alicujus vertitur, quod momentum habet l. facit ad rem; magnus, summus; a. fara, tidpunkt ultimum, summum periculum, rerum discrimen; a. strid, drabbning universae rei certamen; proelium, quo de fortuna exercitus, patriae decertetur, debelletur; våga en a. drabbning decertare (T.); omnia fortunae committere, in casum dare; totis copiis l. viribus (T. Hist. I. 31), uno proelio decertare; en a. omständighet res maxima, maximi momenti.
2. 2. om personers ton, tal o. d.: certus; confidens; promptus; plenus auctoritatis, fiduciae; imperiosus.

Afgörande, n.:

1. 1. = afdömande: dijudicatio; judicium, arbitrium; lemna ngt till ngns afgörande alicujus judicio relinquere aliquid.
2. 2. i allm. = sakens bringande till ett resultat: (discrimen rei); i afgörandets stund in summo rei discrimine; det kommer, har kommit till ett a. in discrimen venitur, ventum est; res in summo discrimine versatur; bringa saken till a., inverka på sakens a. ad rem momentum afferre (C.), habere (L.), in re momentum facere (L.).

Afhandla:

1. 1. (i praktisk mening) = med ngn öfverlägga om l. afgöra ngt: (personligen – praesentem, ipsum) agere de re l. alqd, transigere (constituere) alqd; jfr Underhandla, Afgöra.
2. 2. (i teoretisk mening) a. ett ämne (jfr Behandla) i tal (samtal) l. skrift: disputare, disserere de re; dicere, scribere, agere (exponere, explicare) de re; tractare rem (= bearbeta, framställa ngt); – eam, quam jam dudum tracto, constantiam (tracto begagnas mindre ofta om ämnet, som ngn afhandlar, från innehållets sida behandlar l. utför, än om literaturgrenen l. -facket, s. ngn bearbetar, t. ex. historiam, l. om ämnets formella behandling, C. de Or. II. 199); ett ämne a-as sermo est de re, agitur de re.

Afhandling:

1. 1. = underhandling, förhandling, se dessa ord.
2. 2. = muntlig l. skriftlig utredning af ett ämne: (i abstr. mening, ss. handling) disputatio, commentatio; commentatiuncula; ss. produkt: commentarius (liten a., uppsats); libellus; liber.

Afhjelpa: mederi (morbo, incommodo, inopiae frumentariae); remedium invenire, quaerere, comparare rei, ad rem; subvenire (morbo); sanare (malum); levare (vim morbi, inopiam); = rätta, afskaffa ett fel l. missförhållande corrigere, emendare vitium.

Afhjelpande: medicina, levatio (mali, incommodi); correctio, emendatio (mali) l. medels omskrifning med infinitiv l. bisats: non facile erat inopiam levare a-et af bristen var ej lätt.

Afhugga:

1. 1. = hugga tvärs af l. genom huggning frånskilja: abscidere; decidere; amputare (eg. kringhugga); praecidere (afhugga ytterste delen af ngt – manus); succidere (nedifrån afhugga); caedere (= fälla, t. ex. arborem); recidere (barbam); – detruncare, praetruncare.
2. 2. = kapa, qvista: putare, deputare.
3. 3. a. knuten: nodum praecidere.

Afhuggande: praecisio; amputatio; putatio (qvistning).

Afhålla:

1. 1. i lokal mening = hålla på afstånd:
   1. a. med personligt objekt: arcere (hostem Galliā, a tectis urbis); prohibere, propulsare (hostem a finibus).
   2. b. om sakliga objekt: depellere, defendere (frigus, solis nimios ardores).
2. 2. i allm. = hindra: prohibere aliquem re, a re; ne, quominus faciat aliquid; arcere aliquem re, a re; abducere, abstrahere, avocare (a peccatis, a rebus gerendis alqm); continere, retinere alqm, ne, (med negation) quin faciat alqd.

Afhålla sig: se abstinere l. (oftare ensamt) abstinere a re, re, ne faciat alqd; sibi temperare l. ensamt temperare a re (C.), re (L.); jag kan ej l. knappt a. mig från att – vix abstineo l. me contineo, quin – faciam; facere non possum, quin exclamem; jag kan ej afhålla mig från att skratta l. gråta risum, lacrimas tenere non possum.

Afhållen, part. pf. till Hålla af (se detta ord): acceptus, gratus, carus, dilectus; vara a. acceptum esse; diligi; amari.

Afhämta: deportare, avehere, petere, auferre aliquid; a. en person för att beledsaga honom till ett ställe: deducere, abducere.

Afhända ngn ngt: adimere, detrahere, eripere alicui aliquid; spoliare, privare alqm re; a. ngn lifvet vitam eripere alicui; vita privare alqm.

Afhända sig ngt:

1. 1. i allm.: alienare, abalienare alqd; cedere, se exuere possessione alicujus rei; a. sig ngt till förmon för ngn concedere alicui aliquid.
2. 2. a. sig lifvet: vita se privare; mortem sibi ipsum consciscere.

Afhängig se Beroende.

Afhölja: detegere, retegere.

Afhöra:

1. 1. = höra, åhöra: audire.
2. 2. = höra af, spörja: audire, comperire, cognoscere; ingenting har a-rts nihil auditum, nuntiatum est; ingen köpare har afhörts nemo venit, qui eam rem emeret.

Afkasta:

1. 1. = kasta af:
   1. a. eg.: abjicere (togam).
   2. b. i oeg. uttryck: a. träldomsoket jugum servitutis cervicibus depellere, repellere, excutere; a. alla band, all mensklighet, all förställning omnia vincula (fidei, religionis) exuere, omnem humanitatem exuere, omnem dissimulationem ponere l. exuere.
2. 2. = gifva i afkastning: ferre, efferre, reddere, edere fructum, fetum, plus quam accepit o. d.; jorden a-r mycket, a-r åttonde kornet ager efficit plurimum, cum octavo.

Afkastning: fetus, fructūs (agri, anni); proventus (vineae, frugum, anni, Ov., Pn.); a. af ett gods, ett företag reditus l. vectigal praediorum, metallorum, negotii; lemna l. gifva a. fructus reddere, efferre, ferre, fetus edere; taga, draga a. af en sak fructus capere, percipere, vectigal capere ex fundo, agro, praediis.

Afklippa:

1. 1. eg.: detondere, tondere, exsecare (= klippa från, lös); praecidere, secare (k. itu).
2. 2. oeg.; a. en framställning, ett samtal, en öfverläggning: praecidere sermonem, deliberationem, orationem.

Afkläda:

1. 1. eg.: exuere aliquem veste, detrahere alicui vestem.
2. 2. a. någon hans värdighet: dignitate spoliare alqm; a. ngn masken, hans lånta prydnader personam, speciosam pellem (Hor.) detrahere alicui.

Afkläda sig:

1. 1. eg.: exuere se veste; ponere vestem.
2. 2. oeg.: a. sig all mensklighet l. blygsel, a. sig maktens höghet och glans exuere omnem humanitatem (hominem ex homine), omnem pudorem, imperii splendorem et majestatem ponere; hans föredrag har liksom a-t sig alla prydnader omnis ornatus orationis tanquam vestis detracta est (C. Brut. § 262).

Afklädningsrum (i badhus): apodyterium.

Afknappa ngt l. på ngt: deminuere, imminuere alqd, aliquid ex aliqua re; a. på ngns kost victum quotidianum imminuere, de victu q-no aliquid deminuere, detrahere.

Afkomling: nepos (barnbarn l. afkomling i senare led); posteri alicujus; progenies, proles (afkomlingar, hos L. och senare; stundom äfven = afkomling); qui aliquo l. ex aliquo natus, prognatus (Cs.), aliquo, ab, ex aliquo ortus est; Belgerne voro Cimbrernes a-ar Belgae orti, oriundi erant a Cimbris; Thuys var en a. af Pylaemen Thuys a Pylaemene ortus erat; ngns a. i 4:de led abnepos alicujus.

Afkomma: qui aliquo natus, genitus est; posteri, progenies, proles alicujus.

Afkorta: brevius facere; contrahere, deminuere, imminuere aliquid; breviare (Qu.); a. en framställning orationem contrahere, in angustum cogere, in pauca conferre, brevi praecidere; a. på någons lön deminuere mercedem l. aliquid de mercede alicujus.

Afkortning: deminutio, imminutio.

Afkrok: locus abditus; secessus; recessus.

Afkräfva ngn ngt: flagitare aliquid ab aliquo.

Afkunna dom, utslag: pronuntiare, recitare sententiam.

Afkunnande: pronuntiatio.

Afkyla: refrigerare calorem, aliquem, studium alicujus (ngns ifver).

Afkylning: refrigeratio.

Afköpa:

1. 1. = köpa ngt af ngn: emere, mercari ab l. de aliquo.
2. 2. = köpa sig fri från ngt: redimere (poenam).

Afla (om qvinna): concipere (ex aliquo); serere (om man); ofta = föda, frambringa: a., hafva a-at barn med ngn liberos generare, procreare (om man), habere ex aliqua, cum aliqua; icke af en blind tillfällighet äro vi aflade och födde non temere sati et creati sumus (C.); när begärelsen hafver aflat, föder hon synden appetitus postquam concepit, peccatum gignit, edit l. parit, partu edit.

Aflande: conceptio; satus (Jovis satu editus, C.).

Afladda = Urladda.

Aflagra sig = Afsätta sig i lager.

Aflassa: exonerare sarcinas, onus; sarcinas plaustris, jumentis demere, detrahere.

Aflasta:

1. 1. ett fartyg l. ett fordon: exonerare navem, vehiculum; jumentis sarcinas detrahere, eximere.
2. 2. varor: efferre de navi, de vehiculo.

*Aflat: remissio poenae, (peccatorum).

Afleda:

1. 1. eg.: avertere, alio vertere; a. en flod derivare flumen; a. osunda vätskor ur kroppen (humores, pituitam) e corpore emittere, depellere.
2. 2. oeg.: a. någons tankar, någons uppmärksamhet ifrån något animum, cogitationes alicujus avertere, avocare ab aliqua re; a. misstankar från ngn suspiciones ab aliquo avertere, derivare.

Afledare: quo avertitur, alio vertitur aliquid.

Afledning: derivatio (aquae, fluminis).

Afledningskanal, Afledningsdike: fossa, cloāca.

Aflefvor: reliquiae.

Aflelse: conceptio (qvinnas); satus, procreatio (om man).

Aflemna: tradere, dedere alicui aliquid; a. bref, räkenskap reddere literas, rationem; a. i förvar hos ngn deponere apud alqm.

Aflemnande: traditio, redditio; före brefvets a. priusquam literae redderentur.

Afleverera = Aflemna.

Aflida: de vita, ex vita, vita decedere, excedere l. absolut decedere, excedere; mori.

Afliden: mortuus.

Aflifva: alqm necare, morte l. supplicio afficere.

Aflocka: alicui l. ab aliquo elicere; eblandiri, extorquere alicui aliquid l. ut enuntiet, fateatur (en underrättelse, en bekännelse).

Aflopp: aquae effluvium, decursus, delapsus; vattnet har ej a. aqua non habet, quo defluat; bereda a. för vattnet parare aquae effluvium, facere ut effluat.

Afloppsdike, Afloppskanal: emissarium.

Aflossa: solvere.

Aflyfta: levare (onus alicui); tollere (ollam igni impositam); demere (juga equis).

Aflysa = medels offentligt tillkännagifvande afskaffa: tollere (legem, scitum, ferias), pronuntiare, ne servetur aliquid; a. allt arbete på en dag ferias, (omnis operis vacationem) indicere.

Aflång: oblongus.

Aflåta:

1. 1. = afyttra: vendere; alienare.
2. 2. = affärda, skicka: mittere, dare literas, epistolam ad aliquem.

Aflägga:

1. 1. synonymt med lägga bort, lägga ifrån sig:
   1. a. eg. om kläder o. d.: ponere (tunicam, personam); deponere, exuere; reponere (arma, Cs., caestus artemque repono, Vg.); jfr Aflagd.
   2. b. oeg.: a. en egenskap, en vana o. d. (vanligare: lägga bort, af): ponere (vitium, odium, C.); deponere (ineptias, C.); omittere, abjicere (timorem, curam); exuere (omnem humanitatem, C.; mores antiquos, L.).
2. 2. = lägga undan, lägga afsides för ett särskildt ändamål: seponere; reponere; (condo et compono, quae mox depromere possim, Hor.).
3. 3. i många oeg. talesätt = visa, göra: aflägga prof specimen, rudimentum (L.) ponere; specimen dare (C.); a. tacksägelse gratias agere; a. berättelse om ngt rem exponere, deferre (ad senatum, ad populum); mandatum perferre; om lemnadt uppdrag: renuntiare aliquid; mandatum exponere, referre (C. de Or. II. § 49); a. vitnesbörd testimonium dare, dicere; a. ed jurare; jusjurandum dare; (om krigare) sacramentum dicere; a. bekännelse confiteri; a. ett besök venire salutandi causa, salutatum.

Aflägse, adv.: procul.

Aflägsen:

1. 1. i rummet:
   1. a. aflägsen från ngn l. ngt: remotus ab aliquo, a re; vara långt a. från – longe abesse, distare, remotum esse a loco.
   2. b. absolut: longinquus (loca, homines); abditus, semotus, dijunctus, remotus (terrae dijunctissimae, remotissimae, C.); diversus (T. Ann. I. 17); avius, devius (= som ligger i oväga trakt l. från vägen); a-en ort (undangömd vistelseort) secessus.
2. 2. i tid: longinquus; remotus (res a nostra memoria remotissimae, C.); den a-aste forntid tempora antiquissima, ultima antiquitas; den a-aste efterverld ultima posteritas; a-na utsigter spes longinquae l. longinqui temporis.
3. 3. i andra förhållanden: a. likhet parva l. obscura quaedam similitudo; a. slägtskap (longinqua), haud propinqua cognatio; a. slägting longinqua quadam cognatione conjunctus; a. orsak remota, ultima (prima, principalis) causa.

Aflägsenhet: longinquitas; han trodde sig säker genom a-n locorum intervallis se tutum putabat; jfr Afstånd.

Aflägsna:

1. 1. i rummet: removere, demovere, amovere (loco; ab aliquo); summovere (= skaffa undan); dimovere (fjerma från beröring med ngn); abducere (föra bort); med våld a. depellere, propulsare; = förvisa: amandare, relegare.
2. 2. oeg.:
   1. a. = skilja, afsätta från en befattning l. en verksamhet i allm.: amovere, avocare, removere (a negotiis, a procuratione rei publicae); movere (senatu = utvisa ur –).
   2. b. till sinnelag, från förbindelse med en person: (ab amicitia alicujus) removere; ab aliquo abalienare aliquem, l. animum, voluntatem alicujus (någons hjerta, sympatier).
   3. c. med sakligt objekt: a. fruktan, bekymmer, misstankar metum amovere, pellere; suspiciones a se removere, culpam a se amovere; a. tvifvel, tvekan tollere, alicui demere dubitationem; a. fara, bekymmer periculum, curam repellere, depellere, propulsare; a. all tanke på något mentem a re avertere, cogitationem rei abjicere.

Aflägsna sig:

1. 1. i rummet: abire; digredi, discedere (skiljas); a. sig från ett ställe decedere ex loco; ex loco, conspectu recedere; ab homine digredi, discedere; hemligen a. sig se subducere; långt från ett ställe longe procedere, provehi (framrycka), secedere (draga sig undan), recedere (draga sig tillbaka).
2. 2. i tid, t. ex.: quo longius ab eo recedet posteritas, eo clarius ejus lucebit memoria (C.).
3. 3. a. sig från ämnet: a proposito digredi, egredi, declinare, aberrare, deflectere, abire; a re discedere; a. sig från ngn (från förbindelse med ngn) ab alicujus familiaritate se removere (C.).

Aflöfva: foliis nudare, spoliare, viduare (Hor.).

Aflöna: mercedem solvere (large, parce) alicui.

Aflöning: merces; stipendium (sold); blifva ens om en viss a. mercedem certam constituere.

Aflöpa: a. väl för ngn bene, prospere, feliciter evenire, cedere, succedere, cadere alicui; bonum eventum habere; saken aflopp väl res prospera evenit, fit (est) alicui; a. illa, olyckligt male, incommode, secus evenire, cedere; saken aflopp illa malum eventum l. exitum habuit; saken aflopp så ita evēnit, cessit, eum eventum habuit res; saken aflopp så som jag hoppats, emot förmodan l. förhoppning res successit ex sententia, cessit praeter opinionem, contra quam speraveram, aliter atque ratus erat; huru skall detta a-a quorsus haec evenient? (cadent?; timeo, quorsus haec evasura l. casura sint); huru det än må a., skall faran vara för oss gemensam quocunque res cadet, evadet, utcunque res eveniet (ceciderit), periculum nobis commune erit; försöket aflopp fruktlöst inceptum frustra fuit, frustra res temptata est; det aflopp ej utan blod, strid non sine sanguine, certamine, labore res acta l. confecta est; det skall ej aflöpa så tyst non ita res abibit.

Aflösa:

1. 1. med personligt objekt (= inträda i ngns tjenst l. öfvertaga ngns göromål): succedere alicui (integri fessis in vicem successerunt, Cs.), in locum, in stationem alicujus, muneri alicujus; de statione deducere aliquem; subire alicui (tertiae legioni prima, L.), in locum, in vices alicujus; sequi aliquem; excipere partes alicujus, aliquem; de aflöste hvarandra med arbetet in vicem opus fecerunt; (defunctumque laboribus aequali recreat sorte vicarium, Hor.); i kyrklig men.: peccata remittere alicui.
2. 2. med sakligt objekt: sequi; excipere; sommaren aflöser våren ver sequitur l. excipit aestas; (ver proterit aestas, Hor.); farorna, nöjena aflösa hvarandra continuantur pericula, oblectationes (truditur dies die, Hor.); glädje och sorg a-a hvarandra miscentur gaudia et maerores, gratae res et ingratae.

Aflösning:

1. 1. i militärisk men.: in stationem alicujus successio; deductio; soldaten måste blifva på sin post, tills a. kommer militi statio servanda l. peragenda est, in statione manendum est (de statione abire non licet), dum (priusquam) succedatur; i konkret men.: milites ad succedendum (ad stationem excipiendam) missi.
2. 2. i kyrklig men.: remissionis (veniae) denuntiatio.

Afmagra: macrescere, emaciari; macie extabescere, macie perimi.

Afmarsch: profectio.

Afmarschera: proficisci; castra movere.

Afmasta (ett fartyg): mālo spoliare navem; malum navis incidere.

Afmatta: defatigare; vires alicujus consumere.

Afmattas: viribus deficere; elanguescere.

Afmattning: defectio virium.

Afmeja: demetere, subsecare.

Afmåla:

1. 1. eg.: pingere, depingere.
2. 2. oeg.: med ord åskådligt skildra, i tankarne föreställa sig: depingere (in sermone aliquid, C.); describere aliquem (ut) latronem, C.; oratione exprimere mores alicujus justos (C. de Or. II. 184); animo fingere (sibi) alqm justum (C.).

Afmäta: metiri, demetiri, dimetiri, modulari; (verba verbis quasi demensa respondent, C.); a. plats för ett läger castra metari.

Afmätt, adj. (om rörelser l. sätt att vara): quasi demensus; compositus; (intentus), meditatus (= beräknad); cautus; gå med a-a steg quasi demensa ponere vestigia; a. min vultus compositus (idem animi rigor – Tiberii –, sermone ac vultu intentus, T. Ann. VI. 50).

Afmönstra (= mönstra en trupp, som upplöser sig): milites (discedentes) lustrare, percensere; milites (percensos) dimittere.

Afnypa: decerpere.

Afnysta: glomerare.

Afnämare: emptor.

Afnöta: deterere (collum canis catenis detritum, Phdr.); a. krafterna conterere, consumere vires; a. ojemnheter, kantigheter i lynne m. m. asperitatem morum expolire. (quasi deterere), mollire.

Afpassa:

1. 1. i eg. men.: aptare, accommodare aliquid alicui rei, ad rem.
2. 2. i allm. = lämpa, rätta, inrätta ngt efter ngt: aptare (verbum l. orationem ad rem; valli usum ad commoditatem ferendi, L.); accommodare (orationem auribus auditorum, tempus rei agendae ad voluntatem, commoditatem alicujus); moderari (sententiam utilitate rei publicae); dirigere (aliquid ad normam, normā); a. tiden väl tempus opportunum capere, tempus ad rem gerendam accommodare.

Afpassad:

1. 1. relativt: aptus, accommodatus ad rem.
2. 2. absolut: väl afpassad: certus (certo ictu caput abscidit); tempestivus (till tiden väl a., t. ex. t. severitas); opportunus.

Afpina: extorquere alicui alqd.

Afplana: delere, tollere.

Afplanka: tabulis, pluteo intersaepire, dissaepire.

Afplankning:

1. 1. såsom handling: dissaeptio.
2. 2. i konkret men.: locus dissaeptus pluteis; saeptum; cavea.

Afplatta: complanare; simare.

Afplocka: decerpere.

Afplåna: delere (maculam, notam turpitudinis; culpam).

Afpregla: exprimere, effingere.

Afpregla sig: exprimi, effingi; hans karakter a-r sig i hans stil, hans skrifter mores effingit oratio (C.); scriptis morum et vitae quasi exprimitur (expressa est) imago; forntiden liksom a-r sig i de 12 taflornas lag in XII tabulis plurima est antiquitatis effigies; folkets lynne a-r sig i språket quale cujusque populi ingenium sit, sermone tanquam expressa cernitur imagine.

Afpressa: exprimere, extorquere alicui l. ab aliquo (pecuniam, vocem, lacrimas, confessionem l. ut confiteatur).

Afpricka: expungere.

Afprofva: exigere.

Afpruta: de pretio, de mercede, de postulato l. pacto pretio, pacta mercede, de summa detrahere, deminuere aliquid; aliquid deminui, remitti postulare; intet får a-tas nihil remittendum est.

Afprutning: deminutio pretii, mercedis, summae; laxamentum; lagen tål ingen a. lex nihil habet l. dat laxamenti, nihil gratificatur; de jure nihil licet remittere; instämma i någons åsigt med någon a. sequi aliquem temperatione l. correctione aliqua adhibita.

Afputsa: polire; expolire; extergere.

Afpåla: palis secludere, separare.

Afqvista: putare, deputare.

Afqvitta (skuld): rescribere.

Afrad: merces ex fundo (quae a colonis domino solvitur); – fructus, vectigal fundi.

Afradskarl: colonus.

Afraka: abradere, tondere (barbam; capillum).

Afrappa: parietem tectorio inducere, munire.

Afrepa: stringere, destringere (frondem, bacas).

Afresa: proficisci, abire, egredi (urbe); decedere (e provincia praesidem).

Afresa, f.: profectio, abitus; egressus (ex urbe); decessus (praetoris ex provincia).

Afrifning:

1. 1. abscissio.
2. 2. = frottering: fricatio, defricatio.

Afrifva: avellere, abscindere, abrumpere.

Afrinna: defluere.

Afrista: decutere.

Afrita: describere, adumbrare.

Afritning: descriptio, adumbratio.

Afrulla: devolvere, evolvere.

Afrunda:

1. 1. eg.: rotundare (aliquid circino).
2. 2. oeg.: a. perioderna orationem, sententias finire, (rotundare), numeris explere sententias; a. ett antal numerum absolvere, rotundare (mille talenta, Hor.).

Afrundad: rotundatus, rotundus; a. form rotunditas; a. period verborum rotunda comprehensio; apta l. finita, conclusa verborum circumscriptio (oratio); ett a. helt (system) res (ars) omnibus numeris l. partibus suis expleta, absoluta et quasi rotunda; (sapiens in se totus est, teres atque rotundus, Hor.).

Afrundning: rotunditas; periodens a. apta et quasi rotunda verborum comprehensio; rytmisk a. verborum quaedam ad numerum conclusio; gifva ämnet (framställningen från innehållets sida) a. orationem omnibus partibus l. locis absolvere, perficere.

Afruttnad, part. af Ruttna bort, af.

Afrycka: avellere ab aliquo l. de re, ex re aliquid; eripere, deripere alicui aliquid.

Afråda:

1. 1. med personligt objekt: dissuadere alicui, ne faciat aliquid; dehortari aliquem a re (C.), ne faciat (Ter.), facere alqd (Sa.).
2. 2. med sakligt objekt: dissuadere (legem); vetare (bellum).

Afrådan: dissuasio.

Afrådande, adj.: gifva ett a. svar dissuadere.

Afräkna:

1. 1. = uppräkna en summa: numerare.
2. 2. = afdraga en del från en summa: de summa detrahere, deducere aliquid; i allm. = (bortse ifrån), undantaga, ej taga i betraktande: excipere, omittere alqd; discedere a re (C. de Off. I. cap. 15); om man a-r de fångne praeter captivos, captivis exceptis.

Afräkning: detractio.

Afrätta: necare; (ultimo) supplicio afficere alqm; supplicium sumere de aliquo; necem afferre alicui.

Afrättning: supplicium; nex (diem necis destinare alicui); verkställa en a. se Afrätta.

Afrättsplats: locus supplicii; föras, gå till a-n ad supplicium, ad mortem duci, ire, mitti, trudi; dö på a-n summo supplicio, carnificis manu perire.

Afrödja: purgare.

Afsadla: equo stratum detrahere.

Afsaknad: damnum (förlust); desiderium (känsla af saknad); utan a. umbära aequo animo carere aliqua re.

Afsalu: till a. venum; köpa till eget behof och till a. et quod ipsius usui sit et quod vendat emere.

Afsats:

1. 1. = afdelning, hvari ngt höjer eller sänker sig: gradus, gradatio (scalarum); hårprydnad i flere a-r coma per gradus formata; lägste, öfverste a-n af ett berg infimus, summus mons; berget höjde sig i flere a-r quasi per gradus assurgebat mons; a. på en mur falere (Varr.); a. af en växtstjelk geniculum; a. af kolonn spira.
2. 2. = fällning, bottensats: sedimentum.

Afse:

1. 1. = hafva för afsigt, åsyfta (med personligt och sakligt subjekt): spectare ad, in rem; pertinere, referri ad rem (nostra consilia in sempiternum tempus spectare debent; omnia ejus consilia ad salutem patriae spectant l. referuntur; hoc alio spectabat atque videri volebat – afsåg ngt annat, än det skulle synas); sequi (suam commoditatem); afse att –: velle, cogitare (med inf.); agere (id egit, non ut dissolveret conjuncta, sed ut conjungeret dissoluta, C.); (om sakligt subjekt) pertinere (hoc eo pertinuit, ut juvenilis aetas toto statim pectore arriperet res honestas, T.).
2. 2. = taga i betraktande; hafva l. göra afseende på: spectare (se, non fortunam suam spectari putabat); rationem habere alicujus rei; det var ej dig, jag afsåg non te petebam l. dicebam; hans lif var långt, om man afser hans verksamhet vita, si e factis numeres, longa fuit; hvad afser du härmed quid tibi vis?
3. 3. = bortse från ngt, se detta ord.

Afseende: (ratio, respectus):

1. 1. göra afseende på, fästa a. vid: rationem habere l. ducere alicujus rei; spectare aliquid; respicere aliquid (quod ante neglexeris); sequi rem; moveri, duci aliqua re; t. ex. non quid dicat philosophus, sed quid consentaneum eum dicere sit, spectandum est; in hominibus juvandis aut mores spectari aut fortuna solet (plägar man antingen göra afseende på deras sedliga beskaffenhet eller på deras omständigheter); ita loquuntur vulgo se in beneficiis collocandis mores hominum, non fortunam sequi; credo majores nostros in Corintho delenda opportunitatem loci maxime secutos esse (C.); göra a. på ngns råd consilio alicujus moveri, duci; icke göra a. på lön mercede non duci, non curare mercedem; fästa, icke fästa a. vid ngns önskningar, råd roganti obsequi, deesse; auctoritate alicujus duci; auctoritatem alicujus negligere; man fäste ej a. vid hans böner frustra missae preces; gören åtminstone a. på romerska folkets egna intressen saltem pop. Rom. commoda respicite, (si sociis prospicere non laboratis, L.); man måste göra a. på hvars och ens behof quid quisque desideret, videndum est o. d.
2. 2. vinna afseende (vanl. i nekande l. frågande uttryck): audiri; proficere; movere alqm; hans klagomål vunno ej a. frustra querebatur; nihil profecit querelis.
3. 3. hafva afseende på (i ord eller handling): spectare aliquid l. aliquo; pertinere ad rem (erant in epistola, quae pertinebant ad ea, quae inter regem et Pausaniam convenerant, N.); mina ord hade ej a. på dig non te dicebam.
4. 4. i afseende på: uttryckes med ablativ eller vid verb med in, de (= beträffande) och ablativ, t. ex. virtute patrem superabat Alexander; in voce duo sequamur (i afseende på rösten vinnlägge man sig om två ting), ut suavis sit, ut clara; de hac re (i a. på denna sak) nihil habeo quod addam.
5. 5. med afseende på – = beträffande, i betraktande af, stundom närmande sig till betydelsen: på grund af –: de; ad; propter, t. ex.: med a. på det som du yttrat om feghet vill jag säga några ord l. d. ad ea, de iis, quae de ignavia dixisti, pauca volo (quod de ignavia dixisti, video, quid egeris); med afs. på hans ungdom förlät man honom ei propter adolescentiam l. hellre ejus adolescentiae venia data est.
6. 6. utan a. på –: nulla ratione habita, non spectantem, sequentem l. dyl. (jfr göra afseende): amare est eum, quem diligas, ipsum diligere, nulla utilitate quaesita; ad rempublicam omnia referunt, quaecumque agunt, obliti commodorum suorum (C.); jfr Oafsedt.
7. 7. afseende = hänseende uttryckes med res, pars, modus eller med ensam ablativ (a. respectus): i visst afseende quodam modo; i intet afseende nullo modo, nulla re, nequaquam; i alla a-n sin far underlägsen omni re patre inferior; i kroppsligt afseende är han svag, i andligt stark corpore parum valet, animo valet; ej mindre i poetiskt än i språkligt a. äro hans dikter utmärkta ejus carmina non minus sententiarum venustate quam sermonis elegantia excellunt.

Afsegla: ex portu solvere; solvere; proficisci.

Afsides: secreto; seorsus, -sum; vanligast att återgifva med den oskiljaktiga partikeln se- i sammansättning med verb: gå a. secedere; sätta, föra a. seponere, separare; a. liggande l. boende devius (oppidum, C.; montani, L.); stå, ligga a. procul stare, situm esse; a. ort locus secretus, abditus.

Afsigkommen: perditus.

Afsigt: consilium (i allm.); voluntas, animus, mens, cogitatio (subjektivt om sjelfva sinnets rigtning åt ett mål); propositum, cogitatum (om sjelfva målet; det som afses). – särskildt märkas följande användningar:

1. 1. absolut: med afsigt: consilio; consulto; cogitato; de industria; dedita (l. data) opera; judicio (Cs.); göra ngt med a. prudentem scientemque, prudentem et scientem facere aliquid; med a. tillfogad orättvisa cogitata, meditata injuria; utan a. sine consilio; temere; göra ngt utan a. imprudentem facere aliquid.
2. 2. afsigt såsom objekt l. såsom predikat till vara: hafva ngt till sin a. spectare, sequi, petere, agere aliquid; det var icke min a. non id volui, secutus sum; vinna, förverkliga sin a. cogitata perficere, propositum assequi, obtinere; id quod velis, cogites, sequare, assequi l. consequi.
3. 3. med bestämning för afsigtens föremål: a. att skada voluntas nocendi; cogitatio injuriae (C. de Off. I. § 30); hafva för a. att skada, att resa nocere cogitare (ibm 24); proficisci cogitare, in animo habere; profecturum esse; i a. att – eo consilio, ea mente, ut –.
4. 4. med attribut af pronomen eller adjektiv: i hvilken a. quo consilio? qua mente?; god, ädel, ren, redlig, oegennyttig a. bona, honesta, integra voluntas (voluntatem – god vilja l. afsigt – tibi profecto emetiar, sed rem ipsam nondum posse videor, C. Brut. § 16); göra ngt i god a. bono, honesto consilio, honeste facere alqd; vänlig a. benevolus animus; benevolentia; ond, brottslig a. fraus; malitia; dolus malus; göra ngt i ond a. malitiose, dolo malo facere alqd; göra ngt i egennyttig a. cupide facere alqd; hysa välvilliga l. fiendtliga afsigter bene, male cogitare (Carthagini jam diu male cogitanti bellum denuntio, C.), pacato l. infesto, irato, hostili animo esse in alqm; komma i fiendtlig a. infesto animo venire; till bevis på sina afsigters fredlighet l. renhet quo significaret, se nihil hostile cogitare, nihil cupide agere (C. de Off. I. § 33), pacato se animo esse.

Afsigtlig: meditatus (C. de Off. I. § 27); cogitatus; voluntarius; quod consulto l. dedita opera fit (jfr Afsigt, 1).

Afsigtligt, se med afsigt, Afsigt, 1.

Afsigtslös: fortuitus; caecus (impetus, metus); temerarius (Pt.); quod temere fit; non meditatus (caedes, C.).

Afsigtslöst: temere; fortuito; inconsulte; sine consilio; casu.

Afsina: exarescere (fons, copia); deficere (jfr C. Brut. § 16).

Afsitta se Sitta af.

Afsjunga: cantare, canere.

Afskaffa: tollere, abolere (legem, vitia – missbruk); legem abrogare, rescindere.

Afskafva: abradere.

Afskaka: decutere (silvis honorem December, Hor.); excutere (incertam cervice securim, Vg.); a. träldomsoket jugum servitutis excutere, depellere.

Afskala: corticem detrahere.

Afsked:

1. 1. = att taga farväl: (discedentium salutatio); taga a. af ngn jubere aliquem valere; abeuntem salutare; salute data digredi; gå, skiljas åt utan att taga a. sine salutatione abire, digredi; ofta = skilsmässa: discessus, digressus; ett sorgligt a. tristis digressus; det sista a-t supremus digressus; i afskedets stund säga ngt discedentem, digredientem dicere alqd.
2. 2. = entledigande: missio; dimissio; skamligt, hederligt a. ignominiosa, honesta dimissio; gifva a. missionem dare alicui; gifva soldater a. mittere, dimittere milites; exauctorare (de förra orden utmärka verklig hemförlofning, under det exauctorati milites – som uttjent sin kapitulationstid – ofta qvarhöllos vid särskilda vexilla veteranorum, T. Ann. I. 17); få a. dimitti; missionem impetrare; exauctorari; begära a. missionem petere; taga a. munere, magistratu se abdicare; magistratum abdicare, imperium deponere.

Afskeda:

1. 1. i allm. = dimittere, mittere.
2. 2. = entlediga från krigstjenst l. embete: dimittere (legionem, milites); exauctorare (veteranos – jfr Afsked, 2); missionem, veniam dare alicui; munere abire sinere aliquem.

Afskedsansökan: missionis petitio.

Afskedsbesök: discedentis salutatio l. officium; aflägga a. hos ngn ante discessum salutare alqm, salutatum l. salutandi causa venire ad alqm.

Afskedsbetyg: dimissionis testimonium.

Afskedsfest: cena, festum honori abeuntis tributa, tributum (jfr T. Ann. VI. 50).

Afskedsfärdig: ad digrediendum paratus.

Afskedsskål: ultimum (ante digressum) poculum.

Afskedsstund: ipsum digrediendi tempus.

Afskeppa: navi mittere aliquo.

Afskicka: mittere; amandare, legare (nuntium).

Afskild: secretus, separatus, se Afskilja.

Afskilja: separare, secludere (medels skiljemur, gräns o. d. – agrum ab agro, mare a mari); secernere (det som är sammanblandadt l. på inre sätt förenadt, C. Tusc. I. § 71); sejungere (det som är förbundet); segregare, sevocare (hominem ab homine); – seponere, seligere = lägga afsides åt ngn l. för ett ändamål.

Afskjuta: emittere (sagittas arcu, tormento jaculum); a. ngt mot ngn sagitta, jaculo petere alqm, telum intorquere in alqm; få benet afskjutet crus (telo misso) fractum habere (crus alicui l. alicujus fractum est).

Afskranka: dissaepire; carceribus secludere.

Afskrankning: dissaeptio.

Afskrap: strigmentum, ramentum; – purgamentum, quisquiliae; äfven oeg. om dåligt folk: Talna et Plautus et ejusmodi quisquiliae, C.; urbis sordes (C.), purgamenta (Ct.).

Afskrapa: abradere, deradere, eradere; (strigili) destringere, defricare.

Afskrifning:

1. 1. = kopiering: descriptio, exscriptio.
2. 2. = afförande ur räkenskap: *rescriptio.

Afskrift: (epistolae, literarum) exemplum, exemplar; gifva ngn en a. af ett bref epistolae exemplum l. exscriptam epistolam dare alicui; taga en a. af ngt = afskrifva.

Afskrifva:

1. 1. = kopiera: describere, exscribere (librum, tabulas, aliquid de libro); a. en författare verba alicujus exscribere, in suum librum inserere; i betydelsen plagiera: ab aliquo surripere aliquid (C. Brut. § 76; alicujus scrinia expilare, Hor. Sat. I. 1).
2. 2. = ur räkenskap afföra en skuld: rescribere (mutuari alicui, quod nunquam r-re possit, Hor.); de tabulis (de capite), quod solutum est, deducere, acceptum ferre alicui; alicui acceptum in rationes inducere.

Afskrifvare: scriptor librarius.

Afskrufva: detorquere.

Afskräcka: deterrere, absterrere a re, ne quid faciat; non deterrere, quin faciat; terrore prohibere, abducere a re, ne faciat aliquid; låta sig medels hotelse a-as minis, terrore deterreri, abduci.

Afskräckande: ad deterrendum aptus; terribilis; om menniskors utseende och sätt atrox, asper, horridus (atrox vultus, mores horridi); a. exempel atrox exemplum, documentum; a. grymhet, stränghet inhumana crudelitas, aspera l. horrida severitas.

Afskräda: depurgare, secernere (inutilia).

Afskräde: purgamenta, quisquiliae.

Afskrämma:

1. 1. se Afskräcka.
2. 2. = med skrämsel aftvinga: terrore extorquere; a-dt löfte promissum terrore l. minis coactum.

Afskudda: excutere (pulverem; jugum); exuere (se jugo, ex laqueis).

Afskugga: adumbrare.

Afskum: mensklighetens, samhällets a. faex, colluvies, sentina humani generis, populi; ditt afskum o lutum, o sordes (C.)!

Afskumma: despumare.

Afskura: detergere, abstergere (skura ren l. skura bort).

Afsky, f.: odium (rei, hominis); aversus, aversissimus a re, ab aliquo animus; aversatio (Qu.); fastidium (mera = afsmak); fuga (belli, laboris); hysa l. bära a. för ngt odisse, aversari, detestari alqm, alqd; odio quodam abhorrere, alienatum esse ab aliquo, aliqua re; ingifva ngn a., väcka a. hos ngn, vara en a. för ngn odio esse alicui; alicujus animum alienare, abalienare a re (odium rei capit alqm); få a. för ngt odio l. fastidio alicujus rei capi, a re alienari.

Afsky, v. tr.: detestari, odisse (mores alicujus, alqm); aversari alqm (T., Ct.); abominari (L.); aspernari (vitia a-batur animus insuetus malarum artium, Sa.); fastidire (= hafva afsmak för; förakta); fugere, reformidare (sky, fasa för).

Afskyvärd: detestandus, detestabilis, exsecrandus, nefarius; aversabilis (Lucr.); foedus, taeter.

Afskyvärdhet: foeditas.

Afskära:

1. 1. eg. (skära i tu, skära bort): abscidere (funem); decidere (aures, pennas = s. bort); praecidere = skära af det yttersta af ngt l. ngt i dess ytterste del – linguam, manum, jugulum alicui; recidere = skära upp, bort; succidere, nedifrån afskära, t. ex. frumenta; incidere (venas, funem); secare, desecare, exsecare, resecare, subsecare (ungues, verrucam); amputare; a. en vattenledning aquae venas, fistulas intersaepire, incidere.
2. 2. oeg.:
   1. a. a. en trupp från hufvudhären, a. tillförsel l. undsättning från en stad: intercludere alqm a castris, ab exercitu, a commeatu; intercludere iter, aditum alicui; excludere alqm a re frumentaria, a reditu; praecludere aditum, reditum, effugium – reträtten – alicui; prohibere hostem aqua; intercipere iter alicujus.
   2. b. a. (afklippa) samtalet, öfverläggningen: incidere, praecidere deliberationem, sermonem; praecidere alicui spem, potestatem (möjlighet); causas alicui (alla förevändningar); omnium rerum respectum (hvarje undflykt) abscidere alicui (L.).

Afskärning: amputatio, praecisio (Afskära, 1); interclusio (Qu.); incisura (= genomskärning, Durchschnitt).

Afskölja: abluere.

Afslag:

1. 1. (= att afslå en bön l. dylikt): repulsa; få a. repelli; repulsam ferre, accipere (C.), pati (Ov.); frukta skammen af ett a. timere repulsae ignominiam; gifva ngn a. petenti negare, denegare aliquid; alicui de aliqua re abnuere; verbis repellere alqm; preces alicujus non audire, preces aspernari.
2. 2. = förminskning i ett fordradt pris: pretii deminutio.

Afslappas: elanguescere.

Afslicka: delingere, delambere.

Afslipa:

1. 1. genom slipning jemna: polire, expolire (gemmas cote, membranam pumice); a-de seder mores politi, expoliti (nox te expolivit hominemque reddidit, C.).
2. 2. slipa bort: expolire (Pn.), deterere, detergere.

Afslita: avellere = slita af, bort (poma ex arbore); abscindere (tunicam ex corpore, C.); abrumpere (vincula alicui); discindere, divellere = slita i tu.

Afsluta:

1. 1. i lokala uttryck eller i bilder, som anknyta sig till denna betydelse: a. ett tåg: agmen claudere, cogere; a. en period, tala i afslutade, rundade perioder sententias verbis finire, apte claudere, concludere.
2. 2. a. en tid, sitt lif, sin verksamhet o. s. v.: concludere vitam (notabili exitu); perfungi vita, honoribus, muneribus reipublicae (sin embetsmannabana); peragere; det är numera en a-d period af mitt lif illa quidem pars vitae peracta est.
3. 3. a. en sammankomst. mittere, dimittere concilium.
4. 4. = fullända: conficere, perficere, absolvere, consummare (negotium, bellum); a. ett tal orationem concludere; perorare; han påbörjade många ting, men afslutade icke mycket multa instituit, absolvit pauca.
5. 5. = uppgöra: negotium conficere, transigere; a. affär med ngn negotium contrahere cum alqo; decidere cum alqo; a. fred pacem componere, facere; a. fördrag foedus facere, inire, ferire; a. stillestånd inducias facere, pacisci; a. äktenskap nuptias, condicionem pacisci; tabulas nuptiales facere; a. en öfverenskommelse constituere; öfverenskommelse a-öts emellan dem inter eos convenit, ut –.

Afslutning: conclusio, exitus; få sin a. concludi, perfici, peragi; gifva åt perioderna deras a. apte claudere, concludere sententias; han hann ej gifva talet dess a. orationem concludere (orationi ultimam manum imponere) non potuit.

Afslå:

1. 1. = slå af (i egentl. men. = slå itu l. slå ifrån ngt), vanl. blott i part. praet. afslagen: afslaget hö fenum demessum; afslagna lemmar rupta, fracta membra.
2. 2. afslå ett anfall: vim, impetum hostium propulsare, repellere, propellere, defendere.
3. 3. afslå ngns begäran l. anbud: petenti negare, denegare alqd; condicionem rejicere, respuere, repudiare; preces, condicionem aspernari; a. ett lagförslag (en motion) legem antiquare; alicui de alqa re abnuere; jag skall ej afslå ngn bön af dig de nulla re tibi abnuam; nihil tibi petenti negabo; quidquid petiveris, a me impetrabis.

Afslöja:

1. 1. eg.: revelare (os, Ov.); afslöja sig velamen (oris), ricam ponere, rejicere.
2. 2. oeg.: detegere, retegere, patefacere, aperire; arcana movere, detegere; a. sina tänkesätt, sin afsigt, sin list animum, voluntatem, fraudem detegere, aperire.

Afsmak: i egentl. och oegentl. men.: fastidium, taedium (Sa., L.) cibi, literarum; satietas (a. för ngt njutet cibi, vitae); stomachus, odium (i oeg. men.); abhorrens a re animus; hafva (visa) a. för fastidire alqd, abhorrere ab aliqua re; få a. för capi fastidio rei, fastidio abalienari a re; stomachari; piget, taedet alqm alicujus rei; väcka, ingifva a. för ngt movere, creare, gignere fastidium, taedium, odium rei; parere, afferre satietatem rei; odiosum esse.

Afsmalna: tenuari, attenuari; gracilescere; contrahi (columna).

Afsmalnande: (columnae) contractura.

Afsnäsa: contumeliose dimittere (C. de Or. II. § 77); aspere, verbis asperis repellere, obmutescere jubere; alacritatem l. protervitatem alcjs reprimere.

Afsomna: alltid oeg. = dö: (in mediis vitae laboribus obdormiscere, C.); animam efflare; mori, diem obire supremum.

Afsopa: averrere, converrere.

Afspegla: reddere (tanquam speculum l. in speculo) imaginem alicujus; månen afspeglar sig l. afspeglas i hafvet luna renidet, repercutitur mari (Hor.); i ansigtsuttrycket afspeglar sig menniskans inre l. själen vultus est animi imago l. tanquam speculum animi; infantes specula esse naturae (att naturen troget afspeglade sig hos de små barnen) dicebat Epicurus, C.; i literaturen afspeglar sig tidehvarfvets ande in literis plurima cujusque aetatis effigies est (C. de Or. I. 193), exprimitur ingenium, quales fuerint mores, tanquam in speculo cernitur; fruktan afspeglar sig (står målad) i allas ansigten in omnium vultu timor eminet.

Afspetsa: exacuo.

Afspisa: a. ngn med löften (vanis) promissis dimittere alqm, satiare alqm, laetare animum alicujus, falsa spe producere alqm; a. ngn med fagra ord verba dare alicui; a. med en spottstyfver pecuniola donatum dimittere; han lät sig ej a. med det (med så litet, med detta svar, med en sådan förklaring): (mercedulam, munusculum) aspernatus est, sprevit; promisso non motus, captus est, inductus est; responso fidem non habuit, non lenitus est.

I. Afspola: abluere.

II. Afspola: pensum devolvere, deducere.

Afsprång: declinatio, (a proposito) digressio.

Afsprätta: dissuere.

Afspänna: solvere.

Afstanna (Afstadna): om rörelser, i yttre och inre men.: consistere (ambitio; omnis natura, naturens lif, C. Tusc. Disp. I.; labor rerum forensium, de Or. I. 1; administratio belli, Cs.); i allm. = upphöra desinere, cessare, omitti; för en tid: intermitti; a. med ngt omittere alqd; för en tid intermittere alqd (i. laborem o. d.); kriget har a-at bellum sedatum est; andedrägten har a-at anima interclusa est.

Afsteg: declinatio (a vero, a recta ratione från det sanna l. rätta); a. från ämnet digressio; göra ett afsteg declinare, aberrare, recedere.

Afsticka:

1. 1. = utsticka, utpricka, utstaka: distinguere (viam, C.), describere; dimetari, metari (castra).
2. 2. = sticka af (mot ngt), vanl. blott i part. pres. afstickande: a. mot: (nimis) discrepare, dissidere ab aliqua re, parum convenire alicui l. cum aliqua re; a. ibland: insignem esse; (i god men.) elucere, interlucere; eminere, excellere inter aliquos; – absolut: afstickande (synon. bjert, brokig): insignis, insignitus, notabilis; nimis distinctus, pictus.

Afstiga, Afstjelpa se Stiga af, Stjelpa af.

Afstraffa: supplicio l. poena afficere alqm, sumere poenam ab aliquo.

Afstryka: abstergere, detergere (äfven bildligt: a. molestias, C.).

Afstränga: fidibus spoliare; retendere.

Afstympa: detruncare (corpus, arborem), (curtare), mutilare (membris aliquem), imminuere.

Afstympad: decurtatus (aures d-ta sentiunt, C.); mutilus (mutila loqui tala i afstympade satser); mancus.

Afstympning: detruncatio.

Afstyra: (oftast om Gud l. herskare såsom subjekt): prohibere (Di prohibete nefas); averto, averrunco.

Afstyrka: a. ngt dissuadere alqd (alicui), dicere contra alqd, avocare alqm ab aliqua re, ne faciat alqd; monere alqm, ne faciat; yttra sig afstyrkande dissuadere.

Afstyrkande: dissuasio.

Afstå:

1. 1. v. intr.: a. från ngt, från att göra ngt: desistere (sententia; incepto; oppugnatione; a mente illa; de negotio; timere, C., Cs.); decedere (de sententia); abjicere (spem, consilium från en förhoppning, en plan), omittere (consilium); a. från sin talan, från ett påstående petitione cedere, postulationem relinquere, jus suum relinquere, persequi nolle; causae dicendae locum relinquere; nomen philosophi relinquere (afstå från anspråket på namn af filosof); jag har afstått från alla anspråk att blifva hörd non jam postulo me audiri.
2. 2. v. tr. afstå ngt åt ngn: cedere re; multa multis (åt många) de jure suo cedere; concedere alqd alicui (rem familiarem creditoribus = decoquere); relinquere alqd alicui.

Afstånd: intervallum, spatium; a. af sju fot intervallum septem pedum; intervalla manipulorum (afstånden mellan maniplarne); se ngt på afstånd, på långt afstånd procul, e longinquo, ex intervallo, magno interjecto intervallo videre alqd; stå på afstånd procul stare (perexiguo intermisso spatio inter se constiterant); de stå på ett afstånd af tre fot från hvarandra l. det är mellan dem ett a. af tre fot inter se distant tres pedes l. tribus pedibus; hic ab illo distat, abest tres pedes; hålla sig på a. procul stare, se removere ab aliquo, a re publica (det offentliga), ab amicitia alicujus; hålla ngn på afstånd procul removere, summovere.

Afstäda, Afstämpla se Städa, Stämpla.

Afstänga:

1. 1. eg.: secludere; separare (om det som afskiljes: locum; oves); obstruere (viam), claudere, dissaepire, intersaepire (om det, som afdelas).
2. 2. = utestänga, afskilja, afskära (jfr dessa ord): segregare, sejungere, prohibere (usu hominum, commercio vitae); excludere (usu rerum); excludere, intercludere (alqm aditu, commeatu, ab aditu).

Afstängning:

1. 1. (handlingsord) seclusio, dissaeptio et cet. se Afstänga.
2. 2. = afstängdt rum: locus seclusus (parietibus et cet.); saeptum.

Afstöta: praefringere, mutilare (cornu, rostrum); tundendo deterere; decutere (afskaka).

Afsuga: exsugere, sugere.

Afsvala: refrigerare (calorem, caelum – luften –); oeg.: animi ardorem restinguere (dolorem fovere).

Afsvalna: eg. och oeg.: refrigescere, refrigerari, restingui (vinum, studia); (oeg.: languescunt, remittuntur, considunt studia, ardor animi).

Afsveda: ustulare, adurere (barbam juglandium putaminibus, C.).

Afsvimma: animo linqui.

Afsvuren (eg. part. till afsvärja): blott i uttrycket: a. fiende: hostis capitalis, infestissimus.

Afsvärja: (= med ed afsäga sig) ejurare.

Afsyna: exigere (opus).

Afsåga: (serra) desecare, praecidere.

Afsäga:

1. 1. trans. = afkunna (utslag, dom): pronuntiare (sententiam l. absolut).
2. 2. reflexivt: afsäga sig abdicare se aliqua re (magistratu, libertate); abdicare magistratum (Sa.); a. sig sin rätt till förmon för ngn cedere alicui de jure suo, concedere alicui alqd; jag afsäger mig all del i, all befattning med, all förtjenst af, skuld, allt ansvar i (till) denna sak testor, meam (meum) in hac re partem (meritum) nullam (nullum) esse (fore), culpam nullam esse (jfr uppsäga t. ex. u. ngn vänskap renuntiare alicui amicitiam); ponere, deponere (provinciam, imperium); a. sig bruket af starka drycker usum vini (deponere, omittere), ejurare (jfr frånsäga).

Afsägelse: abdicatio.

Afsända: i allm.: mittere; särskildt: a. en person med ett uppdrag, äfven legare, allegare.

Afsätta:

1. 1. = lägga undan för ngt särskildt ändamål: seponere (pecuniam in aedificationem templi).
2. 2. a. från embete l. tjenst: amovere (a procuratione alqm, C.), movere (loco centurionem, L.); exuere (T.); abrogare alicui imperium, magistratum (C.); regno spoliare, regno (från tronen) expellere (C.), solio (avito Arsacidarum) depellere (T.) alqm.
3. 3. = afyttra, försälja, finna köpare till en vara: vendere, divendere, distrahere; kunna a. emptores invenire.
4. 4. = från sig afsöndra ett ämne secernere (se afsöndra).

Afsättlig:

1. 1. som kan afsättas från embete qui potest moveri, amoveri loco, munere se Afsätta 2.
2. 2. vendibilis (Afsätta 3).

Afsättning:

1. 1. sepositio.
2. 2. amotio; spoliatio dignitatis.
3. 3. venditio; varan finner l. har god a. vendibilis est, facile invenit emptores; skaffa en sak a. vendibilem facere.

Afsöndra:

1. 1. i allm. (jfr Afskilja): separare, secludere (sak från annan, agrum ab agro); secernere (ämne från annat); sejungere, segregare, sevocare (person från umgänge med andra); reflexivt: afsöndra sig från ngn, från menniskor, från menniskors umgänge: secedere, se sejungere l. sevocare ab aliquo; congressus hominum fugere atque odisse (C. de Am. § 87).
2. 2. = afsätta ett ämne: relinquere.

Afsöndring:

1. 1. såsom handlingsord: separatio m. fl. verbet Afsöndra 1, 2 motsvarande ord.
2. 2. = afsöndradt ämne: excrementum.

Aftacka: dimittere.

Aftackla: exarmare navem; armamentis spoliare, exuere.

Aftacklad, part. till aftackla. – oegentl. = affallen: affectus; confectus, consumptus aetate, morbo et cet.

Aftaga, v. tr.:

1. 1. eg. (vanligare taga af):
   1. a. absolut: tollere (operculum); detrahere (signum sigillet); aftaga rocken, hatten vestem ponere, pileum ponere; helsa ngn med att a. hatten capite adaperto salutare alqm (Sen. Ep. 64).
   2. b. a. ngn ngt: demere alicui soleas, jugum; detrahere vestem alicui; auferre pileum alicui; levare manicas alicui.
2. 2. = afteckna: describere, adumbrare (formam, imaginem, speciem alicujus); delineare.

Aftaga, v. intr.: minui, imminui (i styrka och omfång); deficere (i styrka – calor, vires); decrescere (dies, febris, flumen, Pn., Hor.); senescere (hiems, morbus, C.; opes Atheniensium, N.; vires, L.); remittere (dolor; febris); consenescere (invidia spatio interposito); hettan aftager calor se frangit; calor remittit; aestus defervescit; synen a-r acies oculorum hebescit; intresset för en sak a-r studium rei remittitur, languescit, relanguescit, refrigescit; sedligheten a-r mores labuntur, corrumpuntur; minnet a-r memoria minuitur, deficit, evanescit; dagarne a-a contrahuntur dies.

Aftagande: krafternas a. defectio virium; månens a. deminutio luminis lunae; vara i a. in dies minui, deficere, senescere.

Aftal: såsom handling: pactio, condicio; träffadt a. pactum, conventum; res, ratio contracta cum aliquo; constitutum; i juridisk stil: stipulatio; contractus; pactum conventum; enligt a. ex pacto; compacto (C.); condicione; ex stipulatione; träffa a. pacisci, constituere, componere inter se alqd, ut faciant alqd (pacem, inducias cum aliquo pacisci; constituimus inter nos, ut ambulationem conficeremus in Academia, C.); stå vid a. pactum servare; convento stare, in pactione manere; verkställa träffadt a. pactum praestare.

Aftala: agere, loqui cum aliquo, ut faciat alqd; pacisci, constituere inter se, cum alqo alqd l. ut fiat alqd; consentire alqd, ad rem faciendam inter se; contrahere rem, rationem cum aliquo, inter se; componere inter se alqd; aftalad dag, tid dies condictus, tempus constitutum; det a-de tecknet signum constitutum l. quod convenerat.

Aftappa: deliquare, defundere, transfundere (de dolio vinum); a. blod sanguinem emittere, detrahere.

Aftappning: defusio, deliquatio, transfusio de dolio; blods a. sanguinis emissio, detractio.

Afteckna: describere, deformare, designare, delineare, adumbrare.

Afteckning: descriptio, delineatio, designatio, deformatio, adumbratio.

Aftjena: a. skuld aes alienum (l. multam) operā persolvere, pensare, compensare.

Afton:

1. 1. eg. och i allm.: vesper; vespera; tempus vespertinum; det är a., aftonen är inne vesper est, adest; vesper diei est; om aftonen, på aftonen vespere, vesperi; tidigt på aftonen primo vespere; sent på aftonen pervesperi; multo vespere; till a-n ad vesperum l. vesperam; mot a-n sub vesperum; inclinato l. vergente in vesperum die; till sent på a-n in serum; ad multam vesperam (noctem); det lider mot a-n advesperascit, vesperascit; inclinat ad vesperam dies; då det led mot a-n vesperascente die l. caelo; i går a. heri vesperi; a-n förut pridie vesperi; från morgon till a. a mane usque ad vesperum; god a. salve; säga god a. salvere jubere aliquem.
2. 2. i ordspråk och bildl. uttryck: ingen vet, hvad som kan hända innan a-nen, det är ej än a. quid serus vesper ferat l. vehat (Vg.), incertum; ännu är ej alla dagars a. inne nondum omnium dierum sol occidit (L.); lifvets a. extremum tempus aetatis; vitae tanquam occasus; lifvets a. (den långe afton) skymmer occidit, inclinat vita; på sin lefnads a. occidente l. inclinante, vergente vita; jam prope exacta aetate.
3. 3. med afseende på aftonmåltid: äta till a. cenare; bjuda till sig, hafva hos sig till a. ad cenam invitare, secum habere.

Afton- i sammansättningar återgifves i allm. med vespertinus, t. ex.: Aftonbesök: salutatio vespertina.

Aftonbrasa: ignis (camini) vespertinus.

Aftonbön: preces vespertinae; comprecatio v.

Aftoncirkel: circulus, coetus vespertinus.

Aftondagg: ros vespertinus.

Aftonluft: aura vespertina (nocturna).

Aftonmåltid: cena (romarnes sista och förnämsta måltid på dagen, omkring kl. 3 på dagen).

Aftonrodnad: rubor caeli vespertinus; rubens vesper (Vg. Ge. I. 251).

Aftonskymning: crepusculum; vid a-ens inbrott primis se intendentibus tenebris.

Aftonsol: sol vespertinus l. occidens.

Aftonstjerna: vesper; hesperus.

Aftonstund: tempus vespertinum.

Aftonsång: sacra vespertina; (vesper).

Aftonvard: cena.

Aftorka: abstergere, detergere; tergere (torka ren).

Aftorkning: tersus; siccatio.

Aftroppa se Troppa af.

Aftruga: minis extorquere, exprimere ab aliquo (C.), alicui (T., L.).

Aftryck: expressa forma l. imago, expressum vestigium rei; a. i gips l. vax af ngns ansigte vultus gypso l. in cera expressi, expressa gypsi imago; taga ett a. af ngt formam rei exprimere; lemna ett a. i sanden af sin fot vestigium plantae impressum in arena relinquere; a. af en skrift exemplum; exemplar; denna bok är ett a. af den förra hic liber ex illo repetitus, expressus est; bildligt: han är ett a. af sin far patris tanquam expressa imago est; (in libris Platonis Socrates tanquam exprimitur, C. de Or. III. § 15).

Aftrycka:

1. 1. gifva ett a. af ngt: exprimere rem, formam l. imaginem rei; (librum repetere).
2. 2. a. ett gevär: displodere.

Afträda:

1. 1. = gå ut, taga afträde: exire; excedere; discedere.
2. 2. afträda från ett embete: a rerum administratione l. procuratione recedere; de l. ex provincia decedere.
3. 3. transitivt: cedere possessione; concedere alicui alqd; decedere de bonis, de tertia parte agri; a. en provins, se 2; afträdande provinshöfding decessor.

Afträdande: cessio, decessio (agrorum, provinciae); a. åt ngn concessio.

Afträde:

1. 1. = utgång: exitus; taga a. exire, egredi, abire.
2. 2. af en egendom l. dyl.: cessio, concessio; betala i a. solvere pro cessione.
3. 3. latrina.

Aftröska: exterere, terere.

Aftvina: extabescere, tabescere.

Aftvinga: exprimere, extorquere ab aliquo, alicui alqd (promissum, confessionem l. ut confiteatur); aftvungen bekännelse confessio minis extorta, coacta.

Aftvå, Aftvätta: abluere, eluere = tvätta ren och tvätta bort – corpus, sanguinem; äfven bildl.: eluere maculas flagitiorum, C.; abluere perjuria, Ov.

Aftyna:

1. 1. om lefvande subjekt: viribus deficere; tenuari; tabescere, extabescere; languescere, marcescere; deflorescere.
2. 2. om abstrakta subjekt: labi (mores sedligheten); remitti (studia intresset); minui (vires).

Aftynande: tabes; defectio virium.

Aftåg: profectio.

Aftåga: proficisci; castra movere.

Aftäcka: detegere (corporis partem; villam); nudare; patefacere, aperire.

Aftälja: desecare.

Aftära: consumere; aftärd consumptus, absumptus; confectus (morbo, macie).

Afund: invidia; invidentia (i. est aegritudo ex alterius rebus secundis, C. – ordet tillhör det filosofiska språket); livor (afund mot beröm och erkänd förtjenst); malignitas (missunsamhet såsom ett karaktersfel); obtrectatio (afund, som visar sig verksam i bemödande att nedsätta och skada); aemulatio (rivalitet); a. mot förtjensten invidia laudis; af a. invidia ductus, motus; ådraga sig, väcka a. in invidiam alicujus incidere, venire, invidiam subire, colligere; ådraga ngn a. in invidiam adducere, vocare alqm; invidiam conflare, parare, excitare alicui; vara föremål för a. invidia ardere, flagrare, premi; esse in invidia, invidiam habere; som väcker a. invidiosus; (afund fräter sig sjelf invidus alterius macrescit rebus opimis, Hor.).

Afunda och vanl. deponens Afundas: invidere alicui; aemulari, obtrectare alicui; a. ngn hans lycka invidere alicujus felicitati; a. hvarandra inter se invidere.

Afundad: cui invidetur; qui est in invidia.

Afundsam: invidus, malignus.

Afundsamhet: invidentia; malignitas.

Afundsfri: invidiae expers; qui caret invidia.

Afundsjuk: invidus; lividus; malignus (i fråga om att gifva); invidiosus (poet.); vara a. på ngn invidere alicui; vara a. om sin rätt, ära juris sui, dignitatis retinens (C.); juris sui tenax (Col.); avidus (novae libertatis, L.); anxius (potentiae, T.; de fama ingenii, Qu.).

Afundsjuka: livor; invidia; malignitas; invidentia (se Afund).

Afundsman: alicujus invidus (C.), obtrectator.

Afundsvärd: invidendus (C.); invidiosus (id.); invidia dignus, (beatus, fortunatus).

Afvakta: exspectare (adventum alicujus, transitum tempestatis); opperiri (fortunam – tillfälle; tempus suum, L.); praestolari (adventum alicujus); respicere (jussa, nutum alicujus – ngns befallningar, ngns vink).

Afvaktan: exspectatio; förekommer blott i förening med prepositioner: i afvaktan på, under a. att –, och återgifves bäst med particip: navigandi tempus exspectans, opperiens l. dum exspectat, opperitur; i spänd a. på utgången suspensus exspectatione eventus.

Afveckla: evolvere.

Afvand se Afvänja.

Afvel:

1. 1. = boskaps afföda: fetus, proles, suboles.
2. 2. i allm.: afkastning af landtbruk (jordbruk och boskapsskötsel): fetus, fructus.

Afvelsam: fecundus; fertilis (om jord och växter).

Afvelsamhet: fecunditas.

Afvelsgård: villa rustica; praedium; ager.

Afvelskupa: alveus (apium) propagationi destinatus.

Afvenbok se Annbok.

Afverka:

1. 1. = bearbeta, bereda: fabricari; facere.
2. 2. = fälla träd till virke: caedere.

Afveta: scire; se Veta af.

Afvexla: (oftare säges vexla, omvexla): a. med hvarandra alternare vices; in vicem excipere, t. ex. frigus calorem in vicem excipit; frigus est vicissimque aestas; för honom a-de segrarne med nederlag vincebat vicissimque vincebatur.

Afvexling: vicissitudo.

Afvig, Afvog:

1. 1. i egentl. men. (formen afvig): inversus, aversus; afviga sidan, afvigsidan, afvigan af ngt pars inversa l. aversa alicujus rei l. blott dessa adjektiv såsom attribut, t. ex. inversa vestis, aversa manus = afvigsidan af en klädning, af handen.
2. 2. oeg.:
   1. a. afvig = förvänd: perversus, laevus, praeposterus.
   2. b. afvog = vrångt, obenäget sinnad: adversus, aversus, alienus, iniquus, infestus, (contrarius) alicui; lyckan var honom a. fortuna adversa usus est; bära afvog sköld emot sitt fädernesland contra patriam arma ferre.

Afvoghet: animus aversus, adversus, iniquus; iniquitas; mens aversa, iniqua.

Afvigsida se Afvig 1.

Afvigt, Afvogt: vara afvogt sinnad mot ngn averso, iniquo animo esse in alqm.

Afvika:

1. I. i eg. men.:
   1. a. afvika från ett ställe, från orten (synon. rymma): terra, regno (fr. orten, ur riket) excedere (jfr abiit, excessit, evasit, erupit, C.); fugere; fuga relinquere locum, urbem, regionem.
   2. b. från vägen, från rätta stråten: declinare, aberrare a via (C.); deflectere (de via, T.).
2. II. oeg.:
   1. 1. afvika från något (det rättas väg l. bud, från sanningen o. s. v.):
      1. a. med personligt subjekt: decedere de officio, de fide; discedere a fide justitiaque (C. de Off. III. § 79); a sententia sua; a re (från ämnet); a recta conscientia unguem transversum non oportet discedere (C.); recedere a lege; a recta verborum significatione (Pacuvius non d-it, C.); declinare de via (det rättas väg, C. de Am. § 61); a religione, ab officio; deflectere (a veritate).
      2. b. om sakligt subjekt: abhorrere, discrepare ab humanitate, a veritate; deflectere (deflexit aliquantulum consuetudo de spatio curriculoque majorum, C.).
   2. 2. afvika från ngn, från hvarandra: discrepare ab alqo, inter se; abhorrere ab alicujus sententia; dissentire ab alqo, inter se.

Afvikande: diversus; dissimilis; dispar; hysa en a. mening dissentire; aliter sentire; yttra en a. mening diversam sententiam dicere l. pronuntiare.

Afvikelse:

1. 1. i allm.: declinatio, aberratio.
2. 2. a. i mening: dissensio; discrepantia.

Afvikning se Afvikelse 1.

Afvinda: deglomerare.

Afvinna:

1. 1. auferre alqd ab aliquo; eripere alicui alqd.
2. 2. a. en sak dess vackraste sida quid in quaque re optimum sit, elicere l. eruere.

Afvisa: i allm.: non admittere; excludere, repellere, repudiare; – afvisa en besökande janua excludere, prohibere alqm; venienti l. accedenti aditum non dare; janua repellere; non admittere; a. en rättssökande, ett klagomål petitorem excludere (C. de Or. I. 168), querimoniam non admittere, aspernari; a. en sökande (af tjenst o. d.) petenti repulsam dare; a. en bön, en bedjande non audire, non admittere; repudiare, aspernari preces, precantem, supplicem; a. ett råd, förslag, anbud consilium, rem oblatam, condicionem aspernari; a. ett anfall rejicere, reprimere, refutare minas, impetum alicujus, cupiditatem alicujus; a. en beskyllning crimen repellere, rejicere, refutare, defendere; a. ett bevis l. inkast argumentum l. quod e contraria parte affertur refellere, refutare, confutare.

Afvisande: göra en a. åtbörd gestu repellere, repudiare alqm.

Afviska: peniculo l. penicillo detergere.

Afvita: amens, demens (homo, ratio, consilium); mente captus, delirus, fatuus (homo).

Afvittra: filiorum hereditates (patrimonia) a re uxoria separare; privatas possessiones ab agro publico separare.

Afvog se Afvig.

Afväg:

1. 1. = sidoväg, biväg: deverticulum; avium, devium iter; trames (callis) obliquus, transversus; föra ngn på a-ar per avia ducere.
2. 2. = orätt väg, villoväg, vanligast i bildlig men.: föra på afväg, afvägar a recta via abducere, deducere; transversum agere (ambitio multos transversos egit, Sa.); in errorem inducere alqm; komma på a-ar errare; a recta via aberrare; in errorem induci, incurrere, incidere.

Afväga:

1. 1. = noggrant väga:
   1. a. eg.: pendere; ponderare; examinare; librare; pondus rei exigere.
   2. b. i allm. = afpassa, beräkna, bedöma: a. skälen för och emot causas utriusque partis ponderare; afväga (väga) sina ord verba moderari; a. ordens betydelse verborum pondera examinare, ad veritatem exigere; a. följderna af hvarje handlingssätt eventa cujusque facti inter se ponderare.
2. 2. = nivellera: ad libellam exigere; librare; collibrare; perlibrare.
3. 3. väga af åt ngn: pendere, appendere alicui.

Afvägare: librator.

Afvägning: collibratio.

Afvägningsinstrument: libella.

Afvälta, Afvältra: devolvere, demoliri, amoliri.

Afvända:

1. 1. i eg. men.: avertere (vanligare är Bortvända).
2. 2. oeg.: avertere animum alicujus (ngns uppmärksamhet), periculum, malum ab aliquo; averruncare (om gudar), defendere, prohibere, depellere malum ab aliquo; amovere culpam, suspicionem (misstanke); abducere, avocare (mentem, animum uppmärksamheten).

Afvänja: desuefacere alqm a re; dedocere alqm (facere alqd); afvand = desuetus, desuefactus; särskildt: afvänja ngn från modersmjölken a lacte, a mamma desuefacere (Varr.); a lacte prohibere, lacte depellere (Hor.).

Afvänta se Afvakta.

Afväpna:

1. 1. eg.: exarmare, dearmare; armis despoliare alqm, arma detrahere alicui; a. sig arma ponere; arma exuere; absolut om en stat = exercitus exarmare l. dimittere; belli apparatus omittere.
2. 2. oeg.: a. ngns vrede lenire, mitigare iram alicujus, impetum irae comprimere, reprimere; a. ngn frangere, confutare alqm.

Afväpning: armorum positio; man öfverenskom om en allmän a. convenit (inter omnes), ut ab armis discederetur, ut belli apparatus omitterentur.

Afvärja: defendere (ictum, vim; injuriam, periculum ab aliquo); prohibere (vim, injuriam ab aliquo); arcere (vim); propulsare, propellere, repellere.

Afyttra: alienare, abalienare, vendere.

Afäta: ambedere (locustae omnia a-derant, T.); comedere, absumere, consumere; hafva afätit = cenatum esse.

Aga, f.:

1. 1. = faderlig tuktan: castigatio; animadversio (paterna, C.); få a. castigari; (puerili verbere admoneri, T.).
2. 2. = tukt, ordning: disciplina; krigsaga militaris disciplina, modestia; stilens tukt och a. elegantia, modestia scribendi (i motsats till luxuria scribendi); barn utan aga pueri incastigati, immodesti; hålla i aga coercere, castigare.

Aga, v. tr.:

1. 1. med personer (barn) såsom objekt: castigare, corrigere alqm; (ferula, verbere) animadvertere in alqm, monere alqm.
2. 2. i allm. = rätta (tukta): corrigere; om träd castigare, castrare; om stilen: orationis luxuriem stilo depascere, C.; luxuriantia compescere, Hor.

Agalös: incastigatus; immodestus; lascivus.

Agat: agātes (lapis).

Agent: curator, actor, procurator alicujus; vara ngns a. curare l. agere, gerere negotium, rem alicujus.

Agentskap, Agentur: procuratio.

Agera:

1. 1. på teatren föreställa en person: partes agere, personam gerere alicujus.
2. 2. i bildl. uttryck: agera herre, filosof o. d. personam domini sumere, velle se philosophum videri.

Agg:

1. 1. orons, smärtans, samvetets styng: morsus doloris, conscientiae; stimulus doloris; aculeus, scrupulus (sollicitudinis); angor conscientiae.
2. 2. = inrotad ovilja mot ngn: simultas; inveteratum (occultum, occlusum) odium; acerbitas; bära agg till ngn odium habere in alqm; odisse alqm; odio ferri in alqm; iratum esse alicui.

Agga: pungere, mordere, stimulare, urere.

Aggfri: expers odii.

Aggfull: acerbus, infestus.

Agn, n. = lockbete: esca.

Agn, f.: arista (agnborst; – spicum contra morsus avium munitur vallo aristarum, C.); acus, gluma, palea (skal, som omsluta gräsens blomma och frukt).

Agna = besätta med lockbete: esca illinere.

Agt se Akt.

Ah: ah (ah me miserum!; ah melle dulcius est).

Aj: aiai!; o!; ah!

Akademi: (Academīa; i latinet är detta ord alltid nomen proprium =

1. 1. gymnasiet Academia vid Athen.
2. 2. = akademiska skolan; den som i våra tider skrifver latin, kan dock svårligen underlåta att bruka ordet om de institutioner, som bära detta namn); schola optimarum artium = högre undervisningsanstalt; collegium doctorum virorum = lärdt samfund.

Akademisk: academicus (jfr Akademi); a-a skolan Academia; a. lärare qui in academia (schola ejus generis, quod vocant a-am) artem aliquam profitetur.

Akt, m. (lat. actus):

1. 1. i filosofisk stil = andlig verksamhetsyttring: motus (actus) mentis, voluntatis = akt af förståndet, af viljan.
2. 2. akt af ett skådespel: actus; siste a-en af skådespel extremus actus fabulae (C. de Sen. § 5); koren sjunger mellan a-ne chorus actus intercinit; – äfven i bildliga uttryck = period af ngns lif och verksamhet: C. l. c.
3. 3. = offentlig förrättning: actus; före akten priusquam res acta est; efter akten acta re.
4. 4. = offentlig, rättsgiltig urkund: libellus; – decretum (myndighets utslag l. beslut); pactum (= aftal); plur. acta (publica); literae (publicae); tabellae.

Akt, f.: förekommer i vår tids svenska blott tillsammans med prepositioner i vissa talesätt:

1. 1. gifva akt:
   1. a. om aktgifvande med ögonen l. öronen: servare, observare; lustrare (oculis); attendere (auribus); admovere aures; gif akt (pass på!) serva!
   2. b. om sinnets aktgifvande i allm.: servare; animum, animos attendere l. ensamt attendere aliquid, ad aliquid, aliquem, alicui rei, quid sit (audi et attende!; quid dicam attendite; alqm dicentem, insidias hostium attendere); intendere animum (animos) in aliquid; operam dare (histrioni); animum (animos) advertere, animadvertere aliquid; absolut: gifva akt = med sina tankar vara närvarande vid ngt: adesse animo, animis; gifven akt här adeste animis; hoc agite (hoc agite, sultis, spectatores, nunc iam, Pt.; motsatsen är alias res agere; non attendere).
   3. c. med betydelse af akta sig: observare, videre, providere, ne l. ut fiat aliquid (vera amicitia non observat restricte, ne plus reddat, quam acceperit, C. de Am. § 58).
   4. d. gifva akt på sig sjelf: se circumspicere (C.); in suam vitam, in se intendere animum; gif akt på dig sjelf te circumspice!; qualis sis, quid agas, vide.
2. 2. hafva akt på ngt: servare (domum; gregem); animum intendere ad aliquid; circumspicere (semet ipsum).
3. 3. taga i akt:
   1. a. ngt: servare; tueri; vanligen blott med objekten: tid, tillfälle, värdighet: taga sin värdighet i akt dignitatem suam tueri, servare; dignitatis (tuendae) diligentem esse; taga tiden i akt tempus servare, obire; taga tillfället i akt occasione uti, occasionem non dimittere.
   2. b. taga sig i akt, absolut och för ngt: cavere alqm, aliquid, ab aliqua re, ne quid fiat; praecavere a re l. absol.; cautionem adhibere; cautum esse; videre, ne –; non committere, ut –.
4. 4. lemna ur akt, gammaldags = uraktlåta: negligere, non respicere aliquid; alicujus rei nullam rationem habere.
5. 5. i akt och mening, att – = i afsigt, att –: eo consilio l. ea mente, ut –; ut.

Akt, f.: förklara i akt: aqua et igni interdicere alicui; proscribere, in proscriptorum numerum referre, hostem patriae judicare alqm.

Akta:

1. 1. akta ngt, akta på ngt = gifva akt på ngt, fråga efter ngt: observare; sentire (= märka); audire (signa, vocem naturae; alicujus consilium); animum attendere; ej akta non audire (preces alicujus); non curare alqd; non moveri aliqua re; ej akta faran periculum negligere, non curare, non timere.
2. 2. = taga vara på, vara mon om: servare, tueri alqm, alqd: consulere, parcere alicui, cavere alicui; akta din helsa cura ut valeas; fac tueare valetudinem tuam; akta barnet cave puero; cave ne noceatur puero (jfr Akta sig).
3. 3. med predikatsnomen: akta ngt för ngt: putare, existimare med 2 ackusativer; a. för nödigt att – necesse habere (facere alqd); akta för rätt – rectum putare; akta för rof in lucris ponere (C.); lucro apponere (Hor.); non repudiare alqd; non vereri (facere alqd); a. sig ovärdigt se indignum putare.
4. 4. a. ngt högt, ringa o. d.: magni, parvi – facere, aestimare, ducere; a. för ingen ting pro nihilo ducere l. habere; contemnere; a. lika juxta aestumare (horum ego vitam et mortem juxta aestumo, Sa.); in pari laude ponere.
5. 5. = högakta, hafva aktning för ngn: colere, venerari; ett aktadt namn nomen honestum, honoratum; en aktad man homo honestus, gravis.
6. 6. med inf.: akta att – (gammaldags): cogitare, in animo habere; äfven med fut. periphrasticum activi.

Akta sig: cavere; praecavere; cautionem adhibere; a. sig för ngt cavere alqd; cavere a malo.

Akter: puppis (navigii).

Akterdäck: tabulatum puppis.

Aktiv:

1. 1. i grammatisk men.: activus; aktiva verb agendi verba.
2. 2. = verksam, se detta ord.

Aktivitet se Verksamhet.

Aktgifva: observare; se I. Akt, f. 1.

Aktning:

1. 1. aktning för annan person: reverentia – vanligen på grund af personens ålder och förtjenster; dock: adhibenda est r. quaedam adversus homines, et optimi cujusque et reliquorum, C.; – magna fuit quondam capitis r. cani, Ov.; visa ngn a. reverentiam praestare alicui; revereri alqm; observantia (aktningsfull artighet); honos (hedersbetygelse, gärd af aktning); verecundia, pudor (= undseende för att stöta, såra l. gifva dåligt exempel – v. parentis, pueri; est quod differat – inter justitiam et verecundiam: justitiae partes sunt non violare homines, verecundiae non offendere, in quo maxime perspicitur vis decori, C. de Off. I. § 99); auctoritas = den aktning l. det anseende en person åtnjuter, den vigt, som tillägges hans ord, råd o. s. v.; bona opinio, existimatio, admiratio = den goda tanke, som hyses om ngn, t. ex. bene loquendi opinio, aktning för ngns vältalighet (C.), viri admiratio, aktning för mannen; göra ngt af aktning för ngn reverentiā, verecundiā alicujus, verentem alqm facere alqd; af a. för hans ålder lät man honom tala sittande hujus aetati id tributum est, ut sedens diceret; – ordet förekommer för öfrigt mest såsom objekt eller passivt subjekt i uttryck sådana, som dessa: hysa, bära aktning för ngn: vereri, revereri alqm; admirari, admiratione afficere alqm (maxime admirantur eum, qui pecunia non movetur, C. de Off. II. § 36 ff.); suspicere alqm (ibm); bene existimare de aliquo (= hafva god l. hög tanke om ngn); visa aktning för ngn, bemöta med aktning colere, observare, colere et observare, revereri (tanquam superiorem, parentis loco, temporis causa colere aliquem; amici inter se non solum diligere debent, sed etiam colere et venerari; est adolescentis majores natu revereri); åtnjuta a. coli, observari, honore affici; vara föremål för en hycklad a. simulatione coli (C.); brista i aktning mot ngn non eo, quo par est, honore afficere alqm; debitum honorem denegare alicui; contemnere, despicere alqm; bjuda aktning reverentiam injicere alicui (N.); förvärfva sig allmän a. ita se gerere, ut ab omnibus colatur, ut omnium observantia colatur; summam auctoritatem, summam laudem, admirationem sibi comparare; ej åtnjuta a. contemni; despici; nullo loco esse l. haberi; negligi.
2. 2. aktning för sig sjelf: pudor; han har för mycken a. för sig sjelf för att göra detta pudore impeditur, ne hoc faciat; hafva förlorat a-n för sig sjelf semetipsum contemnere, despicere.
3. 3. a. för lagen: legis observatio, legis servandae diligentia; a. för det rätta, för andras rätt pudor (summum crede nefas animam praeferre pudorem, Juv.); religio; diligentia in suum cuique tribuendo.

Aktningsbjudande: venerabilis; verendus; reverendus; plenus auctoritatis; venerandus; qui reverentiam sui injicit (alicui); ofta blott = magnus; satis magnus; maximus.

Aktningsfull: plenus reverentiae; reverens.

Aktningsvärd:

1. 1. om personer, vanligen i moralisk men.: honestus, gravis (homo, mores).
2. 2. i allm. = berömvärd, betydande: laudabilis, laudandus; magnus.

Aktor (i ett mål): actor; is qui petit; petitor.

Aktris: mima; ludia.

Aktsam: diligens; cautus; a. om ngt in alqa re tuenda diligens l. cautus; de alqa re sollicitus, ad aliquam rem attentus.

Aktsamhet: diligentia, cura.

Aktsamt: diligenter; caute.

Aktuarie: custos tabularii, tabularum publicarum.

Aktör: histrio; scenicus; actor (fabularum); ludius; tragisk, komisk a. tragoedus, comoedus; god a. bonus histrio.

Akut: vox acuta.

Al: alnus.

Alabaster: alabastrites; ask af a. alabaster, -strum.

Alarm (af ital. all’arme = till vapen):

1. 1. det blåstes, slogs, blef a. ad arma milites convocati sunt, ad arma conclamatum est; trepidatum est in castris et ad arma concursatum.
2. 2. = oväsende, buller i allm.: tumultus, trepidatio, consternatio, strepitus.

Alarmera: consternare alqm; terrorem, trepidationem, consternationem injicere alicui.

Aldra (Allra) är en gammal genitivus (partitivus) plur. af all = af alla: den a. bäste = omnium optimus.

Aldrig (= aldri eigi, i tiden icke):

1. a. eg.: nunquam; nullo tempore; starkare: non unquam, non alias; aldrig ngn nemo unquam; och aldrig, men aldrig neque unquam.
2. b. stundom är aldrig utan tidsbetydelse, blott en förstärkt negation, t. ex. aldrig ett öre: ne sextans quidem; för öfrigt användes nunquam i det latinska hvardagsspråket, t. ex. hos Plautus, på samma sätt.
3. c. i koncessiva uttryck för den högste grad förlorar aldrig skenbart sin negativa betydelse, t. ex.: om dagen är aldrig så lång, blir det dock en gång afton dies quamvis longus sit, tamen aliquando advesperascet; detta hade han bort veta, om han egt a. så litet vett si vel minimam haberet prudentiam, hoc saltem scire debuit; en kännare märker ett fel, om det är a. så litet quamvis paulum discrepatur, id a sciente animadverti solet (C.); si interesse quidpiam tantulum (blott aldrig så litet) potuerit, amicitiae nomen interierit (id.); Roscius, si in discipulo alqd modo vitii erat, ferre non poterat (jfr Törneros).

Alfabet: literatura (Graeca, T. Ann. XI. 14); literae.

Alfabetisk: a. ordning literarum ordo.

Alfågel: fuligula glacialis.

Alg: alga.

Alkov: recessus (cubiculi).

All:

1. I. sing.:
   1. 1. i allm. tillsammans med kollektiva och abstrakta substantiv i betydelserna hel och hållen och hvarje (all möjlig, allt slags): omnis; allt folket omnis, universus populus; med all omsorg omni (summa) cura l. diligentia; med all flit omni studio; icke all förvillelse bör kallas dumhet non omnis error stultitia est dicenda (C.); all ting omnia; omnes res; nihil l. nulla res – non –; utan all afund sine ulla invidia; nullā invidiā; hvar i all verlden ubinam gentium; för all del gör ej detta noli facere, quaeso; till all lycka se Lycka.
   2. 2. i koncessiva uttryck: med all –, i all –: t. ex. med allt detta: nihilo minus; tamen; haec l. quae cum ita sint; i allt mitt elände maximis in malis (hoc boni assecuti esse videmur); med all aktning för personen, kan jag dock ej godkänna hans handlingssätt quamvis ipsum magni faciam l. magnopere admirer, tamen illud, quod fecit, haud probaverim; med alla sina förtjenster var han dock oduglig till general in summis virtutibus l. quum summis esset virtutibus, ad exercitus ducendos aptus non erat.
   3. 3. såsom predikat är ”all” stundom = slutad, förfluten, förbi: sommaren är all aestas praeteriit; hans tid är all, min kraft är all illi jam acta vita est, meae consumptae vires sunt.
   4. 4. all, allt som –: quicunque, neutr. quidquid; all den tid jag tillbragt här quidquid temporis hic fui.
   5. 5. särskildt märkes neutr. sing. allt, såsom:
      1. a. substantiv: omne (nästan blott, då allt bestämmes af en följande relativ sats: omne quod eloquimur, allt som vi utsäge, hvarje sats, C.; refugiamus ab omni, quod abhorret ab oculorum approbatione, C.; omne supervacuum pleno de pectore manat, Hor.); omnia, cuncta; omnis l. omnes, cunctae res (poet. cuncta res); i allt hålla med ngn omnia l. in omni re assentiri alicui; allt sammans, allt i hop cuncta, omnia; nihil – non; han är mitt allt ille mihi unus omnia est; illius opera ad omnes res utor; i allo omnino; ab omni parte (nihil est ab omni parte beatum, Hor.); alltet, verldsalltet = natura rerum; universa rerum natura; mundus.
      2. b. såsom adverb i många vändningar, såsom: allt mer: magis magisque; magis et magis; in dies l. quotidie magis (för hvarje dag mera); – allt fort, allt jemnt usque, assidue, perpetuo; – allt för nimis, nimium, l. med prae i sammansättning med adjektiv (praedurus, praealtus), l. med komparativ (liberius allt för fritt); af qvantitativa adjektiv äfven blott positiv (t. ex. det vore för vidlyftigt: longum est; vara för vidlyftig multum, longum esse); allt ifrån usque ab; allt till usque ad –; allt efter pro (allt efter hvars och ens förtjenst pro cujusque virtute); allt som l. allt efter som: ut quisque (prout, proinde); hvar och en skall få allt efter som han handlat hafver (proinde) ut quisque meritus erit, ita laude aut poena afficietur; ut sementem feceris, ita metes; jfr Efter.
      3. c. alls, se på dess alfabetiske plats.
2. II. plur.: omnes; alle samman, allihop cuncti; universi; nemo – non –; alla som quicunque; omnes qui.

Allahanda, Allehanda (gen. plur. af all och hand = af alla slag, af åtskilliga slag): a. saker omnis generis res l. omne genus rerum; res variae, multae et variae l. variaeque res; på a. sätt omni modo; ett (blandadt) a. farrago.

Allaredan: jamjam.

Allarm se Alarm.

Alldaglig: quotidianus (Graeculi alicujus q. loquacitas); volgaris (v. et obsoletus, C.); pervolgatus; jfr Hvardaglig.

Alldeles:

1. 1. såsom bestämning till verb l. adjektiv: omnino (aut o. aut magna ex parte; o. interire); plane, prorsus, penitus, funditus; alldeles förträffligt optime; a. egna sig åt statens tjenst totum se rei publicae dare; a. icke prorsus non; nullo modo; nequaquam; minime; a. intet plane nihil; nihil omnino.
2. 2. i svar bekräftande: est ut dicis; plane est ut dicis; plane; ita vero; ita sane.

Alldenstund: quia; quod; quum (med konj.).

Allé: ambulatio (arboribus saepta; umbrosa); ambulacrum; spatium (Academiae nobilitata spatia, C. de Fin. V. 1).

Allegori: continua translatio (quum fluxerunt plures continuae translationes, plane alia fit oratio, C.; jfr C. de Or. III. § 167); inversio, allegoria, Qu.

Allegorisk: inversus; *allegoricus; a. framställning ex pluribus et continuis translationibus connexa oratio (C. de Or. l. c.); allegoria.

Allehanda se Allahanda.

Allena:

1. 1. adj.: solus.
2. 2. = allenast 1., se detta.

Allenast:

1. 1. i allm.: solum; tantummodo; modo.
2. 2. i uttryck för förbehåll l. uppmaning: modo; dum modo; kom a. veni modo; tro a. icke tu modo ne credideris; jfr Blott.

Allenastyrande: praepotens.

Allenastyrelse: infinita unius potestas l. potentia; unius dominatus; dominatio.

Allesamman (Allesammans): cuncti; universi; ad unum omnes.

Allestädes: ubique; omni loco; omnibus locis; usquequaque; ubivis (hvar som helst); nusquam – non; a., hvarest – ubicunque –; a. ifrån undique; a. hän quoquo versus.

Allfader: Pater (ipse); Pater omnium; omnium rerum effector.

Allgod (om Gud): optimus.

Allherrskande: praepotens.

Allihop se All II.

Allmakt: summa omnium rerum potentia (Dei).

Allmoder: communis omnium parens l. mater.

Allmoge:

1. 1. = folk, allmänhet (gammaldags): populus.
2. 2. = bondeklassen: rustici; rusticani.

Allmän:

1. 1. = som tillhör alla, har afseende på alla l. allt: communis; omnium communis; universus; summus (= som rör det hela); ofta att återgifva med genitiv l. andre casus obliqui af omnes, universus, summa res, t. ex.: allmänt väl communis salus l. utilitas (utilitas tua communis utilitas vicissimque communis utilitas tua esse debet; eadem est utilitas uniuscujusque et universorum, C. de Off. III. § 52, 56); den a-a menniskonaturen, i motsats till de enskildes egendomligheter: universa natura (mots. propria, singulorum, C. l. c. I. § 110); a. undergång omnium l. universus interitus; a. mening, väntan, förhoppning omnium opinio, exspectatio, spes, consuetudo et c.; a. förtviflan omnium (allas) desperatio; summa, universa, omnium rerum, summae rei (= det hela beträffande) desperatio; a. förvirring summa l. omnium perturbatio; a. brist omnium rerum inopia; det råder en a. öfverensstämmelse omnes uno ore consentiunt; det är ett a-t tal is sermo est in ore omnium; volgo ita loquuntur; det a-a ryktet fama hominum l. omnium; a-a historien omnium gentium historia l. monumenta; a. lag, regel summa lex, lex ad omnia pertinens; formula omnia complectens l. tenens; a-a språkbruket communis loquendi consuetudo; striden, flykten blef a. certatum est omnibus locis, ab omni parte fugerunt, fuga passim fieri coepta est; allmänt intresse (med afseende på föremålet) omnium rerum humanarum cura l. studium; omnium artium studium; hafva a-t intresse nihil humani a se alienum putare; omnium artium studio flagrare; intresset för honom var a-t omnium erant in illum accensa studia; detta är af a-t intresse hoc ad omnes pertinet, patet latissime; det a-a res summa, summa rerum.
2. 2. vanlig, alldaglig: volgaris; tritus; communis (vita, sensus, opinio); vara, blifva a. volgatum esse; volgari; increbrescere; late serpere, manare.
3. 3. = folkets, statens; samhället tillhörig; offentlig (mots. privatus): publicus (via p-a a. väg l. gata; loca p-a a-e platser; vincula p-a a-a fängelset; salus p-a a-t väl; res p-ae a-a angelägenheter); communis (loca c-ia; communia tempora det a-a tillståndet, det offentliga lifvet, C. de Or. I. § 2); civilis (som hör till statens styrelse l. förvaltning: usus, prudentia rerum civilium erfarenhet, insigt i a-a ärender); det a-a res publica, civitas.
4. 4. = generel, obestämd, abstrakt: infinitus (quaestio; dubitatio); communis (loci communes = allmänne punkter, ämnen, tankar); generalis (et generale quoddam decorum intelligimus, quod in omni honestate versatur, et aliud huic subjectum, quod pertinet ad singulas partes honestatis, C. de Off. I. § 96); a. fråga universi generis quaestio; lära sig det a-a af en sak capita l. locos rerum discere; i a-a ordalag infinite; verbis communibus; det allmänna = begreppet, i motsats till de enskilde genus; genus universum.

Allmän-ande: communis salutis l. rei publicae cura.

Allmängiltig: quod ad omnia pertinet, ad omnia transferri potest; quibus omnia tenentur.

Allmänhet:

1. 1. i abstrakt men., vanl. blott i uttrycket: i allmänhet (i största allmänhet): tala, gifva en föreskrift i a. generatim, universe, de re universa, de universo genere loqui, praecipere, i mots. till de singulis rebus, singillatim; filosofien i a. universa philosophia; betrakta saken i hennes a. rem universam spectare.
2. 2. konkret = folket, publiken: populus, multitudo, volgus, volgo homines, homines (semperne volgi judicium cum intelligentium judicio congruit an alii probantur a multitudine, alii ab iis, qui intelligunt? – ego eloquentiam meam populo probari velim, C. Brut. § 183–4 ff.; volgo homines eum statum, qui fuerat sub Tullo, requirebant, L.; Tiberius primo prudentes, dein volgum, diutissime provincias fefellit, T.).

Allmännelig, Allmännelighet se Allmän (3), Allmänhet.

Allmänning: ager compascuus; ager publicus; commune.

Allmännyttig se Allmänt.

Allmänt:

1. 1. = af alla, för alla o. s. v., uttryckes med volgo eller med kasus af omnis: a. känd volgo notus, omnibus notus; det är a. kändt omnibus notum est; omnes sciunt; nemo ignorat; quis ignorat?; det är a. erkändt inter omnes constat; a. omtyckt omnibus carus et acceptus; han berömmes a. ab omnibus laudatur; a-t nyttig reipublicae, vitae societati, humano generi utilis; a-t mensklig omnium hominum communis; humanus.
2. 2. = obestämdt, i allmänna ordalag: infinite; universe; generatim.

Allo, dat. sing. neutr. af all: i allo = i alla hänseenden: ab omni parte (beatus, Hor.); plane; omnino.

Allra se Aldra.

Allrådande: praepotens; qui omnia regit et moderatur.

Alls, gen. sing. af all, brukad i förening med nekande ord, åt hvilka det gifver en allmän (universel) betydelse: alls icke: omnino non; nullo modo; nequaquam; (neutiquam); alls ingen, alls intet prorsus l. plane nemo, nihil.

Allsidig: omnia complectens; ab omni parte perfectus; undique completus.

Allsköns (alls köns) = allt slags, af alla slag: omnis generis (res); omne genus (rerum); omnis.

Allsmäktig, Allsvåldig: praepotens.

Allt, Alltefter, Alltfort, Alltför se All.

Alltid: semper; numquam – non; usque (alltjemnt); omni tempore = vid hvarje tillfälle; – för alltid in perpetuum, in omne tempus; in aeternum.

Alltihop: cuncta, omnia.

Allting (all ting = alla ting): omnia, cuncta, gen. omnium l. cunctarum rerum; nihil – non; allting i verlden quidquid mundus habet (jfr Verld).

Alltjemnt (alltjemt): semper, perpetuo, assidue; usque (u. ego postera crescam laude recens, Hor.); in dies (senescere in dies addiscentem alqd).

Alltmer: in dies magis; magis magisque (se All, I. 3).

Alltnog:

1. 1. i allm.: satis; satis superque (divitiarum).
2. 2. afbrytande (då man betecknar ett faktum såsom otvifvelaktigt, hurudan än dess orsak och sammanhang må vara): certe; quid multa? (ars utrum sit eloquentia, necne, nescio; c. res maxima est).

Alltre’n: jamjam.

Alltsammans se All.

Alltsedan, Alltse’n:

1. 1. adv.: inde l. usque ab illo tempore.
2. 2. prep.: inde l. usque ab, post.
3. 3. konjunkt.: postquam.

Alltså:

1. 1. (gammaldags), utmärkande sätt: sic; ita; alltså talade Venus sic Venus (Vg.); dixit, dixerat (Venus, illa).
2. 2. utmärkande en tankes förhållande till en föregående såsom sin orsak l. (vanligare) grund (konsekutiv l. vanl. konklusiv partikel): ergo; igitur; quod cum ita sit (jfr C. Tusc. disp. I. § 108, 112, 93).

Allvar:

1. 1. i ord och i allm. i motsats till skämt (jocus): asseveratio (= att tala allvar; omni a-e – på fullt a. – dicere alqd, C.); severitas (a. såsom egenskap hos den talande: videat, quibus de rebus loquatur: si seriis, severitatem adhibeat: si jocosis, leporem, C.); – i mera konkret men. = det som säges på a.: seria, t. ex. joca seria cum alqo conferre, communia habere (C.); joca atque seria agere, celebrare cum alqo; för öfrigt brukas ordet mest såsom predikat l. med prepositioner och återgifves i sådana fall med omskrifning: är detta ditt a. hocine serio dicis?; detta är mitt a. hoc serio l. ex animi sententia dico; non ego ludo; detta är ej ditt a. ah ludis!; jocaris.
2. 2. i afsigt och tänkesätt, i motsats till (skämt), sken och falskhet (synonymt med ärlighet och uppriktighet): veritas; sinceritas (animi, consiliorum); det är a. med hans kärlek vere amat; det är a. med hans gudsfruktan non simulata pietate Deum colit; hafva a. med ngt severe agere alqd.
3. 3. a. i sinne och karakter, i motsats till flärd, lek, lättsinne (levitas): severitas, gravitas, constantia (severitatem comitati aspergere; a. och gamman trifvas väl tillsamman severitas comitate non excluditur); sträft, tungt a. austera, tristis severitas.
4. 4. a. i handling, i motsats till slapphet, löslighet, smek, lek; synon. eftertryck, ifver, stränghet: severitas; contentio; cura; bruka a. severe, diligenter agere rem; agere et persequi rem; (agere, non ludere); omni cura in rem incumbere; summa contentione uti; icke bruka a. ludere; rem ignave, somniculose agere; oscitare; gripa saken an med a. rem studiose, summo studio, omni cura et contentione aggredi; göra a. af sitt beslut, sina hotelser consilium peragere, perficere; promissa facere, minas efficere, repraesentare; då blef det a. tum vero res serio agi coepta est (ira hominis mota est); det är a. med hans sjukdom, han är på a. sjuk graviter aegrotat; lifvets a. res severae.

Allvarlig:

1. 1. = ärlig, ej låtsad: verus (sententia, voluntas); sincerus.
2. 2. = ej skämtsam, ej på skämt yttrad: serius (mots. jocosus); gravis (C. de Or. II. 62).
3. 3. mera sällan = allvarsam, fast, sträng: severus, gravis (verba s-a; admonitio severa, gravis); firmus (f-a animi inductio = a-t uppsåt).

Allvarligt:

1. 1. = uppriktigt, utan skämt: vere; extra jocum; serio (dicere); är detta a. menadt? num asseveras l. serio dicis?; ain vero?
2. 2. = allvarsamt, strängt: severe, graviter.

Allvarsam:

1. 1. = som ej ler (l. skämtar): severus; tetricus; a. min vultus severus (compositus); hålla sig a. risum tenere, vultum non mutare.
2. 2. om personer och deras sinne, karakter, sätt, sysselsättningar: severus (in crastinum differo res severas); gravis (homo gr.; g. reprehensio – allvarsamma föreställningar); dystert, strängt a. austerus, tristis.
3. 3. om saker i och för sig: gravis (bellum, morbus); tristis; blifva a. ingravescere (morbus).

Allvarsamhet: severitas, gravitas; dyster a. austeritas, tristitia.

Allvarsamt:

1. 1. = allvarligt; utan skämt, förställning, flärd: extra jocum; serio; ex animo; allvarsamt? ain vero? (num asseveras?).
2. 2. = strängt, svårt: severe (monere); graviter (castigare; aegrotare).

Allvetande: omnia sciens, nihil ignorans; vara a. omnia scire.

Allvetenhet: omnium rerum scientia.

Allvis: perfecte sapiens; sapientissimus.

Allvishet: summa, infinita sapientia.

Alm: ulmus.

Almanack: fasti calendares; calendarium.

Almosa: stips; bedja om a. stipem petere, emendicare; gå och samla a-or stipem cogere, colligere; gifva, räcka ngn en a. stipem dare, porrigere; lefva af a-or aliena misericordia vivere.

Aln:

1. 1. såsom längd: ulna, cubitum (längd från armbågen till fingerspetsen).
2. 2. mätningsinstrument: modulus cubitalis, bipedalis.

Alster: jordens a. terrae fructus; ea quae gignuntur e terra; naturens a. naturae fetus; konstens, snillets a. artis l. ingenii opera, monumenta.

Alstra (om jorden, naturen, växter; oeg. = framkalla, väcka): gignere, progignere, generare, seminare (terra; natura); creare (natura, terra; similitudo creat fastidium, errorem); ferre (terra, regio; aetas homines); edere (terra, arbor); parere (terra fruges; ars alqd); efficere (usus familiaritatem); excitare (iram; admirationem).

Alstring: generatio; seminatio.

Alstringskraft: vis gignendi, seminandi.

Altan: maenianum; solarium; pergula.

Altare (Altar): ara (i allm.); altaria (n. pl. = storaltare); arula (= litet a.); resa ett a. aram statuere, ponere; svärja med handen på a-t aram tenentem jurare; fly till a-t (och der söka skydd) ad aram confugere.

Alterera: exanimare, perturbare.

Alternera = göra till skiftes med ngn.

Alun: alumen.

Alunbrott: metallum (fodina) aluminis.

Alunhaltig: aluminosus.

Amalgamera: miscere; permiscere.

Amanuens: amanuens (Su.); qui est a manu l. a manibus alicui l. alicujus; (librarius).

Amarant: amarantus.

Amazon: amazon; – bellatrix (sköldmö); virago (karlavulen qvinna).

Ambolt: malleus.

Amfibie: quasi anceps bestia.

Amfiteater: amphitheatrum.

Amiral: classis l. classi praefectus; praetor navalis (om Athenare, N.); vara a. classi praeesse; utnämna till a. classi praeficere.

Amiralsembete: summa imperii maritimi.

Amiralsflagg: insigne navis praetoriae.

Amiralsskepp: navis praetoria.

Amlön: merces nutricis; nutricia (n. pl.).

Amma, f.: nutrix, nutricula, så väl = digifvande amma, som barnsköterska (assa nutrix); Sicilien var hufvudstadsbefolkningens a. (ɔ: kornbod) Sicilia nutrix plebis romanae (C.); Italien hjeltars amma Italia fortium virorum nutrix l. (hellre) parens, mater (salve, magna parens frugum Saturnia tellus, magna virum, Vg.).

Amma, v. tr.:

1. 1. eg.: lacte l. ubere alere, nutrire; nutricare.
2. 2. oeg.: alere (animum, ingenium); nutrire (licentiam alicujus).

Ammelön, Ammesaga se Amlön, Amsaga.

Ammunition: apparatus (alimenta) tormentorum.

Amnesti: impunitas (i-tem decernere alicui, Sa.); venia et impunitas (v-am et i-tem dare, C.); rerum actarum oblivio (legem tulit Thrasybulus, ne quis ante actarum rerum accusaretur neve multaretur, quam legem oblivionis appellaverunt, N. Thras. c. 3); abolitio facti (Qu.); utfärda en allmän a-ilag legem oblivionis ferre; veniam et impunitatem lege dare.

Amper: amarus, acerbus; a. smak sapor a.; a. tillrättavisning objurgatio acerba, austera.

Amperhet: amaritudo; (amaror).

Amphibie, Amphitheater se Amfibie, Amfiteater.

Amsaga: anilis fabella.

Amsång: nenia (nutricis).

An se Af och an, taga an, gå an o. s. v.

Ana: (jag anar och det anar mig): praesagire, praesentire (praesagit animus aliquid); divinare, augurari; ofta blott = förmoda: suspicari.

Anakronism: erratum in temporum ratione; begå en a. labi, errare in temporum ordine; temporum ordinem non servare.

Analog: (quod est pro portione, Graeci dicunt ἀνάλογον, Varro); similis; analogt fall ejusdem generis exemplum; pl. similitudines; a-t förhållande similis ratio (est fortitudinis – eger rum med tapperheten); a-t förfarande similis ratio agendi; iakttaga ett a-t förfarande similiter l. eodem modo agere.

Analogi: proportio (matematisk analogi, C.); analogia, aequabilitas om grammatisk a. = likhet i form till uttryck för lika förhållande, Varr.; similitudo = qvalitativ motsvarighet, likhet; sluta per analogiam ex similitudine concludere.

Analogt: pro portione, similiter.

Analys (ἀνάλυσις):

1. 1. i logisk men.: explicatio, expositio.
2. 2. i kemisk men.: resolutio.

Analysera:

1. 1. i logisk men.: explicare, exponere, excutere (explica et excute intelligentiam tuam, C.).
2. 2. i kemisk men.: resolvere.

Analytisk: in explicando positus.

Anapest: anapaestus l. pes anapaestus (⏑⏑–).

Anarki: rei publicae l. omnium rerum perturbatio, confusio (C. de Rep. I. § 69); infinita volgi licentia; legum l. legitimi imperii interitus; a. uppstår omnia turbantur, divina et humana permiscentur; a. råder certum imperium nullum est; neque leges ullae sunt neque judicia neque omnino alqd vestigium civitatis (C.).

Anarkisk: a. tillstånd = anarki.

Anatom: (anatomus); corporum resector.

Anatomi: anatomia, -ice.

Anbefalla:

1. 1. = befalla, ålägga, tillråda: mandare, imperare, injungere, suadere alicui alqd, ut faciat alqd.
2. 2. = rekommendera: commendare alicui alqd.

Anblick:

1. 1. subjektivt = åsyn af ngt: aspectus, visus, species; vid förste a-n primo aspectu, prima specie.
2. 2. obj., den anblick något företer l. erbjuder: spectaculum; aspectus (miserabilis; ipso a-u sui miserationem injicere, C.); visus (v-um habere – förete – illustrem et insignem, C.); species horribilis; erbjuda en sorglig a. triste spectaculum praebere, tristi aspectu esse, ad a-tum tristem esse; fasa för dödens, fiendens a. mortem impendentem (mortis conspectum), hostem repente l. improviso conspectum perhorrescere; du skulle ej fördraga a-n deraf non ferres, illa si videres; hvilken a. o speciem pulchram, foedam, miserabilem o. d.

Anboren = medfödd.

Anbringa: collocare, ponere, disponere alicubi, alqo in loco; alligare, affigere (påbinda, påfästa); väl, illa a. apte l. suo loco ponere; alieno loco, incommode ponere; a. i ett tal adhibere; inserere in orationem alqam; aspergere, innectere (quasi in ornatu disposita lumina et insignia, C. de Or. III. § 96); illa anbragt yttrande vox intempestiva.

Anbrott: ljusets, dagens a. ortus lucis, diei; vid dagens a. illucescente, oriente die; prima luce.

Anbud:

1. 1. bud på ngt falt: licitatio; göra ett a. liceri, licitari.
2. 2. i allm. tillbud, erbjudande: professio (honesta p. – vackert, ädelt a.); condicio; (res oblata, promissum); göra ngn ett a. condicionem ferre, offerre, proponere alicui; antaga ett a. condicionem alicujus accipere; id quod offertur, quod quis offert, accipere; giftermålsanbud condicio.

I. And: anas (pluviatilis).

II. And: messis (skördetid).

Andakt: mentis (pia) attentio l. intentio; förrätta sin a. rei divinae l. sacris operari; preces fundere.

Andaktsbok: liber pius.

Andaktsfull: pius; sanctus; iakttaga en a. tystnad linguis (animisque) favere.

Andaktsstund: tempus sacrum l. piis cogitationibus sacrum.

Andas:

1. 1. intr.: spirare, respirare; spiritum ducere, reddere; äfven i mer l. mindre oegentliga uttryck = lefva, vara lugn o. d.; a. ut libere respirare; sine metu spirare; så länge jag a. dum spirabo l. spirare potero; jag a. åter respiro; andas på ngt aspirare, inspirare alicui rei; vinden a. Zephyrus, Eurus spirat, Vg., Ov.; kärlek, snille a. i hans skrifter spirat Laelii mens in scriptis (C.); spirat adhuc amor vivuntque commissi calores aeoliae fidibus puellae, Hor.
2. 2. trans.:
   1. a. eg.: spirare (flammam Chimaera, Lucr.); respirare (animam arteria, C.); exspirare, exhalare (Vg.); a. in spiritu ducere in pulmones.
   2. b. oeg.: a. kärlek, hat, brott spirare amores (Hor.); scelus anhelare (C.).

Andande: respiratio.

Ande:

1. 1. = andedrägt (jfr detta ord och Andetag): anima; spiritus; draga a. spirare, respirare; hemta a-n spiritum ducere, colligere, recipere, revocare; utan att hemta a-n uno (et continuo) spiritu; sine intermissione; hålla a-n spiritum continere, sustinere, comprimere, cohibere; betaga ngn a-n exanimare; spiritum alcjs intercludere; ngn mister a-n spiritus intercluditur alicui; uppgifva a-n animam efflare (C.), effundere (Vg.); exspirare; allt hvad lif och ande har quidquid vivit et spirat.
2. 2. ande = lifsande, fysiskt lif: spiritus (dum memor ipse mei, dum s. hos regit artus, Vg.); anima; spiritum auferre alicui; animam ponere, reddere, Vg.
3. 3. andligt väsende:
   1. a. i allm.: anima (ingenii egregia facinora, sicut anima, immortalia sunt, Sa.); animus (immortalitas, aeternitas animi; animi discessus a corpore; a. vacans corpore); mens (Deus est mens soluta quaedam et libera, eademque ex natura est humana mens, C.); spiritus (divinus, caelestis).
   2. b. ande i motsats till natur: animus; ingenium (ingenii praeclara facinora, Sa.); andens verld, se Verld.
   3. c. skyddsande genius; lar; (daemon).
   4. d. en aflidens ande: manes; (umbra, larva); anima; frammana, besvärja a-ar animas, manes excitare, elicere; manes ciere.
4. 4. ett andligt väsendes förmåga, kraft, rigtning:
   1. a. med afseende på tänkande l. fantasi: spiritus (i bildliga användningar af ordets ursprungliga betydelse, t. ex. ingentis spiritus vir en högt flygande ande, L.; spiritus et vis non inest in comoedia, Hor.; oratio spiritus plena (flägt l. ande, Qu.); mens (mens est princeps animi pars, qua sapimus; magna mens); ingenium (magna vis i-i en mäktig ande; store andar magna ingenia, magni viri; han har ärft sin faders a. paterni ingenii heres); profetisk ande vis l. facultas divinandi; divinatio; divinitas (L.); som har en profetisk ande divinus; divino spiritu afflatus, instinctus (C.); poetisk ande poeticus spiritus (Qu.; spiritus – Grajae – Camenae, Hor.; poeta bonus nemo exsistere potest sine quodam afflatu divini furoris, C.); se i andanom mente augurari; praevidere alqd (videor mihi videre populum a senatu dijunctum et omnia multitudinis arbitrio agi, C.).
   2. b. = lynne, smak, karakter:
      1. α. en enskild menniskas: animus, med afseende på personlighet, tänkesätt, sinnelag; en hög, stor, orolig a. magnus, excelsus, inquietus animus; ädel a. liberalis, honestus animus; ingenium, mera med afseende på böjelse och medfödd sinnesart, dock äfven med attribut af specielt moralisk betydelse: lumen probi ingenii – en ädel a. – elucet in ejus libris; voluntas, judicium (= smak); mos (= lynne, egendomlighet; taladt i Caesars ande Caesaris more, ad Caesaris similitudinem scriptum; han återgifver Horatii ord, men icke anden verba Horatii exprimit, vim ingenii non assequitur); mores = ande i sedlig mening; anden af ngns verksamhet artes, ratio (quibus l. qua utitur alqs); – en slafvisk ande servile ingenium; parti-ande factionum studium; förstörelseande perdendi omnia pereundique libido.
      2. β. en skrifts a. (andemening, syftning): mens; sententia; voluntas; vis legis, scripti (legum verba perscrutari, vim ipsam negligere); intränga i diktens ande vim carminis perspicere.
      3. γ. ett språks a. natura (cujusque) sermonis.
      4. δ. en tids, ett samhälles ande: mos (Lacedaemoniorum m. inflammatus erat vincendi cupiditate); mores; god, dålig a. boni, mali l. corrupti mores; fädrens ande mores l. mos majorum; tidens (förderfvade) a. mores seculi; labes horum, illorum temporum.

Andebesvärjare: qui inferorum animas l. manes excitat, elicit, evocat.

Andebesvärjelse: animarum excitatio.

Andedrag: spiritus; haustus aurae; i ett a. uno spiritu; han skämtade ännu i sista a-et lusit extremo spiritu; draga sista a-t animam agere.

Andedrägt: spiritus (så väl = andning, in- och utandning, som sjelfva luften som in- och utandas): kort, trång a. brevis, angustus spiritus; tung a. gravis anhelitus; tillbakahålla a-n spiritum retinere, sustinere, comprimere; a. börjar afstanna, qväfves, är borta spiritus labitur, intercluditur; dålig a. spiritus taeter, contaminatus.

Andefattig: tardus, (stupidus), exilis.

Andel: pars; rata pars; portio.

Andelig:

1. 1. som har andens natur, består af blott ande: a-t väsende mens, animus l. mens corpore vacans, ab omni mortali concretione segregata.
2. 2. som tillhör l. har afseende på anden (själen), uttryckes med genitiv af animus l. mens: andeliga gåfvor, företräden bona animi (ingenii, mentis); andelig helsa sanitas animi; med andliga ögon betrakta ngt mentis acie.
3. 3. i mots. till verldslig: sacer (mots. profanus); (*ecclesiasticus).

Andelös: exanimis, -us.

Andemening: sententia (legis, scripti), voluntas (scriptoris); fatta a-n af orden quid sibi velint verba, videre, intelligere, sentire.

Anderik: plenus animi (själfull); ingeniosus (talentfull, sinnrik); divinus (snillrik).

Andetag = andedrag, se detta.

Andeverld: sedes, coetus animorum.

Andeväsende: animus, mens; rent a. animus, mens per se ipse l. ipsa vivens.

Andfådd: anhelans, exanimatus (jfr Andtruten).

Andhemtning: respiratio, haustus spiritus.

Andhål: spiraculum, spiramen.

Andlig, Andlös se Andelig, Andelös.

Andmat: lemna.

Andraga:

1. 1. ett skäl, bevis: causam, argumentum afferre, proferre.
2. 2. ett ärende inför ngn: rem deferre, afferre, referre ad alqm; a. en begäran aliquid petere, postulare; hvad har du att a. quid fers? quid vis?; quid nuntias?

Andrake (Andrik): anas mascula.

Andre:

1. 1. sing.:
   1. a. den andre i rum, tid, ordning (i motsats till den förste, tredje o. s. v.): secundus; alter; den tjugondeandre alter et vicesimus.
   2. b. den andre af två likställda (i motsats till en, den ene – unus; alter): alter; mitt andra jag alter ego.
   3. c. den ene – den andre:
      1. α. af två som stå till hvarandra i ömsesidigt förhållande: alter alterum o. s. v.; den ene behöfver den andres hjelp alter alterius auxilio eget.
      2. β. der förhållandet ej är ömsesidigt: alius alium, alii o. s. v.; alius alii prodest den ene hjelper en, den andre en annan (A hjelper B, C hjelper D, under det alter alteri prodest är = A hjelper B, B hjelper A); – detsamma uttryckes ock med det som subjekt stående substantivets upprepande i en casus obliquus, t. ex.: homo homini prodest; truditur dies die; hic – ille, hic – hic (hic multum in Fabia valet, ille Velina; hac lupus, hac canis urget, Hor.; hinc movet Euphrates, movet hinc Germania bellum, Vg.).
2. 2. plur.:
   1. a. utan artikel: alii.
   2. b. alteri (= de andre af två hopar); ceteri = alla andre, de öfrige.

Andrik se Andrake.

Andrum: respirandi spatium, locus; respiratio; få a. respirare; lemna ngn a. sinere alqm respirare.

Andryg: generis nobilitate, majorum imaginibus (longo stemmate, longa imaginum serie) tumens, inflatus, elatus.

Andtid: messis.

Andtruten: anhēlans (anhēlus, poet.); exanimatus; springa sig a. cursu exanimari.

Andtrutenhet: anhelitus; animae interclusio (C.); suspirium (dat s-ia cursus, Luc.); spiritus l. respirandi angustiae, difficultas.

Andtäppa: suspirium (s-o laborare, Sen.); spiritus angustiae; angustus spiritus; (asthma).

Andtäppt: suspiriosus; (asthmaticus).

Andäktig: pie attentus; pius (piae preces).

Anekdot: fabella; narratiuncula; fabula; – dictum l. factum memorabile (jfr titeln till Valerii Maximi anekdotsamling); lustig, qvick a. lepida fabella; facete dictum.

Anekdotjägare: fabellarum captator; homo in quibusvis narratiunculis curiosus.

Anfall:

1. 1. af person: i allm.: impetus; – incursus, impressio hostis; petitio (gladiators utfall, stöt); i första a-t primo impetu, primo incursu; signal till a. signum committendi proelii; göra anfall på ngn impetum facere in alqm; vim inferre alicui; incurrere in alqm; aggredi, adoriri alqm; a. på ngn vis illata alicui; impetus factus in alqm.
2. 2. af sjukdom, begär, nyck o. d.: impetus morbi, accessus febris; i ett a. af vansinne, vrede, ånger insania motus, ira incensus, poenitentia adductus; i ett a. af välgörenhet impetu quodam repentino benignitatis tanquam vento incitatus (C. de Off. I. § 49).

Anfalla:

1. 1. om konkreta subjekt: petere, appetere alqm (ferro, ignominiis); incurrere, invadere, irruere in alqm; aggredi, adoriri, lacessere alqm (jurgio, gladio, bello); impetum facere in alqm; incessere alqm (jaculis, dictis); insequi, insectari, vexare alqm (maledictis, contumelia); invehi in alqm (aspere, vehementer verbis); temptare (alqm accusatione, bello); särskildt: anfalla med krig: bellum inferre, ultro inferre alicui; oppugnare (urbem); impugnare (alqm).
2. 2. med abstrakta subjekt såsom sjukdom l. lidelse: temptare aliquem; han anfölls af smärtor doloribus temptatus est, correptus est; af raseri furor incessit ei (C.), furor eum invasit (Cs., Sa.); han anfölls af hemlängtan desiderio domum redeundi (l. patriae) captus est; jfr Betaga, Gripa, Påkomma.

Anfallskrig: bellum ultro illatum; bellum voluntarium; börja a-krig bellum movere, alicui ultro inferre.

Anfallsmedel: quo petitur aliquis; – belli inferendi instrumentum.

Anfallsplan: belli inferendi, hostis aggrediendi ratio.

Anfallssignal: signum proelii committendi.

Anfallsvapen: telum (in hostem, L. I. c. 43).

Anfallsvis: gå a. till väga ultro lacessere alqm.

Anfordran: petitio, flagitatio; på ngns a. aliquo postulante, petente, flagitante; betala vid a. jure petenti l. quum petiit is, cujus est petitio, solvere.

Anfräta: adedere.

Anfäkta: vexare, agitare, versare; hvad galenskap a-r dig quae te agitat insania, quae te vexant intemperiae?; a. en sats sententiam impugnare, convellere.

Anfäkta sig: se afflictare; plangere; brachia jactare.

Anfäktelse: vexatio, agitatio; temptatio; sollicitudo.

Anföra:

1. 1. = gå l. stå i spetsen, leda: ducere, ductare (exercitum, agmen); praeesse (exercitui; rei gerendae ett företag); absolut: curare (= föra befälet, Sa., T.; äfven curare exercitum, T. Ann. I. 27); a. en beskickning legationis ducem, principem esse; a. ngn till ngt ducem esse, se praebere alicui ad alqd; anföra sång cantus (catervae) regere.
2. 2. = framföra, komma fram med skäl, bevis, upplysning: afferre argumentum, causam (jag kan a. skäl för min åsigt cur ita censeam, afferre possum; detta är det starkaste skäl, som anföres för vår tro på en Gud hoc firmissimum afferri solet, cur Deum esse credamus, C.); proferre exempla; nominare auctorem ngn såsom sagesman l. exempel (multos nominare possum, qui molliter tulerint senectutem); referre verba alicujus (anföra ngns ord); i samma mening (”citera”) säges: laudare, commemorare verba, uti verbis alicujus; citare testem alqm (C. de Off. I. § 75; blott i denna förbindelse kan citare betyda ”citera”); a. såsom ursäkt, försvar excusare (morbum); defendere alqd, se fecisse alqd; uti excusatione, defensione aliqua; a. mot ngn objicere, opponere alicui alqd; det vore för vidlyftigt att a. longum est commemorare l. persequi.
3. 3. i diskussion anföra såsom sin åsigt l. i allm. med afseende på den sak som är i fråga: disserere, dicere; censere; sententiam dicere (ille haec disseruit, censuit; disseruit nullam veniam scelestis et nefariis tribui oportere); har du ngt vidare att a. num quid (aliud) vis?; estne quod praeterea addendum censeas?
4. 4. a. klagomål: queri, conqueri; querelam, querimoniam deferre ad alqm.

Anförande:

1. 1. = att stå l. gå i spetsen: ductus; imperium; under ngns a. ductu alicujus, duce aliquo.
2. 2. a. af exempel, bevis, sagesman: commemoratio, prolatio (exemplorum); nominatio (auctorum); a. af ursäkt, försvar excusatio, defensio.
3. 3. = yttrande i en diskussion: sententia; sententiae dictio; mentio (hemställan).
4. 4. a. af klagomål: querela, querimonia.

Anförare: i allm.: dux, princeps (legationis, partium – för ett parti, factionis); a. i krig: dux, ductor, praetor (Graeci exercitus), imperator (= öfverbefälhafvare), magister equitum; – a. för ett uppror dux, caput (fax) seditionis; a. för en sångkör magister chori; erbjuda, upphäfva sig till a. ducem se offerre, praebere.

Anförareskap: ductus, imperium; under ngns a. ductu alicujus, duce aliquo.

Anförtro: credere, concredere alicui aliquid (att vårda – fidei, tutelae alicujus se, fortunas suas c.); deponere rem, pecuniam apud alqm; mandare alicui alqd (att ombesörja); committere (fidei, diligentiae, taciturnitati alicujus alqd, se totum; rem magnam et difficilem alicui); permittere (negotium alicui); tradere (pueros magistro, custodiam navium alicui); a. ngn en hemlighet committere alicui (tacenda); communicare aliquid cum aliquo; a. ngn sina bekymmer curas committere alicui, in sinum alicui deferre (C.); a. en sak (process) åt ngn causam deferre ad aliquem; anförtrodt gods depositum (reddere, accipere); res commissa fidei alicujus.

Anförvandt: cognatus, necessarius, propinquus; affinis (genom svågerlag).

Anförvandtskap: cognatio; necessitudo; – affinitas.

Angel:

1. 1. = metkrok: hamus.
2. 2. = dörrhake: cardo.
3. 3. = vinkel: angulus.

Angelägen:

1. 1. om saker = maktpåliggande, vigtig: gravis; magnus; högst a. gravissimus, necessarius; föga a. levis, perquam levis; det är för mig a-et att komma i rätt tid magni mea interest l. refert tempore pervenire, quo velim; låta sig a-et vara att – operam dare, curae sibi habere, nihil antiquius habere, quam ut –.
2. 2. om personer: cupidus (contentionis cupidior, quam veritatis – än om att finna sanningen); avidus (laudis, gloriae); studiosus (existimationis – om ett godt rykte); diligens (officii – mån om att uppfylla sin pligt); vara a. cupere, velle (cupit gratus cognosci); malle (vara mera a-n); operam dare, eniti, ut –; (med omvänd konstruktion: alicui curae, cordi est facere, ut fiat alqd); visa sig a. prae se ferre cupiditatem; sedulo curare, contendere, ut.

Angelägenhet:

1. 1. = egenskap att vara a.:
   1. a. en saks: gravitas, magnitudo.
   2. b. persons: cupiditas, cura.
2. 2. = (vigtigt) göromål, ärende: negotium; res, ratio; offentliga a-r res publicae; enskilda, husliga a-r res domesticae, privatae, familiares; inre a-r (i motsats till krig och i allm. förhållanden till främmande makter – res externae) res urbanae, domesticae.

Angenäm: jucundus, gratus; a. för smak dulcis; för smak, lukt, hörsel suavis, gratus; a. trakt, ort amoenus; a-t väder mitis, temperata, serena tempestas; a-t tal suavis, jucunda, lepida oratio; a. sällskapskarl homo suavis, comis, facetus, lepidus, festivus; det är mig mycket a-t mihi est pergratum, gratissimum; vara a. omni gratia et lepore abundare, affluere.

Angenämhet: jucunditas; suavitas; lepos.

Angenämt: jucunde; suaviter; grate.

Angifva:

1. 1. i allm. = tillkännagifva, anvisa, beteckna: significare, indicare:
   1. a. om personliga subjekt: indicare, monstrare, ostendere, demonstrare, praecipere, monere (exponere, definire); a. frikostighetens rätta gränser liberalitatis qui debeant fines esse ostendere (constituere, definire); a. Spaniens gränser fines Hispaniae describere; situm H-ae circumscribere; a. rigtningen viam monstrare, iter praescribere; a. metoden för sakens behandling rationem rei gerendae monstrare, praecipere (qua ratione res gerenda sit); a. botemedel remedia monstrare, praecipere; fullständigt a. ett begrepps omfång vim rei complecti et exprimere (C. de Or. II. § 108); tydligt a. undersökningens föremål quid sit illud, de quo disputetur, explanare (ibm I. § 209); a. tonen vocem praecinere, praecipere; i oeg. men.: ducem (et quasi signiferum) esse; auctoritate sua plurimum valere, plurimos movere.
   2. b. om sakliga subjekt: uret angifver tiden horologium quid tempus diei sit monstrat, indicat; titeln a-er bokens innehåll quid libro contineatur, inscriptio indicat l. significat; ”emedan” angifver (ɔ: utmärker) orsak ”quia” causam significat.
2. 2. = anmäla ett brott eller ngn såsom brottslig: indicare (ipsum se; conjurationem l. de conjuratione); deferre (nomen alicujus ad magistratum de – för – parricidio); criminari alqm apud alqm; aperire scelus, edere socios.

Angifvande:

1. 1. significatio, demonstratio, definitio (Angifva, 1).
2. 2. = angifvelse, se detta ord.

Angifvare: index; delator (T.).

Angifvelse: indicium (facere, afferre i-m; i-m profiteri – erbjuda sig till a.); delatio.

Angifvelseskrift: scriptum indicium.

Angrepp:

1. 1. eg.: impetus; petitio (utfall af en fäktare); incursus; i första a-t primo impetu; a. på ngn vis allata, illata alicui; impetus in alqm (factus); urbis oppugnatio.
2. 2. på ngns heder: famae, existimationis violatio, imminutio.

Angripa:

1. I. om personligt subjekt:
   1. 1. i yttre men.:
      1. a. i allm.: aggredi (ferro alqm); adoriri alqm; lacessere, incessere alqm, irruere, invadere in alqm; den a-nde parten qui prior lacessit.
      2. b. särskildt: med vapenmakt angripa: oppugnare, impugnare alqm; a. med krig bellum ultro inferre alicui.
   2. 2. med ord, med rättegång o. s. v.: insectari, incessere, lacessere alqm; invehi in alqm; a. ngns goda namn och rykte famam alicujus laedere, imminuere; a. ngns mening sententiam alicujus impugnare, oppugnare, labefactare, refellere, refutare; a. laster, oskick vitia notare, reprehendere, castigare, increpare.
2. II. om abstrakta subjekt, sjukdomar o. d. (nästan alltid i passiv form): capere, corripere, invadere (Cs., Sa.) alqm; han är häftigt a-n af sjukdom morbo vehementer captus est, laborat.

Angränsande: vicinus; finitimus; adjacens; confinis (ager); continens et adjunctus (praedia c. et a, C.); contiguus (Ov.); appositus (Ct.).

Angå: pertinere, spectare, attinere ad alqm l. alqd; alqd attingere; aliqua necessitudine cum aliqua re conjunctum esse; det a-r mig, dig tua, mea res agitur; hvad a-r det dig quid id ad te pertinet? (divitiarum magnitudo quid ad unumquemque nostrum pertinet?, C. de Off. I. § 71); quid id tua refert l. interest? – särskildt märkes:

1. a. relativsatsen: hvad angår honom, det o. s. v., hvilken kan uttryckas med quod attinet l. pertinet ad – (quod ad Phalarim pertinet, perfacile judicium est, C.) eller med de – (de urbibus diripiendis – haec accepimus –), men i början af en period oftast återgifves genom att ställa det ord, som i svenskan är objekt till angår, främst i satsen och stärka eftertrycket medels ett quidem, t. ex. Pyrrhi quidem de captivis reddendis illa praeclara sunt – hvad P. angår, så är följande yttrande – af honom förträffligt.
2. b. relativsatsen: hvad angår det att: quod (q. jus civile amplexus es, video, quid egeris, C. de Or. I. § 234).

Angående: de; ad; jfr Angå, a.

Anhang (= parti i förhatlig men.): factio; asseclae; skaffa, bilda sig ett a. factionem comparare.

Anhålla:

1. 1. = befalla att stanna, fasthålla: detinere; retinere; sistere; deprehendere (Sa. Cat. 44); iter alcjs reprimere.
2. 2. a. om ngt: petere, rogare alqd, ut fiat alqd.

Anhållan: petitio; på deras a. beviljades dem fred petentibus l. rogantibus pax data est.

Anhängare: en persons, ett systems a.: qui sequitur alqm, rationem aliquam; studiosus, amicus alicujus (s. nobilitatis, potentiae populi – demokratiens a.; Lysias habet sui s-os, C.; libertatis amicus); fautor, propugnator (liberae rei publicae); aemulus (Pythagorae); Epicuri a. (plur.) ii, qui Epicureum sequuntur; Epicurei; schola, grex (Hor.) Epicuri; Caesars a. (plur.) partes, factio Caesaris; Caesariani; Platos a. Platonici; ii, qui sectam Platonis sequuntur; a Platone philosophi; vara en a. af Caesar, Plato Caesari studere, partibus Caesaris studere, favere; Platonem aemulari, Platonis sectam sequi; vara en a. af aristokratien optimarum partium esse; vara en a. af atomläran eorum sequi doctrinam, qui ex atomis omnia conficiunt; vara a. af frihandelssystemet commercia libera esse velle.

Anhängig, Anhängiggöra: litem contestari; litem ad judicem deferre; saken är a. vid domstol lis est sub judice, agitur apud judices.

Anhörig: propinquus; necessarius; proxima cognatione conjunctus; mina a-e mei.

Animalisk: animalis; a. lif vita animalium; a. väsende animal, animans; a. föda caro; a. värme calor, qui est in corporibus animantium.

Aning: praesensio; praesagitio; praesagium; divinatio (naturalis i. e. omedelbar, ej på reflexion beroende siareförmåga); augurium (i oeg. mening, t. ex. inhaeret in mentibus quasi a. seculorum futurorum, C.); hafva en a. om ngt praesagire, praesentiscere; mitt sinne fylles af dystra a. tristia animus praesagit, auguratur.

Anis: pimpinella anisum.

Anka: anas.

Ankare: mått l. kärl för våta varor: cadus.

Ankare l. Ankar: ancora; kasta a. ancoram jacere; lyfta, lätta a. a-m solvere, tollere; ligga för a. consistere ad a-as l. in a-is, esse l. stare in a-is; om ett skepp ad a-as deligatam esse; lägga ett skepp för a. ad a-as deligare navem, classem constituere; låta ligga för a. navem tenere in a-is; i sammansättningar ankar- ancorarius; bildl. hoppets a. spei tanquam ancora; adminiculum; hafva sitt a. i ngt, kasta sitt a. på ngt ad alqd tanquam ad adminiculum quoddam se applicare; in aliquo spem ponere l. collocare.

Ankarmått: amphora dimidiata.

Ankarplats: statio, portus; locus navi in ancoris tenendae opportunus.

Ankartåg: ancorale; funis ancorarius, strophium ancorarium.

Ankbonde (andrik): anas mascula.

Ankel: talus.

Anklaga:

1. 1. i allm. (= beskylla): accusare (alqm de re, oftare t. ex. negligentiam alicujus, ngn för försumlighet, quod fecerit alqd); incusare (icke hos C.; mera = klaga öfver ngn l. ngt); arguere; insimulare (= göra misstänkt för ngt alqm alicujus rei; i. alqm fecisse alqd); criminari (illvilligt beskylla, förtala, äfven i offentliga förhållanden: Marius Metellum apud populum criminatus est, bellum illum ducere, C.); crimini l. culpae alicui dare alqd, quod factum est alqd.
2. 2. särsk. i juridisk men.:
   1. a. om en fullföljd anklagelse: accusare alqm de vi, de pecuniis repetundis (för våld, för utpressningar), furti, proditionis, crimine aliquo; arguere alqm de re, alicujus rei (occidisse patrem arguitur Roscius); reum agere alqm (reum peragere få fälld); – falskt, vrångt a. calumniari; – anquirere (yrka åtal, ansvar de perduellione, capitis); nomen alicujus, alqm reum deferre de re, alicujus rei.
   2. b. mera blott instämma: arcessere, postulare alqm de re, alicujus rei; citare (eg. uppropa) reum; litem, actionem intendere alicui; reum (majestatis) facere alqm, in judicium vocare l. adducere, diem (perduellionis) dicere alicui.

Anklagare: accusator (så väl för tillfället = åklagare, hvilket äfven uttryckes med omskrifning is qui accusat, som anklagare till yrket: sordidum est ad famam committere, ut accusator nominere, C.); actor (Qu.); delator angifvare; calumniator = falsk, vrång a. (petitor = kärande i civilmål).

Anklagelse: accusatio (i allm. och juridisk men.); insimulatio (försök att göra misstänkt för); criminatio (förtal, svärtande); calumniatio (falsk, vrång a.); – delatio, postulatio = instämning; börja, inleda, rigta mot ngn en a. accusationem instituere, adornare, instruere in alqm; litem, actionem intendere alicui; åtaga sig a. suscipere; understödja l. underskrifva en a. subscribere accusationi alicujus; vederlägga en a. criminationem allatam l. crimen refellere, repellere, diluere, dissolvere.

Anklagelsepunkt: crimen (punctum accusationis).

Anklagelseskrift: accusatio; libellus.

Anklang:

1. 1. = anstrykning, tycke.
2. 2. vinna a. = approbationes movere; probari, placere.

Anknyta = sätta i sammanhang med ngt, i sammanhang med ngt uttala: adjungere. – reflexivt: a. sig till: inledningen bör på ett naturligt sätt a. sig till sjelfva talet (efter C. de Or. II. § 325: connexum ita sit principium consequenti orationi, ut – cohaerens cum omni corpore membrum esse videatur); till detta krigs historia a. sig helt naturligt tanken på vår nuvarande underlägsenhet haec legenti in mentem venit considerare, quanto nunc sint nostrae copiae inferiores (renovatur l. movetur hujus, quae nunc nostra est, infirmitatis tristis memoria l. cogitatio).

Anknytningspunkt = punkt (ämne, anledning), medels hvilken en förbindelse mellan saker l. personer tillvägabringas, någons intresse l. begrepp väckes för en sak: copula (haec fuit summorum virorum c.); aditus (med begagnande af denne a. tillvann han sig åhörarnes intresse för ämnet hoc usus aditu studia eorum, qui audiebant, allexit).

Ankomling = som ankommer l. ankommit till ett ställe.

Ankomma:

1. 1. = anlända: advenire, venire, pervenire; om saker äfven afferri; om skepp och på skepp: advehi, devehi, pervehi, appellere alqo.
2. 2. = komma an, bero på: esse, situm esse, positum esse in aliqua re, in aliquo; så vidt på mig a-r, skall du ej lida nöd quantum in me erit, non egebis; allt ankommer (hellre: kommer an) på, huru l. på sättet o. dyl. kan uttryckas med perinde erit, ut – o. d. (habes a patre munus, mea quidem sententia magnum, sed perinde erit, ut acceperis, C. de Off. III. § 121); låta allt a. på t. ex. slumpen, krigslyckan omnia fortunae committere; det på hkt allt a. caput rei; id quod rem continet, causam facit (jfr Komma an).

Ankommen:

1. 1. part. af ankomma.
2. 2. om matvaror, som börja ruttna: corruptus, rancidus, putidus.
3. 3. = ngt rusig: potus, temulentus.

Ankomst: adventus; om skepp äfven appulsus (oftare att uttrycka med verb l. participialkonstruktion).

Ankra: ancoram jacere, navem in ancoris constituere; appellere.

Ankring: appulsus.

Anlag:

1. 1. andligt: indoles (a. till ngt; blott i sing.) virtutis, ad virtutem, regis (till konung); i. virtutum et vitiorum; bona i. (i moralisk men.); praeclara i. ad dicendum; tanta i. (så stora gåfvor l. anlag); semen, semina virtutis, urbanitatis; materies (ad res – in animis hominum); ingenium (i plur. blott om flere egare); facultas, facultates ingenii, natura, instrumenta, adjumenta naturae (i allm. = naturgåfvor; dessa ord kunna ej, såsom indoles, bestämmas af en genitiv, som utmärker anlagets rigtning); goda, lyckliga, lysande a. (i intellektuelt hänseende) bonum, praeclarum ingenium, praeclara natura, summum ingenium, praeclarae facultates (ingenii); svaga a. tardum ingenium, tarditas ingenii; hafva goda, svaga a. bono, tardo ingenio esse; hafva a. för talarekonst, målarekonst ad dicendum, ad pingendum naturā valere, naturae adjumentis instructum, muneribus ornatum esse; ad aliquam rem naturā aptum esse, natum esse; a natura habere adjumenta (rerum gerendarum – praktiska anlag, a. för praktisk verksamhet, de Off. I. § 72; (in aliquo est praeclara indoles); sakna a. plane abhorrere; nulla naturae adjumenta (instrumenta) habere; du saknar a. derför ea tui ingenii non sunt, tibi data non sunt (de Off. I. § 114); his non ratio dicendi, sed natura defuit (id.); proclivitas = böjelse för ngt ondt: p. ad vinositatem a. för dryckenskap; dåliga a. vitiosa natura.
2. 2. kroppsligt anlag: proclivitas ad morbos, ad obesitatem (fetma).

Anledning:

1. a. = tecken, utsigt (grund för slutsats l. misstanke): signum, indicium, vestigium, suspicio; på blotta a-r fälla ngn ex suspicionibus condemnare alqm; efter all a. misslyckas företaget probabile est, rem secus eventuram esse.
2. b. = närmast verkande, föranledande orsak, så i objektiv mening (orsak), som i subjektiv = skäl l. svepskäl: causa, materies, locus; ansa (= förevändning); (initium, principium begynnelse); occasio, temporis opportunitas (= tillfälle); causa adjuvans l. proxima = yttre, närmaste a., i mots. till ratio ab ipsa (rei) natura profecta; causa principalis, ultima = inre, yttersta orsak (C. de fato cap. 18); tillfällig a. causa fortuita; en obetydlig, oväntad a. parva, exigua, insperata causa (res); jag blef dertill en oskyldig a. per me, non culpā meā factum est [innocens hujus rei causa (auctor) fui]; ortus rei i mots. till ratio rei; i a. af = propter, ob (causā rei): i a. af konungens död äro teatrarne stängde: propter regis mortem theatra clausa sunt; i a. af ditt löfte tuo promisso motus, adductus, allectus (fretus); i a. häraf ob hanc rem; quod quum ita sit –; det är ingen a. att befara non est, quod timeas; det är all a., saknas ej a. att befara magnae sunt causae timendi; det är all a. att förmoda vix potest dubitari; det finnes ingen a. till misstanke non habet locum suspicio, nulla est suspicio; gifva a. till ngt (i rent objektiv men.): causam esse rei (haec belli causa fuit; haec belli causae ferebantur voro de föregifna a-na); ofta med ensamma verb: gifva a. till förhoppning, misstanke, fruktan spem afferre (C. de Am. § 68), movere, suspicionem movere; gifva ngn a. till tadel o. s. v. ansam dare, praebere sermonum (prat, sladder), ad reprehendendum; timorem injicere alicui, locum dare reprehensioni l. reprehensoribus; söka a. till ngt materiem (belli) quaerere (L.); ansam quaerere; causas (quas interponat, quibus utatur) conquirere, anquirere; få l. taga sig a. causam rei nancisci, habere (Cato sic abiit e vita, ut causam moriendi se nactum esse gauderet, C. Tusc. I. § 74; – ne ipse se diligens hanc causam habeat ad injuriam, de Off. III. § 31); causa (re, ansa) uti: häraf tog han sig a. att bestraffa ynglingen hac re admonitus, motus, hoc usus aditu (anknytningspunkt) puerum objurgavit; af detta fel tog han sig a. att fordra köpets återgående hujus vitii causa interposita emptionem redhiberi postulavit (jfr C. de Off. III. § 41); – jag begagnar mig af den a., dagen l. tillfället erbjuder (till att uttrycka min tacksamhet) hujus temporis occasione, opportunitate usus –.

Anlete (jfr Ansigte): os; facies.

Anletsdrag se Ansigtsdrag.

Anlita (= söka ngns hjelp; bruka, taga i anspråk): confugere ad alqm; petere, quaerere, requirere, invocare auxilium alicujus l. ab aliquo; a. läkare a medico medicinam petere, medicum adire; a. en rättslärd jureconsultum consulere, opera j-ti uti; a. läkemedel remedium petere; remedio, medicinā uti; jag behöfver ej a. läkemedel non egeo medicinā; statens tillgångar hade blifvit för starkt (hårdt) a-de opes civitatis exhaustae, consumptae erant; (= sätta på prof temptare).

Anlopp: incursus, impetus (öfverhufvud ett, genom sin ovanlighet, starkare synonym till anfall; se detta).

Anlupen: inductus, squalidus, infuscatus (jfr Anlöpa).

Anlägga (eg. lägga vid l. på ngt):

1. 1. a. eld (mordbrand): ignem (tecto, dat.) subjicere, supponere; ignem, incendium facere (struere).
2. 2. a. en drägt: vestem (t. ex. muliebrem) sumere, induere; a. sorgdrägt l. sorg vestem mutare.
3. 3. a. (lägga) försåt mot ngn: insidias ponere, collocare, facere, parare struere, tendere alicui; insidiari alicui (jfr 5. b).
4. 4. a. (oftare lägga) en måttstock på en sak = ad normam dirigere, regulā metiri alqd; låt oss icke på våra sträfvanden a. en främmande måttstock nostra studia nostrae naturae, non alienā regulā metiamur; det kommer an på hvilken måttstock man anlägger refert, qua norma l. regula utare.
5. 5. a. en plan l. ngt efter en plan:
   1. a. en plan consilium rei, rei gerendae inire (capere); a. stora planer magna moliri, mente agitare; a. plan till ett arbete operis rationem instituere; a. planer att göra ngt: instituere, meditari, in animo habere facere alqd.
   2. b. ett arbete i allm. (planlägga): opus instituere; (rationem operis, formam operis) describere, designare; machinari; arbetet är anlagdt efter en storartad plan l. måttstock forma l. descriptio operis magna, ampla est (jfr C. de Or. I. § 160).
   3. c. a. en väg, byggnad o. d.: condere urbem, collegium; ducere (murum, viam); viam, castra, oppidum munire; urbem ponere, statuere (poet.); constituere, instituere (urbem, castellum, portum, templum, officinam, bibliothecam); aedificium struere, exstruere, fabricari.

Anläggare: conditor (urbis; qui urbem condidit, C.); auctor (templi, L.); architectus (operum, C.).

Anläggning:

1. 1. a. af eld (mordbrandsanläggning): ignis subjectus.
2. 2. a. af en plan l. arbete, en byggnad o. d.: ratio; forma; institutio, descriptio, designatio; dispositio (orationis, rationis, operis, aedificii); munitio (viae, castrorum); aedificatio (pontis); från Roms a. ab Urbe condita.
3. 3. mera konkret = opus; (hortus, aedificium); en storartad a. magnum opus; (operis magnitudo, amplitudo).
4. 4. särskildt: listig, försåtlig a. (fabrica Pt., Ter.); dolus, insidiae; artificium (fiffig a.), consilium astutum, subdolum (listig, lömsk a.).

Anlända se Ankomma.

Anlöpa:

1. 1. navis appellit, appellitur ad locum (Ostiam).
2. 2. anlöpas = öfverdragas med färg, imma o. d.: (rubigine, aerugine) induci, superinduci, infici, infuscari; aeruginem trahere; squalere aliqua re.

Anmana: admonere, adhortari, monere, hortari alqm ut faciat alqd; a. att betala en skuld alqd flagitare alqm l. ab aliquo, petere ab aliquo.

Anmaning (Anmaningsbref): admonitio, adhortatio; flagitatio, petitio; skicka ett anmaningsbref till ngn epistolā missā admonere alqm; få ett a. epistolā admoneri, flagitari.

Anmarsch: adventus, accessus (äfven i fiendtlig men.); vara i a. accedere, venire (infestum, infestis signis), appropinquare.

Anmoda: petere, rogare ab aliquo alqd, ut faciat alqd; mandare alicui alqd; jubere (bjuda) alqm facere alqd (t. ex. considere att sitta ned).

Anmodan: rogatio, petitio; på ngns a. petente, jubente aliquo; han rättade sig efter, efterkom deras a. petentibus veniam dedit, cessit eorum voluntati.

Anmäla = inför vederbörande (inför myndighet, husets herre, allmänheten) tillkännagifva:

1. 1. en sak:
   1. a. i allm. hvad s. är l. hvad en annan gjort l. sagt: deferre (ad magistratum, ad imperatorem alqd, alqd esse; haec indices – angifvarne – detulerunt, rei confessi sunt, C.); referre (ad senatum alqd); indicare = angifva; edere (testem, socium – såsom – alqm); nuntiare (de adventu alicujus); renuntiare (haec domum r-nt – rapportera – legati; acta ad senatum); a. ngns helsning nuntiare, dicere alicui salutem ab aliquo; alicujus verbis salutare alqm.
   2. b. a. ngt, som subjektet sjelf gör l. gjort l. vill göra (uppgifva): edere (quid gesserit); significare (se velle, cupere, sin önskan); profiteri (nomen suum p. l. ensamt profiteri apud consulem = a. sig ss. sökande; apud praetorem pr., quam artem exerceat, se paratum esse, se grammaticam docere o. d.); denuntiare (erbjuda sig l. hota att göra ngt).
2. 2. a. en person, sig l. annan: a. till det bästa apud alqm valde, studiose, diligentissime commendare alqm; a. ngn vid en ansökan suffragari alicui; a. ngn besökande (domino) nuntiare alqm (venisse salutandi causa); a. sig till ett embete profiteri nomen (se 1 b); petere munus; a. sig för att deltaga i ett företag nomen dare negotio (Crustumerium n. d. = a. sig att ss. kolonister afgå till Cr., L.); a. ngn = angifva ss. brottslig indicare alqm alicui, deferre nomen alicujus ad magistratus de (för) parricidio l. parricidii.

Anmälan (jfr de olika betydelserna af verbet anmäla): delatio, indicium (= angifvelse); nuntiatio, renuntiatio (tillkännagifvande, helsning, rapport); salutatio (a. af ngns helsning); significatio, denuntiatio (a. af ngns vilja, önskan, beredvillighet); professio (= uppgift för myndighet öfver förmögenhet, yrke; ansökan o. s. v.); commendatio (= anbefallande); göra a. = anmäla; göra l. inlemna skriftlig a. scripto nomen alicujus deferre, (suum) dare, profiteri.

Anmärka:

1. 1. = lägga märke till, iakttaga: observare, animadvertere; notare.
2. 2. = sätta märke vid ngt i en skrift: notare, annotare.
3. 3. = yttra en anmärkning l. iakttagelse (= göra en reflexion): animadvertere, censere, dicere, respondere, monere; – praeclare Ennius (förträffligt a-r E.): quem metuunt, odere; commode, quicunque dixit, gratiam et qui retulerit habere et qui habeat retulisse (C. de Off. II. § 69).
4. 4. a. ngt, a. på ngt: notare, animadvertere alqd och in alqd, (rationem alicujus rei postulare), reprehendere, vituperare, castigare.

Anmärkare:

1. 1. (se Anmärka 1): observator, notator.
2. 2. (se Anmärka 4): notator, reprehensor.

Anmärkning:

1. 1. i allm. gjord, skrifven, uttalad iakttagelse (l. omdöme) om ngt: observatio, animadversio, notatio; göra en anm. = Anmärka 3; ej kunna tillbakahålla en a. non possum retinere, quod sentio.
2. 2. a. till en författare: annotatio, annotatiuncula (explicatio, commentatio, commentarius); enarratio.
3. 3. = klandrande a.: nota, notatio, notio (censoris); reprehensio.

Anmärkningsvärd: notabilis; animadversione dignus; memorabilis.

Annaler: annales.

Annalist: annalium scriptor; qui annales scribit l. scripsit.

Annalkande, part. (till nalkas, användt om tid): adventans, appropinquans, imminens, impendens.

Annalkande, subst.: appropinquatio.

Annamma (af det tyska annehmen, endast i kyrkospråket och i vissa hvardagsuttryck användt ord): capere; accipere (preces alicujus).

Annan, plur. andre, andra (jfr Andre):

1. 1. i allm. (utmärkande olikhet): alius; a. än (utan negation) alius atque l. quam; icke a. (hvilken a.?) än non alius nisi (utom, mer än), praeter quam (ingen a. än = den samme som); – jag kan ej annat än medgifva facere non possum, quin concedam; – annan mans (tillhörighet) alienus; – särskilda uttryck: en – en annan alius – alius; hic – ille: aliud est dissimulare, aliud tacere; gång efter annan saepius, identidem; en och annan unus et alter, unus alterve; en eller annan aliquis (ubi quidque esset, semper aliquo modo odorabantur, C.); hvar annan se Hvar; helt a. plane, longe alius; en a. gång alio tempore; i annat fall aliter (se Fall); det skall bli annat af, se Blifva.
2. 2. = en till af samma slag: en a. Cicero alter Cicero.
3. 3. = nästan; den med hvilken subjektet för tillfället har att göra: alter (nulla pars vitae vacare officio potest, sive tecum agas alqd sive contrahas cum altero, C.).

Annandag: secundus dies festi.

Annandagsbröllop: repotia.

Annars:

1. 1. = på annan tid, vid annat tillfälle: alias, alio tempore, aliis temporibus (numquam alias militibus carior fuit, L.); om ort tillsammans med ett ortsadverb: mångenstädes a. multis aliis locis.
2. 2. = i annat hänseende, för öfrigt: alioquin; en a. lärd och klok man homo alioqui doctus et prudens; i synnerhet i hypotetiska uttryck: si modo [nos quidquid attulimus (ad literas latinas adjumenti), si modo aliquid attulimus, a philosophis adjuti (sumus), C.]; si quidem (C. de Off. I. § 72).
3. 3. = i annat fall, (på annat sätt): aliter, alio modo; (aliter neque civitas regi neque declarari animi magnitudo potest, C.); (quod nisi fit; nisi ita est); tig, a. är du dödsens moriere, si miseris vocem.
4. 4. = ytterligare, mera: praeterea; önskar du a. ngt estne praeterea, quod desideres?

Annorledes, Annorlunda: aliter, alio modo, alia ratione, secus; a. än se Annan; nu ser det annorlunda ut, nu låter det a. mutata res est; aliter loquuntur; alius (hominis) hominum sermo nunc est; tänka a. än förr sententiam mutasse; aliter sentire; det slog a. ut än vi förmodat res praeter (nostram) exspectationem cecidit.

Annorstädes: alibi; alio loco; alia parte; a. hän aliorsus, in aliam partem; a. ifrån aliunde.

Annotera, Annotation se Anteckna, Anmärka.

Annbok: carpīnus.

Anomali: anomalia (i grammatisk men., Varro de l. l.); aberratio a regula.

Anonym: a. skrift liber sine nomine, sine auctore (vulgatus); a. författare (scriptor incertus, incerti nominis); scriptor non nominatus, non nuncupatus (ignotus).

Anor: majores; majorum imagines; uppräkna sina a. majores numerare; leda (härleda, räkna) sina a. från ngn originem nobilitatis suae ducere ab aliquo; alqm nobilitatis suae auctorem habere (C. de Fin.); stemma repetere ab aliquo, Mt.; en slägt med många (gamla) a. vetus nobilitas, gens antiquae nobilitatis; räkna gamla a. ex gente vetusta esse; en man med a. homo nobilis; en man utan a. homo ignobilis, novus; homo per se notus, nulla commendatione majorum.

Anordna:

1. 1. collocare, disponere, componere (= uppställa i ordning; i denna betydelse brukas rättare det enkla verbet ordna; jfr nedan); ordinare, instituere (omnia), constituere (sacra, gudstjensten, religionsväsendet); designare, describere; curare (i allm. = ombesörja); a. delarne af ett föredrag disponere (jfr Förordna).
2. 2. anordna en utbetalning curare; perscribere; se Utanordna.

Anordning: collocatio (jfr Anordna); dispositio (i ett föredrag – est rerum inventarum in ordinem collocatio); designatio (librorum in bibliotheca; totius operis – verldens betraktad såsom en byggnad); descriptio (= planritning, -läggning); ordinatio (Pn. ep.).

Anpart = hvars och ens del: pars, portio; se Andel.

Anrop:

1. 1. = lystringsrop (wer da?): inclamatio.
2. 2. = anropande, åkallande: invocatio.

Anropa:

1. 1. = ropa an: inclamare alicui och alqm.
2. 2. = anropa om hjelp, åkalla: invocare (vocare, poet.), implorare deum, auxilium alicujus, fidem alicujus.

Anropande:

1. 1. (jfr Anrop 1): inclamatio.
2. 2. invocatio, imploratio.

Anrycka: (utom i part. praes. vanligen rycka an): pedem, gressum, signa inferre; infestis signis (aggredi) accedere, appropinquare; instare.

Anryckande: accessus, appropinquatio hostis; spörja, frukta fiendens a. hostem accedere l. instare comperire, hostem instantem timere.

Anrätta:

1. 1. a. mat, en rätt = laga: coquere, condire (miscere, temperare); = framsätta apponere (in patinis o. s. v.); a. en måltid cenam, convivium parare, apparare (convivium opipare, (C. de Off. III. § 58); exornare (convivium, Sa. Jug. c. 85); instruere (epulas, L.; mensam; penum struere, Vg.).
2. 2. i hvardagsspråket l. gammaldags = anordna, tillställa, anställa.

Anrättning:

1. 1. matens a. conditio; appositio.
2. 2. konkret: det som anrättas, rätterna och hvad dertill hörer: apparatus (magnifici, Persici); paratus; – cibus, victus, mensa, cena; enkel, simpel a. cibus parabilis, victus tenuis; mensa brevis, cena brevis (Hor.); öfverflödiga a-r cena copiosa, (dubia), abundantissima (jfr apparatus), epulae profusae (C.).

Ans: cultus (corporis – victus et c. kroppens uppehälle och a. –; agri, vitis); cultura (agri; animi); curatio (corporis); språkets a. perpolitio, expolitio.

Ansa: 1.: curare (corpus), colere (corpus – mera = putsa, smycka; vitem, agrum); polire, expolire, perpolire (agrum polire, Varr.; pumice frontem libelli po., exp.; sermonem, orationem perpolire; ett ansadt, vårdadt språk oratio polita, accurata).

Ansats:

1. 1. a. vid springande: impetus, conatus, conamen; med en stark, väldig a. magno, vehementi impetu (L. I. cap. 25); magno conamine, Ov.; taga a. impetum capere, conatum capere (L. III. 5, 6); conamen sumere (saliendi ab aliqua re), Lucr.
2. 2. drift till ngt, anlag, begynnelse: impetus; conatus; semen, initium; indoles, proclivitas (om ordens synonymi jfr Anlag).
3. 3. = anfall af en sjukdom l. en känsla: impetus morbi, Pn.; (hafva en a. af välgörenhet: benignitate uti repentino quodam, quasi vento, impetu animi incitatum); repentinus motus animi, repentina vis morbi; (i en a. af förtviflan repentina desperatione motus).

Anse:

1. 1. (föråldradt) anse så l. så = betrakta, bedöma, mot ngt hysa en känsla l. iakttaga ett förhållande: a. med gunstiga ögon benignis oculis, aequis oculis (animo) aspicere aliquid; med välbehag a. probare; boni consulere; a. med vördnad colere, revereri; a. med förakt contemnere.
2. 2. a. ngt för ngt, anse ngt vara så l. så: putare, existimare, (i aktivum) ducere, (vanl. i pass.) habere (alqm bonum virum existimare; nihil mali Scipioni accidisse puto); censere (der det är fråga om att pröfva rätt l. skäligt, derför vanl. i fråga om officiella yttranden, äfven med ut, ne och med inf. praes.: censeo Carthaginem esse delendam; delubra in urbibus esse censeo, C.); reri; judicari; anses videri.

Ansedd (part. till Anse i betydelsen 1):

1. 1. relativt: väl a. probatus, spectatus; vara väl a. bene audire; vara väl a. ss. talare bonum oratorem existimari; illa a. infamis, infamatus; vara illa a. male audire.
2. 2. absolut: ansedd: nobilis (= som har ett namn, berömd, mots. oberömd, inglorius), t. ex. n. philosophus, n. vinum; nobilitatus (= frejdad); amplus, (magnus), honoratus, illustris (= förnäm, genom sin samhällsställning ansedd, ansenlig, mots. tenuis); gravis (= som har auktoritet l. förtroende; betydande, aktad): homo (pietate g.); g. negotiator (aktad handelsman); honestus (= aktad, hederlig, mots. sordidus: nomen honestum, locus h., genus h.; clarus magis, quam h., mera frejdad än aktad); conspicuus (vir = förnäm), T.; liberalis (ädel, mots. låg, simpel); – föga a. ignobilis (oberömd); parum honestus; levis (s. saknar auktoritet l. förtroende); sordidus (quaestus, yrke); – (vara) ansedd ss. lärd, för lärdom laude doctrinae (philosophiae) florere; in philosophia, in eloquentia clarum et nobilem esse; magna ejus in philosophia fama est, magna de ejus peritia opinio est.

Anseende:

1. 1. = det att vara (vanl. väl) ansedd l. det sätt, hvarpå ngn är ansedd: existimatio, fama (= moraliskt a.; frejd; tueri häfda –; bona); auctoritas (på andliga företräden l. på år och samhällsställning grundad auktoritet – philosophi, senatus, senis); gratia (personligt inflytande hos ngn); nobilitas; magnum nomen, magna fama = berömdt namn, stort rykte; – splendor, amplitudo = blott yttre a. (på grund af social ställning), glans; stå i a., hafva, åtnjuta a. esse summa auctoritate; florere (laude probitatis för redlighet; praeter ceteros; aliqua re; in arte aliqua; maxime, magnopere. – jfr C. de Am. § 4, de Or. III. § 7; N. Milt. 1. 1); valere auctoritate, gratia apud alqm; bröderne Catulus åtnjöto stort a. för ett rent språk bene loquendi de Catulis magna opinio, C.; de åtnjuta a. för redlighet, dygd, oegennytta eorum virtus – – probatur, C. Am. § 19; – gifva sig a. af att vara lärd docti viri speciem prae se ferre, velle doctum se videri; få a. af speciem gerere sapientis (C. de Off. III. § 16); – ringa a. parva, levis auctoritas; ignobilitas; tenuitas.
2. 2. = betraktande, hänsigt:
   1. a. i uttrycket: anseende till personen respectus hominum; ambitio; lagen har intet a. till personen non ex personis (sed ex genere quaestionis) pendent (jura), causae, C.; när Gud är intet a. till personen apud Deum personarum dignitas discrimen non facit; (Deus omnibus communis est).
   2. b. i uttrycket: i anseende till, hvilket i latinet återgifves med propter, prae (Catulum omnes diligimus propter ejus eximiam suavitatem; prae tempestatis iniquitate iter facere non poterat); märk äfven dessa vändningar: man förlät honom i a. till hans ungdom ejus aetati venia data est; man förlät honom i a. till hans faders förtjenster patris meritis condonatus est; beundra ngn i a. till hans (för hans) tapperhet admirari alicujus fortitudinem; – äfven kan i anseende till, då det är lika med i hänseende till, återgifvas med blott ablativ (abl. respectus): den förste i anseende till åldern aetate princeps.

Ansenlig:

1. 1. = af ett ståtligt utseende: speciosus; conspicuus; decora specie.
2. 2. = förnäm, ansedd: amplus, illustris, magnus (gens, familia, domus).
3. 3. i allm. = stor, betydande, betydlig: magnus.

Ansigte: os (konkret; = framsidan af hufvudet, ”synen”); os rubicundum, pulcherrimum; mager i a. macilento ore; vända a. mot, till ngn os obvertere alicui, convertere in alqm; se ngns a. os alicujus (contra) aspicere (se vultus nedanför); slå ngn i a-t os adversum alicujus verberare; förvridet a. os distortum; frons eg. panna, i betydelse af os särskildt med afseende på det vexlande ansigtsuttrycket; stå a. mot a. frontibus adversis consistere; frons est janua animi; f. serena; fronte occultare sententiam, C.; f. laeta, proterva, Vg., Hor.; facies, forma, abstr. = ansigtsbildning, anletsdrag: pulchra facie esse, nosse aliqm de facie; formae dignitas bonitate coloris tuenda est, C.; species oris = ansigtets utseende: promissa barba et capilli efferaverant speciem oris (L. II. 23); vultus = uppsyn, ansigtsuttryck, ngns blickar: v. est imago animi; v. in nullo animante praeter hominem est; v. severus, tristis, laetus, liberalis, ingenuus allvarsamt, dystert, gladt, ädelt a.; uttrycksfullt a. os argutum, vultus argutus; se (våga se, vilja se) ngn i a-t (= möta ngns blickar) vultum alicujus aspicere, intueri; det synes på hans a. ex vultu apparet, eminet; glädje, förtviflan stod att läsa i allas a-n in omnium vultu eminebat laetitia, desperatio (L.); toto ex ore eminebat crudelitas (grymhet stod präglad i hans a.); nöden, lidandet, sorgen hade tryckt sin stämpel på hans a. facies (os) tanquam egestatis, laborum, doloris vestigiis quibusdam impressa erat (efter C.).

Ansigtsbildning: forma l. conformatio oris; facies, forma.

Ansigtsdrag: (vanligare är anletsdrag): lineamenta oris; facies (f-e patris similis); förvrida sina a. os distorquere, vultus mutare; de kära a. cari vultus.

Ansigtsfärg: color (oris); frisk a. bonus, verus color.

Ansigtsspel: vultus (mutabiles).

Ansigtsuttryck: vultus (se Ansigte).

Ansigtsvinkel: *oris angulus.

Anskaffa: parare, comparare (sig l. andra ngt); videre (= se sig om efter), providere (rem frumentariam); a. penningar mutuam pecuniam sumere, dare; för penningar a. pretio parare, emere, ministrare (administrare), subministrare alicui alqd = gå till handa, försörja, förse med ngt; suppeditare (ngn annan, det han behöfver, i tillräcklig mängd); a. hjelp auxilium, remedium petere, quaerere; a. hjelpare, läkare ministros, medicum arcessere.

Anskri: clamor, conclamatio; upphäfva, gifva till ett a. clamorem tollere, edere; conclamare.

Anskrifven: väl a. hos ngn acceptus, gratus, gratiosus, carus alicui (in vulgus); illa a. ingratus, odiosus, invisus alicui; vara väl, illa a. (dessutom): probari, placere alicui; displicere alicui, improbari ab aliquo; – vara öfver allt väl, illa a. bene, male audire; bene existimatur de illo; – med omvänd konstruktion: jag är väl a. hos honom ille mihi favet; blifva illa a. hos ngn in reprehensionem, vituperationem, invidiam alicujus incurrere.

Anslag:

1. 1. uppspikad kungörelse om ngt: promulgatio (legis, af ett lagförslag); tabula (proposita, fixa, proscripta; t. auctionaria anslag om auktion); göra a. om ngt, genom a. tillkännagifva promulgare (legem); proponere, proscribere [edictum, auctionem, diem auctionis; proscribit (tabulam), se auctionem facturum].
2. 2. a. på strängar: pulsus chordarum; musikstycke med kraftigt, lätt a. carmen fortiori, leviori plectro (Hor.).
3. 3. = plan (vanligast med bibetydelse af arg list): (conatus); consilium; dolus (machina, ars, artificium); försåtliga a. insidiae; uppgöra, förehafva a. (mot ngn) consilium inire, capere, agitare animo, volvere in alqm; dolos alicui parare, intendere; dolis petere alqm; insidias, pestem moliri alicui, machinari in alqm förehafva försåtliga, mordiska a. mot ngn; imminere alicui (Nicander Piraeeo); lyckas i sina a. consilium perficere; fånga, snärja ngn medelst listiga a. machinis labefactare, capere alqm; hans a. misslyckades doli frustra fuere, consilia non habuerunt eventum; göra ngns a. om intet (conatus alicujus comprimere, conatu dejicere alqm), consilia, dolos alicujus frustrari, evertere, fallere, convellere.
4. 4. pecunia alicui rei decreta, constituta (jfr Nep. Arist. III.).

Anslagstafla: tabula (auctionaria, legum, proscriptionum etc.).

Ansluta sig (till):

1. 1. om personer: i eg. men. omedelbart: corpori, lateri alicujus se adjungere, haerere; ad alqm se applicare, anniti; till ngns följe comitem, socium se adjungere (addere) alicui; comitari alqm (i eftertruppen –: agmen, cogere, claudere); i umgänge: ad alicujus familiaritatem se applicare, se adjungere, se conferre; a. sig till ngn ss. beskyddare, bundsförvandt ad alicujus societatem se adjungere, in alicujus fidem et clientelam se conferre, partes (castra) alicujus sequi; a. sig till ngns mening accedere partibus, sententiae alicujus; assentiri alicui; sententiam alicujus, alqm sequi, sectam alicujus sequi, amplecti sententiam alicujus; förmå ngn att a. sig till ngn ad alicujus partes, sententiam alicujus adjungere alqm; alicui, sibi conciliare alqm.
2. 2. om saker: i rent yttre mening: (proxime = omedelbart) adjunctum, continuatum esse, continuari, continentem esse alicui; om omständigheter = tillkomma accedere (jfr Angränsande).

Anslutning: adjunctio (hominis ad hominem); applicatio (clientis ad patronum).

Anslå:

1. 1.
   1. a. a. en sträng, en ton pellere, pulsare, (tangere) nervum, chordas, lyram (increpare lyram digitis, Ov.); a. en gladare ton laetius alqd canere.
   2. b. oeg.: a. en sträng i ngns bröst, a. ngn, slå an på ngn: pellere, movere, tangere sensus, animum alicujus; commendari, placere alicui.
2. 2. = göra ett anslag, medels anslag tillkännagifva l. offentliggöra: promulgare (legem); proponere, proscribere (tabulam, edictum; alqm esse, futurum esse); figere (leges, tabulas; verba minacia).
3. 3. decernere, constituere, destinare (pecuniam ad ludos decernere, C.; manubiae Pometinae operi – ɔ: templo Capitolino – destinatae, L. I. 55; – captivam pecuniam in aedificationem templi seposuit, ibm 53); dare; i testamente a. legare alicui.
4. 4. = (genom öfverslag) beräkna: aestimare, censere: hans förlust anslogs till 5000 sestertier ejus damnum V milibus aeris aestimatum est; hans förmögenhet anslogs till 50,000 sest. censebatur L milibus; duci.

Anslående: ad animos movendos aptus; gratus.

Ansning: cultus, cultura (se för öfrigt Ans).

Anspann: jumenta.

Anspela: alludere rei alicui (Val. Max.); (joco) significare alqd, designare alqd.

Anspråk:

1. 1. a. som göres; fordran i allm.: postulatio, postulatum; = käromål: petitio, actio; framställa, komma med a. afferre, interponere postulata; billigt, odrägligt, oförskämdt a. postulatio aequa, intolerabilis, impudens; taga kännedom om, erkänna ngns a. cognoscere, accipere alicujus postulata, concedere, (satis facere) postulationibus alicujus (postulanti); protestera mot ngns a. resistere p-bus alicujus (postulanti); vindiciae = i rättens form gjordt a. på egande rätt till en sak; – göra a. på ngt i allm.: postulare alqd; väcka a., i laga ordning göra sina a. gällande på ngt petere alqd (C. de Or. I. 37), lege agere in alqd; i juridisk och allmän men.: (suo jure) vindicare alqd (libertatem; id quod est oratoris proprium, apte, distincte, ornate dicere – videor meo jure quodam modo vindicare; – partem gloriae ad se, L.); i icke juridisk men.: sibi sumere, assumere, arrogare, ad se trahere alqd, sibi deposcere, appetere (imperium); imminere rei; affectare alqd, aspirare ad alqd (ad laudem); – göra a. på att postulare (se scire alqd; se sapientem appellari; non parere, sed imperare, N.; ut tyrannus appelletur, C.); velle (existimari, videri doctum); – stora a. (på erkännande) arrogantia, nimia arrogantia; hafva stora a. magna postulare, sibi assumere, sibi arrogare; en man med stora a. homo arrogans; en man med små a. homo modestus.
2. 2. a. som ngn eger: jus; göra gällande sina a. jus suum persequi; jus postulare; lege agere in alqm l. alqd; suo jure postulare alqd; afstå från sina a. de jure suo decedere, concedere; hafva a. på ngt jus habere in rem; res debetur alicui; optimo, suo jure assumere, vindicare sibi alqd; jag har inga a. nihil est, quod meo jure mihi vindicare possim; nihil mihi assumo l. arrogo; – auctoritas = laga a. på (förmonsrätt till) ngt (rata rerum a., C.).
3. 3. särskildt märkes uttrycket: taga i anspråk: en rättighet jus sibi vindicare, jure uti; taga i a. ngns tid tempus alicujus morari; alqm occupare, detinere, distinere; min tid, verksamhet tages i a. af mångahanda bestyr variis negotiis distringor, occupor, occupatus sum; taga ngns uppmärksamhet i a. audientiam alicujus deposcere (auribus alicujus se inculcare); jag begär att få taga eder uppmärksamhet i a. aures mihi praebete, commodate, quaeso; advertite animos, attendite, quaeso; allt för länge har jag tagit eder uppmärksamhet i a. nimis diu vos tenui, detinui, moratus sum, demoratus sum; taga ngns krafter i a. exercere (allt för mycket: exhaurire) vires alicujus.

Anspråksfull: appetens, cupidus (s. vill ega mycket); protervus (oförsynt); arrogans (i fråga om erkännande af förtjenst); ambitiosus (= fåfäng).

Anspråksfullhet: appetens animus; arrogantia; ambitio.

Anspråksfullt, adv.: cupide; appetenter; arroganter.

Anspråkslös: i fråga om besittning: non appetens; parvo contentus; i fråga om rättighet och erkännande: modestus, verecundus, demissus (Hor.); summissus (quanto sumus superiores, tanto nos geramus summissius); simplex (enkel, flärdlös, mots. ambitiosus).

Anspråkslöshet: non appetens animus; modestia, verecundia; summissus animus; simplicitas (= enkelhet i sätt att vara).

Anspråkslöst, adv.: modeste.

Anstalt:

1. 1. som göres: apparatus (paratus, poet.), opus; apparatio (rei för en sak); a. för en byggnad machina, för belägring moles, opus; = anläggning, vidlyftiga tillredelser, bråk apparatus, moles, molimen (magna mole, magno molimine rem agere, gerere alqd; non opus est tanto apparatu ad bene dicendum); pompa (ståt, upphäfvelser); göra a-r curare, parare, apparare, disponere; göra stora, präktiga a. magna moliri, magnifice (multa) apparare; instructius, apparatius rem gerere; klokt, listigt träffa sina a. prudenter, astute providere, consulere; göra, träffa a. för ngt parare, apparare alqd (bellum, fugam, convivium, iter), comparare (bellum); parare, comparare, providere ea, quae ad rem opus sunt; exornare (convivium); adornare (fugam); träffa a. för vintern hiemi providere, prospicere; träffa, foga a. om penningar, om betalning pecuniam parare, curare (anordna); träffa a. att, att icke curare, videre, providere, prospicere ut, ne (cura, ut gerantur omnia; videant consules, ne quid detrimenti capiat res publica).
2. 2. = inrättning: offentliga a-er instituta publica; uttryckes, der ändamålet skall bestämmas, med speciella ord: undervisnings-, bildningsanstalt: ludus, schola; seminarium; officina (sapientiae, C.); sjukvårdsanstalt valetudinarium; a. för uppdragande af träd seminarium.

Anstifta (= stifta, tillvägabringa, uppväcka, i ond mening): conflare (malum, seditionem, tumultum); conciere (L.), concitare (discordiam, seditionem); machinari (calamitatem); moliri (invidiam, pestem, discordiam); facere (conjurationem); creare (malum); movere (tumultum); struere (bellum, calamitatem); serere (bella ex bellis; lites, L.); auctorem, satorem, artificem esse rei; a. förvirring turbare; miscere (nova mala; omnia = a. allmän förvirring).

Anstiftan: på ngns a. impulsu, inductu alicujus l. aliquo auctore (Cs.); impellente, concitante, incitante; Vejenterne började krig på a. af Tarquinius bellum moverunt Vejentes a Tarquinio concitati.

Anstiftare: concitator (belli, C.); concitor (L.); impulsor; sator (litis, L.); auctor (Caesaris interficiendi, af mordet på C.); architectus (sceleris, C.); caput (conjurationis).

Anstiftelse: concitatio (se Anstiftan).

Anstor: generosus, nobilis.

Anstryka: colorem inducere; linere, illinere, oblinere, fucare aliqua re (jfr Bestryka).

Anstrykning:

1. 1. handlingen: litura, circumlitio.
2. 2. det som är anstruket:
   1. a. eg.: color inductus, illitus; pigmentum.
   2. b. bildligt = sken: species; = karakter, ton, tycke: color (oratorius, poeticus); a. af humor color urbanus, urbanitatis; får en a. af fin bildning urbanitate coloratur (oratio); hafva en a. af lärdom literis tinctum, imbutum esse.

Anstränga, Anstränga sig:

1. 1. med subjektet sjelft l. dess lemmar, krafter till objekt: contendere omnes nervos, oftare intransitivt = anstränga sig med ngt, sål. a. sina krafter, sin röst, sina ögon viribus, voce, oculis contendere; intendere ingenium a. sina själsförmögenheter (Sa.); attendere animum anstränga sin uppmärksamhet; niti (corpore, labore a. sina kroppskrafter, sin arbetskraft); anniti, conniti, eniti; a. sig för ngt contendere, niti o. s. v. ad alqd – ad laudem –, ad rem patrandam, consequendam; de re; för att ngt må ske l. icke ske ut, ne sit, fiat alqd; a. sig på det högsta summa uti contentione; magnopere vehementer contendere; a. sig öfver höfvan l. förmågan nimis contendere, supra vires anniti; a. sig förgäfves frustra tendere.
2. 2. med yttre objekt: a. ngn exercere, fatigare alqm; arbetet anstränger honom l. hans krafter för mycket labor premit, urget, conficit alqm.

Ansträngande: om arbete gravis, magni laboris res l. negotium; laboriosus.

Ansträngd: intentus, contentus; attentus (animus uppmärksamhet).

Ansträngning: contentio (vocis, laterum, totius corporis; = arbete labor); med stor a. contentis viribus, enixe; utan a. sine contentione, sine ullo labore; göra stora, våldsamma a-ar omni ope contendere et conniti.

Anstucken: morbo infectus, correptus; errore, malis moribus infectus, imbutus.

Anstå:

1. 1. = passa, höfvas: decere alqm, convenire alicui, dignum esse aliquo; icke a. dedecere alqm, indignum esse aliquo; abesse a persona l. dignitate alicujus; alienum esse ab aliquo, a re, aliquo, re, alicujus rei.
2. 2. = behaga: placere.
3. 3. = uppskjutas, hvila (om saker): saken anstår, får a. l. ngn låter a., det får a. med en sak res differtur, in aliud tempus rejicitur; procrastinatur; mora interponitur; dies prorogatur rei solvendae det får a. med betalningen.

Anstånd: (till Anstå 3): = uppskof: saken har a., det har a. med saken res differtur, procrastinatur, in aliud tempus rejicitur; lemna, bevilja ngn a. med en sak (med betalningen, betalnings a.) dies aliquot alicui ad solvendum prorogare (C.); diem (rei solvendae) propagare alicui (C.); spatium dare alicui; dieculam addere alicui (Ter.); moram – interponere alicui; lemna en anklagad a. hominem ampliare (C.), causam ampliare; saken tål, medgifver ej a. res differri nequit, non recipit cunctationem (L.).

Anställa:

1. 1. ngt (en handling): facere (sementem, caedem blodbad, ludos, sacra, funus, tumultum); edere (cladem, L.); instituere (delectum, sermonem); celebrare (= fira, ludos, exsequias, nuptias, festos dies, ferias, epulas); habere (hålla – disputationem, quaestionem – undersökning –, consilium, deliberationem); parare, apparare (= göra anstalter för, convivium); efficere (nuptias alicui, rerum commutationem); agere (= förrätta, delectum, censum); procurare (sacra); – ofta sammanfattar latinet detta verb med dess objekt i ett ensamt verb: a. blodbad på l. bland fienderne hostes caedere; a. undersökning, ransakning quaerere de re, inquirere in rem; a. val af embetsmän magistratus creare; a. öfverläggning, rådplägning, förvirring, omstörtning deliberare, consultare; omnia perturbare, evertere; – ofta måste mera speciella verb användas: a. rättegång mot ngn litem intendere alicui, inferre in alqm; lege agere cum aliquo; a. senatssammanträde senatum vocare (någonstädes in locum); a. bönedag supplicare; a. begrafning funus ducere alicui; (jfr Tillställa).
2. 2. ngn: muneri praeponere, praeficere alqm; instituere alqm (scribam, såsom –); munus, negotium deferre, mandare alicui.

Anställande: af lekar, skådespel celebratio, apparatio, -tus ludorum; a. af bönefest supplicatio.

Anställning (jfr Beställning): munus, negotium; – få, hafva en a. såsom – muneri (scribae) praefici, praeponi, praeesse.

Anständig:

1. 1. relativt: a. för ngn = som anstår, höfves en person: i allmänhet decorus (C. de Off. I. § 97); aptus (haec scenicis apta sunt, nobis dissoluta, C. de Off. I. § 129); honestus (hae artes sunt iis, quorum ordini conveniunt, honestae, C.).
2. 2. absolut:
   1. a. i allm. om saker = det som anstår alla menniskor l. särskilda med afseende på stånd, ålder, kön: decorus; det a-a decorum (C. l. c.); honestus (ars, artificium, munus); ingenuus, liberalis (mots. sordidus) = det som fordras af lefnadsvett och fribornes samhällsställning (jocus, quaestus; liberali custodia virginem tenere); a. drägt vestis non indecora (jfr nedan); a. bergning, lefnadssätt victus cultusque vitae humanus (ss. det höfves en menniska), liberalis (efter en bildad menniskas vilkor och behof); lefva på a. fot humane, liberaliter, (non sordide) vivere; urbanus (= enlig med konventionel ton).
   2. b. = sedesam, ärbar, tuktig: modestus (mulier, mores, sermo); verecundus (mots. obscenus, som ej sårar l. strider mot blygsamheten, C. de Off. I. § 127; adolescens, verba, vultus); probus (= dygdig: lasciva est pagina, vita proba, Mt.); pudicus [virgo (intacta), conjux (fida), vir (non incestus)]; a. drägt vestis modesta, verecunda (severa, i fråga om äldre menniskor).

Anständighet:

1. 1. i allm. känsla för och iakttagande af det passande l. det anständiga sjelft: decorum (= det anständiga; kan ej brukas med genitivus possessivus), decus (decus conservare, servare); decoris conservatio, jfr C. de Off. I. § 96 ff.; modestia (ibm § 142); bonus mos, mos; det hör till utvärtes a. ad honestam speciem pertinet; iakttaga yttre a. famae l. existimationi consulere; det strider mot a. indecorum est; humanitas (= folkvett; ab h-te discrepat in foro saltare); urbanitas (sällskapsvett).
2. 2. = sedesamhet, ärbarhet, ordentligt lefnadssätt: verecundia, modestia; mores modesti, verecundi, pudici; – frugalitas; det strider mot a-ten turpe, inverecundum, flagitiosum est, abhorret a verecundia.

Anständigt:

1. 1. i allm. (jfr Anständig 1, 2a): decore, honeste; liberaliter, humane.
2. 2. särskildt (Anständig 2b): verecunde, modeste, frugaliter.

Anstöt:

1. 1. = påstöt, första anledning till ngt: pulsus, impulsus.
2. 2. = anfall af en sjukdom o. dyl. (se Anfall, Ansats): impetus; accessio.
3. 3. = förargelse (i sedlig men.): gifva, väcka a. (genom seder och beteende): alqm offendere, alicui offensioni esse; res habet offensionem, odio est; taga a. af ngt offendi (moribus alicujus); offendere alqd, in aliqua re.

Anstötlig: indecorus; asper; inverecundus (parum verecundus); flagitiosus, odiosus; quod est offensioni, quod offendit, non vacat offensione; a. lefnadssätt vita turpis, flagitiosa, probrosa; vita mali exempli, pessimi exempli; a. tal sermo obscenus.

Anstötlighet:

1. 1. i allm.: tristitia, asperitas, offensio; id quod res habet offensionis (lenitate verborum mitigare); konkret: res odiosae, res quae offendunt.
2. 2. i sedlig men.: turpitudo; obscenitas; konkret: res turpes, verba obscena.

Ansvar: ratio = a. som kräfves af ngn, hvartill ngn står; auctoritas = att gälla ss. upphofsman l. tillstyrkare till ngt; onus, periculum a. hvari ngn står; culpa, fraus; noxa, noxia; poena = skuld l. straff, som faller på l. drabbar ngn; således: ställa, fordra ngn till a. (att såsom brottslig anses och straffas) för ngt rationem rei exposcere, reposcere ab aliquo l. poscere, postulare (arcessere) alqm de re; äfven culpae, vitio, crimini dare alicui alqd; stå i (uppbära, taga på sig, ikläda sig) a. sustinere, suscipere, recipere grave onus (C. de Off. III. § 6); periculum rei l. ensamt rem praestare; du står i a. för dina underlydandes ej blott handlingar, utan ock ord inferiorum tibi (praetori) non solum facta, sed etiam dicta praestanda sunt; hos ngn alicui; ministros imperii tui sociis praestas (C.; jfr Ansvara); på mitt, ditt a. periculo meo, tuo; undandraga, afsäga sig a-t för ngt auctoritatem rei defugere; nullam suam ejus rei culpam esse testari; lägga på ngns a. injungere alicui onus, officium; taga på sitt a. in se recipere, suscipere; a-t härför hvilar på honom illius culpa est; ille auctor (artifex) est, in culpa est, in noxa est; noxa, culpa est penes illum; laga a. fraus (ast quid turbassitur in agendo, fraus actoris – i. e. den föredragandes – esto, C. de Leg. III. § 11. 42); culpa: senatori, qui nec aderit, aut causa aut culpa esto (i. e. stånde laga a. för uteblifvandet, om ej han gitter anföra laga förfall, ibm § 11); vare a. samma eadem fraus l. poena esto; res fraudi est alicui; frikännas från a. culpa liberari, absolvi; noxae eximi; utsätta strängaste a. poenam gravissimam proponere; vid strängaste a. förbjuda gravissima poena sancire; hans a. blir stort, drygt graves poenas dabit, subibit.

Ansvara: a. för ngt = vara ansvarig för ngt: praestare culpam rei (C. de Or. I. § 112) l. blott rem, alqd esse, futurum esse: rationem rei reddere l. reddere debere [ratio alicui reddenda est; satis est ea praestari, quae sint linguā nuncupata; damnum, vitium rei emptae p., C. de Off. III. § 65, 66, 67. 56; ministros imperii sociis (dat.) debet praestare (imperator); satis est se quemque praestare; praesto, sumptum nunquam melius poni posse]; – spondere, fidem interponere = åtaga sig ansvar, göra sig ansvarig för ngt: spondere futurum, ut; – du skall härför a. med ditt lif tui capitis periculo haec res agetur, tuum caput in hac re agetur; caput tuum pro hac re obnoxium est; recipere, in se recipere alqd, officium aliquod; recipere se facturum esse, fore alqd; a. för ngn pro aliquo (C.) recipere, respondere.

Ansvarig: auctor (= den som gör l. gjort ngt på eget ansvar – t. ex. a. utgifvare auctor, ej = scriptor, libri editi); obnoxius; vara a. för ngt för (inför) ngn rationem rei alicui reddere debere; culpam rei l. blott rem alicui praestare debere, alicui pro re obnoxium esse; onus rei gerendae sustinere; göra sig a. för ngt auctoritatem rei non defugere; onus, rem suscipere, in se recipere; culpam praestare; se obnoxium facere alicui pro aliquo (L.); göra ngn a. för ngt (om ngt som skall göras) onus imponere alicui; (för ngt gjordt) culpae, crimini dare, vertere, tribuere alicui alqd; rationem rei reposcere, repetere, exposcere ab aliquo.

Ansvarighet se Ansvar.

Ansvarsfull: gravis, magnus; periculosus.

Ansvarsskyldig = Ansvarig.

Ansätta: premere (hostem p. et instare; adversarium lite, quaestione – med spörsmål; ab hostibus premi); instare (hostibus; accusatori ultro); urgere (hostem); persequi, insequi (alqm armis; accusatione); fatigare; ansättas, vara hårdt ansatt af sjukdom morbo premi, fatigari, laborare.

Ansökan, Ansökning: petitio, libellus, codicilli; göra en a. om ngt (libello scripto, misso) petere alqd; bevilja, afslå a. petenti veniam dare, denegare alqd; preces accipere, repudiare.

Antaga:

1. 1. = emottaga ett anbud: accipere, non aspernari; uti (condicione alicujus); a. en tjenst munus accipere, adire.
2. 2. a. ngn till ngt: sumere (alqm judicem, sibi imperatorem, C., N.); asciscere, sibi asciscere (alqm socium, generum, in societatem).
3. 3. = taga för god, godkänna, i mots. till förkasta: (legem, condiciones pacis) accipere, (suscipere); probare, comprobare; (morem) recipere (jfr 5); a. en ursäkt admittere, probare excusationem.
4. 4. = taga för sant: assentiri; a. att ngt så l. så förhåller sig: pro certo sumere alqd (deos beatos esse sumo); ponere (hoc posito et concesso; pone, eum dixisse); facere (Plato mundum a Deo aedificari facit; fac, animos remanere post mortem); – (i mindre utpräglad betydelse = tro, hålla före: credere, putare); fingere (Plato triplicem finxit animum; f. alqm esse, cui nihil desit); statuere, constituere (beatum alqm, esse alqm beatum).
5. 5. = a. ett utseende, ett namn, en egenskap: capere (vultum; patrium animum); suscipere (auctoritatem); trahere (ruborem, nigrum colorem, Ov.); sumere (regium nomen, N.; mores peregrinos, L.; sibi arrogantiam, spiritus, Cs.); assumere (robur, Ov.; nomen, T.); asciscere (consuetudinem, dictionis genus, sacra ab exteris nationibus); imbui (more); a. ett lefnadssätt ad vitae genus accedere, se conferre, viam vivendi ingredi; a. en allvarsam min, ton vultum, vocem componere ad severitatem; severitatem prae se ferre; uti voce severa.
6. 6. refl.: antaga sig ngn l. ngt: suscipere, recipere (alqm, rem l. curam rei; causam alicujus); tueri, defendere alqm; consulere alicui; in fidem recipere alqm; respicere (afflictos, laborantes).

Antagande:

1. 1. ett anbuds, en lags: acceptio; comprobatio.
2. 2. assensio (= instämmande i ngns mening); sumptio (= förutsättning); löshet, tanklöshet i antaganden, förhastade a-n levitas, temeritas assentiendi, sumendi; enligt detta a. hoc posito; dessa a-n sakna all grund haec sine certa ratione sumuntur, finguntur; = försanthållande, mening: opinio, sententia; enligt det vanliga a-t ut plerique existimant, ut vulgi opinio est.

Antaglig: accipiendus (excusatio); probabilis, tolerabilis; credibilis; a. slutsats, talare, förevändning conclusio, orator, excusatio probabilis; a. vilkor condicio tolerabilis, aequa; det är föga a. vix credibile, probabile est (illum haec ignorasse).

Antagligen: = enligt hvad man kan antaga, förmodligen: a. är han hemma probabile est, eum domi esse.

Antaglighet: probabilitas.

Antal: numerus; om stort a.: vis, copia, multitudo; om närvarande personer: frequentia; utgöra ett a. af, stiga till ett a. af numero esse –; complere numerum (L navium), efficere, conficere magnum numerum.

Antasta: (i egentl. men.) tangere, deprehendere, retinere (jfr Anhålla); (= med ord angripa) insectari, vexare, vituperare.

Anteckna: notare, annotare (in monumentis pop. Rom. notatum est, C.; librum legi et annotavi, quae viderentur memorabilia, Pn. ep.); a. ngn nomen alicujus notare; a. sig, låta a. sig nomen dare, edere.

Anteckning: abstrakt: notatio, nota (särskildt om censorernes anteckningar l. anmärkningar); commentarius, -ium, [konkret, i vidsträckt betydelse = utkast till ngt, uppsats öfver ngt, anmärkningar, förklaringar till ngt: non oratio, sed c-um paulo plenius; Caesar c-os scripsit (confecit) rerum suarum; commentarii Aristotelii (till Aristoteles)]; (c-os in librum componere, Gell.; annotatio likaledes hos, Gell.).

Anticipera: antecapere, anticipare; praecipere (alqd opinione, usu).

Antik: antiquus; – antiquo opere factus; antiquae artis.

Antiken, f.: antiquitas (jfr Forntid).

Antingen:

1. 1. koordinerande: aut (– aut); vel (– vel), det förra i allm. och efter negation, det senare med bibetydelse af fritt val mellan båda alternativen (stundom närmande sig till betydelserna dels – dels, så väl – som); jfr Lat. Lex.
2. 2. = antingen om, vare sig: sive – sive: tempus veniet, sive properabis, sive retractabis.
3. 3. i indirekta frågesatsers första led (vanligare är: om, huruvida): utrum (l. med intet ord): quaero, utrum magistratui indicet an sciens se contaminet injuriā.

Antipati (jfr Leda, Afsmak, Motvilja):

1. 1. hos saker: antipathīa, discordia rerum, Pn. XXXVII. 15. 4.
2. 2. hos personer: fastidium, odium (innatum, ingeneratum) rei, hominis; hafva, fatta a. för ngt tanquam naturali odio abhorrere a re, fugere alqd, abalienari ab aliqua re l. ab aliquo (quis est, qui Tarquinium Superbum non oderit?, C.; quid placet aut odio est, quod non mutabile credas?, Hor.).

Antipod, Antipoder:

1. 1. eg.: (antipodes); qui adversis vestigiis stare videntur contra nostra vestigia, C. Acad. pr. II. 39.
2. 2. oeg.: vara ngns a. plane contrarium l. dissimilem esse alicui.

Antiqvarie: antiquarius (eg. kännare och älskare af det gamla i språk och stil).

Antiqvarisk: a. museum, boklåda rerum antiquarum, librorum antiquorum (taberna).

Antiqviteter: romerska a. antiquitas populi Rom.; studera – a-ti pop. Rom. operam dare; lärobok i a. a-tis Romanae expositio l. antiquitates Romanae, Varr.; samla a. res antiquas conquirere; älskare af a. rerum antiquarum studiosus.

Anträda:

1. 1. (iter) ingredi, suscipere, instituere.
2. 2. (vanl. tillträda): magistratum, imperium adire, capessere.

Anträde: a. till regeringen: initium imperii, regni; vid ngns a. till r. quum ille capesseret imperium; illo imperium capessente.

Anträffa: (utan afsigt) offendere alqm, incidere in alqm; (med l. utan sökande) invenire, reperire; nancisci (nå, få tag i: vitis quidquid nacta est, amplectitur).

Antvarda: tradere, committere, mandare alicui alqm l. alqd (jfr Öfverlemna, Betro).

Antvardande: traditio.

Antyda:

1. 1. ngt, tillvaron af ngt: i allm. (voce, gestu, re) significare, indicare; blott antyda (i obestämd allmänhet eller i gåtlika uttryck): obscure, per ambages jacere, dicere; universe significare alqd; jag har blott velat a. förhållandet rem tantum significare volui.
2. 2. = spå, förutsäga, båda, hota: portendere; minari.
3. 3. a. (förständiga) ngn att göra ngt = befalla ngn att göra ngt denuntiare (imperare) alicui, ut, ne –.

Antydan l. Antydning:

1. 1. af en person:
   1. a. (jfr Antyda 1) significatio; dunkla a-ar obscurae voces; ambages; lätt a. levis significatio; vid åtskilligt är redan en enkel a. tillräcklig quaedam verbo significasse (significare) satis erit.
   2. b. minae; divinatio.
   3. c. (Antyda 3): denuntiatio (per ambages missa); imperium.
2. 2. objektivt = tecken, spår: indicium, vestigium.

Antåg: accessus; adventus; appropinquatio (infesta); vara i a. venire (infesto agmine, ad pugnam paratum), accedere, appropinquare.

Antåga (vanl. blott i part. praes.): venire, advenire, appropinquare.

Antända: accendere (lumen de suo lumine; facem; domum, urbem; iram, dolorem alicujus); incendere (aedificia); inflammare (mera = upptända, sätta i ljus låga; taedas, classem); a. nedifrån succendere (jfr Tända, Tända upp, Upptända, Påtända); ignis caelestis, fulmen tangit, inflammat.

Antändlig: ad exardescendum facilis.

Antändning: incensio (l. medelst former af verbet antända).

Anvisa: a. ngn ngt att taga, bruka, göra:

1. a. eg. (pekande anvisa): monstrare, commonstrare (alicui sedem, viam).
2. b. i allm. = tilldela, bestämma ngt åt ngn: assignare (agros colonis, jordlotter åt nybyggare; equos publicos unde alerent, equitibus assignatae viduae – lemnades anvisning på; munus alicui a Deo assignatum); dare, tribuere (suum cuique locum, munus; his ad Murciae datae sedes, L.); a. ngn ngt att göra alicui aliquid faciendum, quod faciat, tribuere; a. åt hvart och ett sin plats suo quaeque loco disponere; a. penningar för ett ändamål pecuniam ad rem perficiendam assignare, perscribere; (jfr Anvisning).
3. c. = råda, anvisa ngn hvad han skall göra: monstrare; monere; praecipere.

Anvisning:

1. a. eg.: commonstratio.
2. b. = tilldelande: assignatio (agrorum); a. på en person för utfåendet af en penningesumma perscriptio; betala genom a. perscribere; solvere ab aliquo; delegare alicui.
3. c. = råd, instruktion: monitus, monitio; följa ngns a. monentem sequi; monenti obsequi, obtemperare; efter naturens a. natura monente, natura duce; efter din a. te duce l. auctore.

Använda:

1. 1. i allm.: a. till, för, på = begagna till, nedlägga på ngt l. absolut bruka: adhibere alqd ad alqd (ad res considerandas tempus et diligentiam; alqm ad res majores) l. alicui rei; äfven absolut: severitatem, cautionem a.; multum a. alqd; – blott relativt l. med bestämning för ändamålet brukas: ponere, collocare, consumere alqd (operam, tempus, studium in re) och conferre (curam, operam in rem, ad rem, på ngt, för ett ändamål); äfven convertere (t. ex. in suam rem – för sina intressen – aliena); – vanl. absolut: uti = göra bruk af ngt, som man eger (tempore recte; viribus a natura datis; valeat possessor oportet, si comportatis rebus bene cogitat uti, Hor.; allt beror på huru saken användes refert, quomodo utare; ista perinde sunt, ut utare); a. sina kunskaper scientiam, cognitionem ad usum, ad usum vitae conferre, accommodare; a. sitt inflytande för ngn pro alqo laborare; quidquid possit, ad alicujus tempus, causam, utilitatem conferre; jfr Handtera (arma, tela).
2. 2. a. ett yttrande på ngt transferre; detta kan a-s på många hoc ad (in) multos transferri potest, pertinet; latissime patet.

Användbar: ad usum accommodatus l. aptus; utilis (homo ad nullam rem u., C.); vara a. ad usum adhiberi, transferri posse.

Användning: usus, tractatio (u. et tr. dicendi; ad usum accommodatio); från teorien komma till a-en a commentatione ad usum et tractationem venire.

Apa: simia (mera sällsynt är simius); brukas äfven bildl. om narraktiga menniskor; ngns apa: domini simius es, Ter. Eunuch. 496; imitator alicujus, imago (eko af) alicujus.

Apa efter se Efterapa.

Apekatt = Apa, markatta.

Apel = äppleträd: mālus (pyrus malus, Linn.).

Apelgrå, Apelkastad = grå med äppelrunda fläckar: equus baliolus, coloris scutulati (Pall.).

Apelsin: malum aurantium (malarancio, it.; orange, fr.).

Apespel: ludibrium; ineptiae; res scurriles; mimus; drifva med ngn ludere, cavillari alqm.

Apinia = ap-hona: simia.

Apostel: (apostolus); nuntius; (emissarius, i ironisk mening).

Apostrof: apostrophe (elisae vocalis nota).

Apostrofera: appellare (vanligen medelst fiktion en frånvarande person; absentem, C.).

Apotek: apothēca (= förvaringsrum, bod – bottega it. – i allmänhet); taberna pharmacopolae; pharmacopolium; apoteksdosa, -ask pyxis medicamentaria; – apoteksvetenskap (ars) medicamentaria; pharmacīa.

Apotekare: medicamentarius (Pn.); pharmacopōla (eg. kringvandrande qvacksalfvare, läkare och apotekare i en person, C.); apothecarius.

Appell:

1. 1. provocatio (ad populum); appellatio (tribuni, C.; Caesaris – såsom egande tribunicia potestas –; ad senatum, Su.).
2. 2. i fält: classicum (c-o convocare milites).

Appellera: provocare (ad populum); appellare (tribunum, praetorem, C.; ad Caesarem, Jct.

Appetit: fames; cibi desiderium l. appetitus; appetentia, aviditas (Pn.); hafva a. = känna a. cibum desiderare, esurire; = äta med a. libenter, cupide, avide cibum capere, cibo uti (edere, cenare); väcka, reta a. famem facere, excitare (jfr Matlust); sakna a. cibum fastidire.

Appetitlig: suavis, dulcis (cibus).

Applicera se Lägga på, Foga till, Tillämpa.

Aprikos: prunum armenium.

April: mensis Aprilis; aprilväder tempestas Aprilis (varia, inaequalis).

Arbeta:

1. I. intr.:
   1. 1. = vara sysselsatt:
      1. a. absolut l. med bestämning för sätt, ställe, område, material: laborare (vellem hoc esset laborare); agere (alqd; i motsats till cessare, nihil agere); opus facere (om kroppsligt arbete); opere occupatum, operi intentum esse; operari (poet.); a. med lätthet facile laborare (C. de Off. II. § 66); a. oafbrutet laborem non intermittere; a. väl, med skicklighet bene, callide opus facere, perficere; a. förgäfves frustra laborare l. contendere; laborem perdere, frustra consumere; a. vid ljus ad lumina opus facere l. laborare; lucubrare; a. på marken in agro laborare, opus facere; agrum colere; a. på verkstad in officina esse, laborare; (a. i träd, metall, vax o. d. e ligno scalpere, ex aere caelare, in cera, e cera fingere); a. om förberedelse på ett föredrag l. dyl. = commentari.
      2. b. med bestämning för arbetets föremål: arbeta på ngt operam dare alicui rei; alqa re (facienda) occupatum esse, in re conficienda versari och för öfrigt med bestämdare verb allt efter objektets betydelse: a. på ett tal, en skrift orationem, librum scribere, conscribere, componere; a. på en bildstod signum caelare, fabricari; a. på en målning, en klädning tabulam pingere, vestem consuere (jfr II.).
   2. 2. = sträfva, bemöda sig:
      1. a. kroppsligen: niti, contendere, luctari (a. med händer och fötter för att göra sig lös från snaran manibus pedibusque luctari, ut laqueis se expediat; jfr Arbeta sig); skeppet a-r för att komma från land molitur e terra.
      2. b. andligen: operam dare alicui rei l. ut, ne; eniti, contendere ad alqd; laborare, elaborare in re, de re, ut, ne –; id moliri, agere, ut, ne –, t. ex. a. på sin utbildning: ingenio excolendo operam dare (studebam fieri doctior, C. Lael. 1); a. för sina landsmäns upplysning elaborare, ut cives erudiantur l. doctiores sint; a. för afskaffandet af missbruk, för sedernas förbättring operam dare, eniti, contendere, laborare, ut vitia corrigantur, ut mores emendentur; a. på ngns förderf perniciem moliri alicui; a. för ngn laborare pro aliquo, pro alicujus causa; a. för ngns val alicui (in petitione consulatus) suffragari.
   3. 3. a. med = dragas, kämpa med sjukdom, svårigheter: morbo, molestiis laborare, conflictari.
   4. 4. = vara i häftig rörelse, häfvas: moveri vehementer; agitari; bröstet a. agitatur, laborat; febern, sjukdomen a. inom ngn febris aestuat, saevit in venis; vinet a. fervet, fermentescit.
2. II. trans. (blott om kroppsligt arbete):
   1. a. = förfärdiga, tillverka: facere, perficere, polire, fabricari; en konstfärdigt arbetad sköld clupeus summo artificio perfectus; (arte laboratae vestes, Vg.); a. af, i ett ämne facere ex – l. med bestämdare verb allt efter materialets beskaffenhet: argillā l. luto fingere, ex aere, argento caelare; ex ligno scalpere.
   2. b. = bearbeta: jord exercere, subigere, colere; deg subigere; arbetadt silfver argentum factum.

Arbeta sig: a. sig fram i kroppslig l. andelig men.: laboribus eniti; emergere, eluctari, prorumpere; orden liksom arbetade sig fram (efter Tac.): Tiberius quasi eluctantium verborum fuit; a. sig genom snömassor, svårigheter m. m. per nives, per impedimenta, nives (obj.) eluctari; perrumpere āera; per aestum navem (med sitt fartyg) moliri; genom väggen parietem perfodere; a. sig lös (luctando, nitendo) se expedire, elabi; exuere se e laqueis; a. sig trött, varm labore defatigari, concalescere; a. sig ut erumpere; a. sig upp l. fram i verlden emergere ex malis, e caeno (från den lägsta ställning), ad summas opes (Lucr.); (laboribus, honestis l. rectis studiis) venire, ascendere ad honores, ad nobilitatem, ad dignitatem tribuniciam (till öfverste); a. sig in, upp, upp sig i en vetenskap in rem penetrare; penitus se demittere in causam, penitus perdiscere alqd; elaborare (et excellere) in alqa re; a. sig (upp sig) till ngt labore assequi, consequi alqd, parare facultatem; a. ut sig, ihjel sig laboribus consumi, frangi; consumere, exhaurire vires suas; immori (senescere, consenescere) laboribus (studiis).

Arbetande, part. praes. med särskild betydelse i uttrycket: arbetande klass = id genus hominum, qui manu (manuum opere l. labore, mercede) victum quaerunt, vitam tolerant; mercennarii, operarii.

Arbetare:

1. 1. i allm. = som arbetar (opus facit): a-n är sin lön värd suum cuique praestandum est; sua cuique operi merces debetur; för öfrigt att uttrycka med särskilda ord allt efter arbetsfältet l. föremålet: a. på fältet messor; cultor agrorum; skansarbetare munitor o. s. v.; en nitisk, redlig a. homo industrius, laboriosus, impiger, sedulus.
2. 2. = daglönare: operarius, mercennarius; operae (plur.).

Arbete:

1. 1. subjektivt = arbete som nedlägges på en sak: labor (äfven med afs. på dess intensitet; l-m suscipere, ferre, in re ponere, consumere etc.; labor utilis, supervacaneus; res magni laboris); opera (en persons arbete för person l. sak; tjenst; får blott hos poeter sig tillagd bestämning för beskaffenhet l. intensitet, grad; o-am dare rei, in rem; in rem conferre; o-am locare alicui, o-am alicujus, ab alqo exigere); hafva under a. in manibus habere alqd (opus, negotium).
2. 2. objektivt = sak hvarpå arbete nedlägges, ss. uppgift (ngt att göra), pågående arbete och fulländadt verk: opus [i alla tre betydelserna; o. (ngt att göra) quaerere, o. deest alicui, ab opere prohiberi; o. facere in agro, in opere occupari; o. aggredi (skrida till), ordiri; operi (inchoato) finem (fastigium) imponere; perfunctus opere; historia est o. oratorium; – äfven om arbetet med afs. på dess storhet l. beskaffenhet (konstskicklighet, i motsats till material): res est immensi operis (en ofantlig uppgift; – res est immensi laboris = fordrar omätligt arbete); candelabrum antiquo opere, mirabili opere perfectum; materiem superabat opus, Ov.]; negotium (i betydelsen göromål, föreliggande arbete: suum, alienum n. agere; negotio perfungi; implicari, obrui negotiis; fugere, suscipere n-a); pensum = förelagdt (tillvägdt) a. (ad suum p. se revocare); – a. på lediga stunder opus supervacaneum, res subsecivae operae; upphöjdt a. (hautrelief) ectypon; halfupphöjdt a. (basrelief) opus caelatum; drifvet a. toreuma. — Obs. särskildt märkes, att om literära arbeten ej brukas opus (= libri, scripta alicujus) absolut, utan blott då antingen ordet i sin helt allmänna betydelse användes på dem (ss. opus aggredi, instituere – planlägga) eller bilden af ett byggnadsverk l. konstverk ligger under (opus institutum exaedificare; operi fastigium imponere).

Arbetsam:

1. 1. om menniskor: laboriosus; (homo) magni laboris; operosus; strenuus, impiger, assiduus.
2. 2. om saker (sällsynt) = som kräfver mycket a.: laboriosus, (dies) negotiosus, (res) magni laboris; molestus.

Arbetsamhet: assiduitas; sedulitas; industria en man af stor a. homo magni, assidui laboris.

Arbetsbi: apis operaria, sedula (i mots. till fucus drönare).

Arbetsbord: mensa.

Arbetsbrist: operis (quaestus) penuria.

Arbetsdag: dies profestus, negotiosus (mots. dies festi, feriae).

Arbetsdjur: jumentum.

Arbetsdrift: industria, navitas.

Arbetsfolk: operae (plur.); operarii.

Arbetsfånge: nexus (egentl. häktad för skuld, af borgenären); plur. ergastula.

Arbetsfält: campus industriae; campus in quo quis se exercet, excurrit; curriculum (jfr Brut. § 22. 331); jfr Fält.

Arbetsför: laboris patiens; laboribus, operi faciendo par.

Arbetsfördelning: partitio operum, munerum; distributio – ac. separatio (C. de Or. III. § 132; partitio artium, ibm I. 22).

Arbetshjon: operarius, -a.

Arbetshus: (i synn. såsom straffinrättning): ergastulum; (pistrinum).

Arbetshåg, Arbetsifver: studium, industria; alacritas.

Arbetshäst: equus vectarius; jumentum; caballus.

Arbetsinrättning: ergastulum.

Arbetskarl: operarius; (messor).

Arbetsklass: operariorum hominum genus.

Arbetskorg: corbis (messoria, pabulatoria); qualum (satorium), quasillum (för fruntimmersarbeten).

Arbetskostnad: pretium operis, rei poliendae; quod in (på) opere, re polienda sumitur.

Arbetskraft: vis laboris ferendi, patientia (laborum); vires.

Arbetslust: industria; alacritas (in labore).

Arbetslön: merces.

Arbetsmyra: formica laboriosa, operosa.

Arbetsplan: instituta operis ratio; institutum operis.

Arbetsrum: tablinum; testudo.

Arbetsskicklighet: sollertia.

Arbetstid: tempus labori destinatum; solidus dies.

Arbetsvagn: plaustrum.

Arbetsvan: suetus operi.

Arbetsök: jumentum; caballus.

Areal: superficies.

Arf: hereditas; patrimonium (fädernearf); bona hereditaria; heredium; lemna i a. åt ngn patrimonium, hereditatem, alqd hereditate relinquere, prodere, tradere alicui; taga a. h-m capere; få ett a. l. i a. hereditatem accipere, consequi; hereditate, ex hereditate accipere alqd; gå i a. hereditate tradi, prodi; tillträda ett a. hereditatem adire, obire, crevisse; ngt tillfaller ngn genom a. hereditas, hereditate venit, pervenit, redit alqd ad alqm, alicui; förslösa sitt a. patrimonium profundere.

Arffiende: (hostis quasi hereditate relictus); Sveriges a. hostis nominis Suecani perpetuus; mensklighetens a. aeternus humani generis inimicus, obtrectator.

Arffurste: princeps hereditarius.

Arfföljd: ordo successionis; successio.

Arffördrag: pactum l. transactio familiae herciscundae.

Arfförening: pactum regiae successionis.

Arfgods, Arfjord: patrimonium; heredium; bona avita; ager (possessio) hereditate acceptus, a patre l. majoribus traditus.

Arfland: regnum hereditarium.

Arflös: exheres; exsors; göra a. exheredare; hereditatis sorte excludere alqm.

Arfrike: regnum hereditarium, avitum, a patre l. majoribus proditum.

Arfsanspråk: postulatio, vindicatio hereditatis; väcka a. på ngt hereditario jure vindicare, repetere alqd.

Arfskifte: hereditatis partitio (C.); göra a. familiam hercisci.

Arfslott: sors (puer in nullam s-m bonorum natus); pars, portio hereditatis.

Arfsrätt: hereditas, jus hereditatis capiendae; jus heredis.

Arfstvist: controversia l. actio hereditaria.

Arfvedel: hereditas; sors l. pars hereditatis; patrimonium.

Arfvinge: heres; insätta till a. heredem facere, instituere, scribere; h-m nuncupare (muntligen göra till a.); vara ngns a. heredem esse alicui; samarfvinge med ngn coheres alicui; a. i andra rummet (i survivance) heres secundus, C.; in secundam spem, tertio gradu ascitus, T.; [hereditas, heres (universalarfvinge l. arfvinge till lika lott med andra) motsättes testamentarisk disposition (legatum), testamentstagare (legatarius), T. Ann. I. 8; Su.]; universalarfvinge = heres ex asse, heres omnium bonorum; a. med tredjedels lott ex triente heres, till ¾ ex dodrante h.; – oeg.: paterni nominis, paternae industriae heres.

Arfvode (Arvode): (= lön, vanligen för särskild tjenst l. förrättning, åt fri och oberoende person): salarium; merces; a. för en resa viaticum; årligt a. annuum, Pn., Juv.; åt jurist, läkare honorarium; lyfta a. salarium accipere.

Arg:

1. 1. = elak, illvillig, illasinnad: malus (dolus m. a. list); a. uppsåt mala fraus; voluntas nocendi; malignus (mens).
2. 2. = vred, retad, ilsken, ond på ngn: iratus, saevus; blifva a. irasci; irā incitari, incendi; vara a. saevire; irā flagrare.
3. 3. = argsint: iracundus, saevus.
4. 4. = häftig, fanatisk, vild: vehemens, saevus; acer; pessimus; effrenatus; (a. demagog in populari levitate acerrimus); – särskildt märkes (det gammaldags) uttrycket: gå, stå, trakta efter ngns argesta: fortunis, vitae, capiti alicujus imminere; exitium minari.

Arghet: malitia (elakhet); fraus (ondt uppsåt); ira (= vrede); saevitia (= ilska, häftighet).

Arglist (rättare arg list): dolus malus; malitia.

Arglistig: malitiosus, malignus, malus, fraudulentus; improbus, astutus, subdolus.

Argsint: (böjd till vrede, häftig i vrede): iracundus, saevus, vehemens, acer, asper.

Argsinthet: iracundia; animus in iram praeceps.

Aristokrat:

1. 1. studiosus optimi cujusque (C.); qui est partium optimarum (jfr N. Att. c. 6); qui vult rempublicam penes optimates l. optimos esse; fautor optimatium, optimatium amicus; plur. äfven optimates, optimi; (boni; boni viri).
2. 2. oeg. = förnäm man, adelsman: homo nobilis; optimus quisque; princeps (civitatis); plur. optimi; optimates; nobiles, nobilitas, principes, proceres; (pauci = oligarker, oligarkien).

Aristokrati:

1. 1. = de förnämes makt l. öfvervägande betydelse i ett samhälle; aristokratisk författning (och förvaltning), samhällsform: optimatium potentia l. imperium; ea forma (imperii), reipublicae, id genus reipublicae, quo (qua) omnis vis, summa potestas, summa rerum est penes optimates, a principibus cuncta administrantur; a-en är den bästa samhällsform commodissime a principibus regitur resp.; optime se habet resp., si est penes optimum quemque.
2. 2. = stat med aristokratisk styrelseform: principum respublica; civitas, quae tota est penes principes (optimates), in potestate principum, a principibus tenetur.
3. 3. = adel i abstrakt och kollektiv betydelse: nobilitas (i båda betydelserna; dygdens a. är den enda sanna nobilitas sola est atque unica virtus, Juv.; a-ens sak causa nobilitatis); = aristokrater: nobiles, principes, optimates; nobilium factio; penningaristokrati divitissimus quisque; factio quaedam pecuniosorum.

Aristokratisk: a. styrelse, styrelseform, författning, se Aristokrati 1; denne stat har en a. författning haec res publica est penes optimates; regitur, administratur, tenetur ab optimatibus l. principibus; a. parti partes optimatium; optimae partes; causa nobilitatis l. optimatium; a-a tänkesätt optimarum partium studium; a. till sina tänkesätt studiosus optimi cujusque (C. de Off. I. § 85); hans tal har en a. syftning (är genomträngdt af en a. ande) ad potentiam optimatium pertinet, pro causa nobilitatis suscepta est; a. hållning, utseende qualis principem decet; (avitae) nobilitatis memor, retinens.

Aritmetik: arithmetica, orum (C.); arithmetica, ae och -ē, es; ars ratiocinandi; numeri (studera, lära a. numeros nosse, ab aliquo accipere, C.).

Aritmetisk: arithmeticus; a. lärobok, insigt numerorum ars l. scientia.

Ark, m.: Noaks a. arca.

Ark, n.: plagula, schedula.

Arkad: arcus; fornix; porticus.

Arkeolog, Arkeologi se Fornforskare, -forskning.

Arkitekt: architectus; faber.

Arkitektur: architectonice; architectura.

Arkiv: såsom förvaringsrum: tabularium, tablinum; om sjelfva handlingarna: tabulae l. literae publicae; publicis monumentis l. literis consignata civitatis memoria; acta publica.

Arla: (tidigt om morgonen): mane; primo mane; matutino tempore; i sammansättningar matutinus (arladagg, -regn ros matutinus, pluvia matutina).

Arm, m.:

1. 1. menniskas: brachium, ulna (underarm), lacertus (öfverarm), särskildt med afseende på hans styrka: kraftiga (muskulösa) a-r validi (torosi) lacerti; bära ngn på a-ne, på sina a-r in manibus gerere, gestare; (i oeg. mening: sinu l. in oculis gerere l. gestare, Ter.; amplecti alqm); bära under a-n sub ala portare; slå, kasta, slingra sina a-r kring ngn, ngns hals: collo alicujus brachia circumdare (collo dare brachia circum, Vg.), amicis (cupidis) brachiis amplecti alqm; bäras bort på månges a-r per manus auferri; emottaga ngn i sina a-r, taga ngn under a-ne amplexu, sinu excipere alqm, ruentem excipere; kasta sig i ngns a-r in alqm se rejicere (Ter.); – i bildl. men.: emottaga ngn med öppna a-r amice, benigne, libenter, cupide accipere, recipere alqm; taga ngn under a-ne excipere inclinantem, labantem, laborantem; subvenire alicui; sustinere, sublevare alqm; kasta sig i ngns a-r in sinum alicujus, in fidem alicujus confugere (C.); supplicem confugere ad alqm; – rycka, slita ngn ur ngns (barnet ur modrens) a-r: ex amplexu, e sinu (e gremio sköte), e manibus alicujus avellere, divellere, abstrahere; slita sig ur ngns a-r ex amplexu alicujus se eripere; kröka, sträcka a-n brachium contrahere, remittere; lägga a-ne i kors *brachia inter se complicare l. implicare; bildl. manus intra sinum continere; otiosum sedere; otiosum rei spectatorem se praebere.
2. 2. arm af döda ting: af ett kärl ansa; af en länstol ancon (Cael. Aurel.); (jfr Armstöd); af en flod, hamnanläggning o. d. brachium, cornu (portus).

Arm, a.:

1. 1. = mycket fattig: egenus; inops; mendicus.
2. 2. = beklagansvärd: miser, misellus, miserandus; infelix (i. Dido!); jag arme man heu me miserum.

Armband: armilla; brachiale (spinther, Pt.).

Armbindel: fascia l. mitella brachialis.

Armborst: arcus.

Armbrott: fractura brachii.

Armbåga sig (fram), Armbågas: cubitis viam sibi facere; cubitis inter se trudere, urgere.

Armbåge: cubitus.

Armé: exercitus; copiae; manus (parva, magna); agmen (på marsch); acies (till strid uppstäld); se för öfrigt Här.

Armharnesk: brachii tegumentum.

Armhåla: ala.

Armod: egestas, inopia; yttersta, bittraste a. extrema egestas, summa inopia; mendicitas.

Armpipa: öfre: os humeri; nedre: radius.

Armstake: candelabrum.

Armstark, Armstyf: lacertosus; magnis lacertis (homo).

Armstyrka: lacerti; validi lacerti (habere l-os; sunt in aliquo lacerti).

Armstöd (på en stol): ancon solii; brachium solii; fulmentum brachiale solii.

Armsvett: sudor alarum; hircus; alarum graveolentia.

Armveck: sinus l. flexus brachii.

Aromatisk: fragrans; svave olens; (aromaticus).

Arrendator: colonus (= landtbonde); a. af kronoinkomster redemptor, conductor vectigalium; publicanus.

Arrende:

1. 1. = arrenderande: conductio, redemptio; taga (hafva) på a. conducere (domum, hortum, vectigalia); redimere (vectigalia); bortlemna på a. locare.
2. 2. = Arrendeafgift, se detta ord.

Arrendeafgift: merces (praedii, ex fundo); pensio (p-m solvere); vectigal (ränta af statsjord).

Arrendekontrakt: lex l. formula redimendi, conducendi, locandi.

Arrendera: conducere (praedium); redimere (vectigalia); a. bort locare.

Arrest: = fängsligt förvar: custodia; oeg. om sjelfva häktet, fängelset: custodia, vincula (n. pl.); carcer; sätta, sitta i a. in c-am, in vincula publica dare, tradere, includere, conjicere alqm; in custodia haberi, teneri, detineri, asservari; döma till a. *in carcerem damnare; fly, lössläppas, befrias ur a. e custodia, e vinculis publicis effugere, educi, emitti; custodiā liberari (N.); fri a., husarrest libera l. domestica custodia.

Arrestant: captivus; nexus.

Arrestera: comprehendere, reprehendere (fugientem), in vincula conjicere (se Arrest).

Ars: podex, nates, culus.

Arsprygel: verbera natium; få a. natibus plecti; gifva a. nates alicujus caedere.

Arstarm: anus.

Arsenal: armamentarium.

Art:

1. 1. = naturlig beskaffenhet; lynne; art och beskaffenhet: natura; ingenium (hos lefvande varelser); genus (= beskaffenhet i mots. till qvantitet); mos (= sed, ande); ädel a. bona natura; dålig a. vitiosa natura; vitium; allt efter sin a. pro sua quisque natura (ingenio); allt efter sakens a. (och beskaffenhet) pro rei (causae) natura l. ratione; undervisning kan väcka och fila, a-n kan den ej förändra doctrina accendere et limare potest, naturam quidem et ingenium mutare non potest; sådant bedömes efter a-n, ej efter mängden haec genere spectantur, non numero; sådan är qvinnans a. hic mos est mulierum; (tale est ingenium muliebre); till sin innersta a. god, men bortskämd af dåliga vanor naturā bonus, depravatus mala consuetudine; det är så min a. (mitt sätt) hic meus mos est.
2. 2. pregnant = god a.; skicklighet: det har ingen a. med honom non valet naturā; caret ingenio; det har ingen a. att göra så non decet ita facere.
3. 3.
   1. a. = slag: genus.
   2. b. underafdelning af slag: pars, forma, species; (pars subjecta generi).

Arta sig:

1. a. om menniskor: a. sig väl (äfven pregnant arta sig): bonis moribus esse; bene moratum esse; dare signa boni, praeclari ingenii, bonae indolis (C. de Fin. III. § 9; L. I. 39); ad recta tendere; rectā viā niti; det beror derpå, huru han a-r sig refert, qualis futurus esse, quali ingenio esse videatur, qualibus sit moribus; a. sig illa malis moribus esse; degenerare; (plane abhorrere et absurdum esse – i fråga om ett visst yrke, C. de Or. II. § 85).
2. b. om växter: bene, commode, anguste provenire.
3. c. om allmänna l. abstr. subjekt: res bene, male, haud absurde l. incommode evenit, cedit; det a-r sig till storm res ad tempestatem spectare videtur.

Artad: väl, illa a. (om subjekt i allm.) bonus, malus; i moralisk men.: bene moratus; male moratus; bene natura l. moribus informatus (jfr Likartad).

Artig:

1. 1. = nätt, treflig: lepidus, concinnus; lepida fabella en a. historia; lepide, (lepidum, Hor.) dictum ett a-t infall; ett a-t (näpet) ansigte concinna facies; = vacker i betydelsen ansenlig: en a. summa l. förmögenhet satis magna, commoda pecunia.
2. 2. = belefvad: commodus, humanus, urbanus, comis, blandus.

Artighet: commoditas, humanitas, urbanitas, comitas, venustas; konkret = artighetstjenst: officium; l. artigt yttrande: blanditiae; säga ngn artigheter blandiri alicui.

Artigt: (jfr Artig): lepide; urbane, humane.

Artikel:

1. 1. i grammatisk men.: *articulus.
2. 2. = moment af ett fördrag, en lagbok, en lärobok: locus, pars, caput; fredsartiklar leges l. condiciones pacis.
3. 3. = uppsats i en tidning: locus; disputatio.
4. 4. = vara, handelsvara: merx; genus.

Artilleri: tormenta bellica; apparatus tormentorum (jfr catapulta, ballista).

Artillerist: *tormentarius.

Artist: artifex (se Konstnär).

Arvode se Arfvode.

As: cadaver; corpus mortuum.

Asa:

1. 1. tr.: trahere.
2. 2. intr.: trahi.

Ask, f.: fraxinus; ornus; – i sammansättningar ask-: fraxineus, orneus.

Ask, m.: (= liten låda): scrinium, capsula, arcula.

Aska, f.: cinis; lix (lut); favilla (falaska, fin a.); fädrens, de dödes a. cineres majorum, mortuorum; lägga i a. in cinerem vertere; incendere, comburere, incendio delere; falla ur a-n i elden vitato minore malo in majus (pejus) irruere; graviorem plagam accipere, ut minorem repellas; (incidit in Scyllam, qui vult vitare Charybdin; jag är stoft och a. umbra hominis sum, non homo).

Aska, v. tr.: cinere conspergere.

Askfärg: color cinereus.

Askfärgad, Askgrå: cineraceus, cinericius.

Askhög: acervus cinereus; cineres; förvandla i en a. in cinerem vertere, redigere.

Askkruka: urna.

Askmörja: favilla.

Asp: pōpulus tremula.

Aspiration: aspiratio (consonantis), C.; spiritus, Prisc.

Aspirera:

1. 1. i grammatisk men.: consonanti aspirare (Qu.); in consonante aspiratione uti (C.).
2. 2. bildl.: a. ngt, att blifva ngt: aspirare alicui rei (Vg.); affectare rem (C.); concupiscere alqd.

Astrolog: mathematicus; astrologus.

Astrologi: mathematica.

Astronom: astrologus; astronomus.

Astronomi: astrologia, astronomia.

Asyl: asȳlum, confugium (se Fristad, Tillflyktsort).

Ateism: doctrina, disciplina, ratio l. opinio deum (deos) esse negans, tollens; doctrina etc. eorum, qui deum (deos) tollunt; hylla a-en eorum sequi doctrinam, qui Deum esse negant; Deum esse omnino negare; Deum tollere.

Ateist: (ἄθεος, atheus) = qui Deum esse negat, (qui deos tollit).

Ateistisk: impius (Lucr.); deos contemnens.

Atlet: athleta; luctator; pugil.

Atletisk: athleticus, pugilatorius; a. växt statura, qualis pugilem decet (jfr Kämpe, Kämpalik)

Atmosfer: āer (circumjectus, circumfusus terrae, terrae proximus); caelum; sund, osund a. āer purus, saluber, pestilens; caelum salubre, pestilens.

Atom: corpus individuum (ac solidum), C.; corpus insecabile (Qu.); atomus.

Atomist: qui corporibus individuis omnia conficit (anser allt hafva uppkommit l. bestå af atomer).

Att:

1. 1. preposition vid infinitiven: motsvaras i latinet
   1. a. af blott inf., då inf. är subjekt l. predikat i satsen l. objekt vid vissa ofullständiga verb (Seyff.-Ehrnb. § 289; äfven vid habere i bet. kunna).
   2. b. af gerundium, då infinitiven bestämmer vissa subst. l. adj. l. är beroende af vissa prepositioner (se närmare hos Ehrnb. §§ 336–39).
   3. c. när infinitiven står ss. bestämning till ett subst. så, att den utmärker det, hvari en egenskap består l. visar sig, kan den endast undantagsvis uttryckas med gerundium, utan återgifves i regeln med en relativ l. kausal sats, t. ex. hans dårskap att tro sig förstå saken stultitia ejus qui crederet l. credentis se intelligere; legionernas djerfhet att välja kejsare audacia legionum, quae imperatorem elegissent.
   4. d. der inf. med att utmärker afsigt, bestämmelse l. möjlighet (jfr a), återgifves den nästan aldrig i lat. med blott inf., utan stundom med gerund. genit. och causā l. gratiā, med gerund. ackus. och ad l. med supinum ackus. (vid rörelseverb); eljes med ut (ne) och konjunktiv l. relativsatser i konj.: vi hafva fått ögon att se med oculi nobis dati sunt, quibus cerneremus (ad cernendum); jag finner intet att klandra nihil reperio, quod reprehendam; här är ngt att förtjena est, quod quis mereri l. lucrari possit; en bekantskap att göra homo notitiā dignus; han bad oss (att) komma a nobis petivit, ut veniremus; han lockade oss att glömma tiden nos induxit, ut, quae hora esset, oblivisceremur; storm hindrade oss att segla tempestas obstabat, ne navigaremus; (dock ngn gång inf. efter a.).
   5. e. ss. uttryck för följd måste inf. med att likaledes återgifvas med ut: han var nog oförskämd att fordra tanta erat impudentia, ut postularet; jfr c.
2. 2. konjunktion, hvilken bör i lat. öfversättas med:
   1. a. ackus. med inf., Ehrnb. §§ 290 ff.
   2. b. quod, l. c. §§ 271, 296.
   3. c. ut, ne, l. c. §§ 259–62.
   4. d. quominus, quin, l. c. §§ 265, 266.

Attack se Anfall.

Attentat se Anfall (vanl. med bibetydlse af lömskhet l. olaglighet).

Attest se Intyg.

Attribut: (i gramm.) attributum; = egenskap id quod rei adjunctum est; en saks a. rei attributa, eventa (Lucr.), adjuncta (Hor.).

Audiens: aditus; admissio (Pn., Su.); begära a. aditum petere; gifva a. aditum dare; copiam sui, potestatem sui conveniendi facere l. praebere alicui; admittere alqm; få a. admitti.

Auditorium: schola (C. de Or. I. § 102); auditorium (T.).

Augusti månad: mensis Sextilis.

Auktion: auctio; sectio (a. på byte l. konfiskeradt gods); fraseologiskt äfven hasta publica, emedan en stång uppsattes ss. tecken att auktion hölls; pålysa a. auctionem proscribere, proponere; hålla a. a-em facere; auctionari; gå till a.: (om person) ad hastam venire, accedere; (om saker) hastae subjici, voci praeconis subjici, sub hasta vēnire.

Auktions- i sammansättningar: auctionarius, t. ex. auktionssal atrium auctionarium; auktionsanslag (-plakat) tabula auctionis l. auctionaria.

Auktor:

1. 1. = mönsterförfattare, auktoritet för språk och stil, källa: auctor.
2. 2. författare i allm.: scriptor.

Auktoritet:

1. 1. i abstrakt men.: auctoritas (plus apud me valet antiquorum a.).
2. 2. konkret (om person l. persons ord): auctor (ad auctores confugere; uti auctoribus ad rem confirmandam); auctoritas.

Autenticitet: (= att en skrift – ett intyg – härrör från den, af hvilken den föregifver sig vara skrifven): auctoritas (indicii, testimonii; jfr C. pro Sulla 14. 41, pro Flac. 22).

Autentisk: authenticus, Jct.; verus, certus, certi auctoris; certo auctore volgatus; cujus certus exstat auctor; – mots. falsus, suppositus, suppositicius.

Ax: spica; gå, hafva gått i ax ad spicam perduci, perductum esse; rika, magra ax spicae uberes, tenues l. steriles.

Axel (kring hvilken ngt vänder sig): axis (rotae, caeli); verldens omhvälfning kring sin a. caeli l. mundi conversio; versari, converti circum axem.

Axel: ala; humerus (= skuldra); bära kappan på båda a-ne utrisque partibus favere, se dare; neutros offendere velle; (om en sakförare) praevaricari; se ngn öfver a-n despicere; prae se contemnere; infra se positum putare alqm.

Axformig, Axlik: spici ordine structus; spicae similis; ad similitudinem spicae.

Axiom: certa stabilisque sententia; sententia certior, quam ut egeat argumentatione l. demonstratione (ἀξίωμα l. pronuntiatum betyder kategoriskt omdöme, C. Tusc. I. § 14).

Axplockning: spicilegium.

B

Backe: clivus (collis, tumulus kulle); gå uppför b. clivum ascendere, clivo adverso ascendere; på höjden af b. summo clivo; – i umgängesspråket ofta = humi l. in humum prosternere; bildl. = vara l. stå på bar b. nudum paene destitutum esse; nudum inopemque relictum esse, C.

Backig: clivosus, salebrosus, asper.

Backstuga: tugurium clivo subjectum (adjectum).

Bad:

1. 1. sjelfva badandet l. vattnet, hvari man badar, jemte tillbehör: lavatio (l. parata est); taga ett b. lavari (part. pres. lavans, supin. lavatum); taga ett kallt b. frigidā lavari, perfundi; läkaren föreskrifver kalla bad medicus praescribit, ut quis frigidā lavetur; stiga ned i b-t in aquam (lavatum) descendere, in solium descendere; sitta i b-t in alveo, in lavacro considere; in piscina natare; träffa ngn i b-t lavantem offendere alqm.
2. 2. = baden vid en badort l. badorten sjelf: aquae; begagna b-n i Wiesbaden aquis Mattiacis uti; b-n vid Pozzuoli anses högst välgörande aquae Puteolanae saluberrimae putantur.
3. 3. = badanstalt: balneum (enskild); balneae (offentlig); thermae (anstalt för varma b.).

Bada:

1. 1. tr.: lavare; aquā perfundere, perluere, fovere alqm l. partem aliquam corporis.
2. 2. intr.: lavari; aquā perlui, immergi; = begagna baden på ett ställe aquis (Sinuessanis) uti; – bildl. b. i tårar in lacrimas effundi, ora implere lacrimis obortis; b. i svett sudore madere.

Badafgift: balneaticum.

Badanstalt: balneum (mindre, enskild = badstuga), balneae (större, offentlig); thermae (varmbadsanstalt).

Badare, Badmästare: balneator.

Badda:

1. 1. = fukta med vatten l. med ngt som är doppadt i vatten: fovere (vulnus lymphā); lavare.
2. 2. om stark värme:
   1. a. solen baddar (på ngt) sol ardet; torret, urit (caput).
   2. b. badda sig (framför brasa): igni, ad ignem concalefieri, se concalefacere; (i solen): apricari; solis ardore torreri.

Baddning: fotus (Pn.).

Badgäst: qui aquis (balneis, thermis) utitur, ad aquas venit; Bajae besöktes af många b-r multi ad aquas Bajas convenire solebant.

Badhus: balneae.

Badkar: solium, alveus, labrum.

Badkur: usus aquarum; curatio per aquas; ordinera en b. praescribere, ut quis aquis utatur, per aquas curetur.

Badort: aquae.

Badrum, Badstuga: balneum, balnearium; (frigidarium, caldarium, tepidarium rum för kallt, varmt, ljumt bad).

Badställe: lavacrum, lavatio; locus lavationi aptus.

Bagage: sarcinae; särskildt en härs äfven vasa, impedimenta.

Bagare: pistor.

Bagarebod: taberna pistoria; furnaria.

Bagaregosse, Bagarelärling: puer pistoris; pistor.

Bagatell: nugae, quisquiliae (bagateller); res levis, nugatoria, futilis, frivola; åh b-r: nugae!; anse för b. negligere; pro nihilo putare.

Bageri:

1. 1. = bagareyrke l. -rörelse: ars pistoria, quaestus pistorius; pistrina; panificium; drifva, idka b. p-am exercere.
2. 2. = anstalt för drifvande af bagerirörelse: furnus; furnaria.

Bagge: aries; (vervex snöpt b.).

Bajonett: ferrum (pilo) praefixum; verutum; spiculum.

Bak, n.: panificium (i abstr. och konkr. men.); pistura (abstr.); vara sysselsatt med b. panificio occupatum esse, panem coquere.

Bak, m.: = baksida af ngt: pars aversa (postica); tergum; – särsk. = nates, podex; taga sak på bak se, dum expedire velit, induere (C.), irretire (insnärja sig).

Bak, adv. och prep.: post; arkaistiskt pone; otäck bak och före et adversus et aversus turpis.

Baka: pinsere; coquere, (fingere) panem.

Bakarf: *hereditas ascendentium a descendentibus.

Bakben: crus posterius; pes posterior (posticus, Sol.; clunalis, Av.).

Bakbinda: hominem, manus hominis post tergum religare, revincire.

Bakbräde: infurnibulum.

Bakbyggning: posticum; posticulum.

Bakböja: reclinare, reflectere, resupinare; – bakböjd reclinatus (reclinis), resupinus, reflexus.

Bakdanta: absenti maledicere, obtrectare, maculam aspergere; de absentibus male, contumeliose loqui; absentem criminari, rodere (Hor.); se Baktala.

Bakdel: pars aversa, postica; b. af handen o. s. v. manus aversa; af en menniskas l. djurs kropp i allm.: tergum; – ofta = nates, clunes, podex.

Bakdörr: posticum (ostium); postica, -ula.

Bakefter:

1. 1. i rummet: post, pone; komma b. sequi alqm; post (postremum) venire; blifva b. relinqui.
2. 2. i tid: (komma) b. sero (för sent).
3. 3. i sak: blifva b. relinqui (occupet extremum scabies: mihi turpe relinqui et, quod non didici, sane nescire fateri, Hor.).

Bakelse: crustum, crustulum (pueris dare, Hor.); placenta (pane egeo jam mellitis potiore p-is, Hor.).

Bakerst: postremus, extremus.

Bakfjerding: lumbus (mactati animalis).

Bakflod: maris recessus, refluxus; aqua reflua.

Bakfot: pes posterior; bildl. få ngt om b-n (eg. = snärjas): decipi; falli; in errorem induci; errare.

Bakfram: retro; vända b. på ngt invertere, pervertere alqd (äfven i oeg. men.; miscere, turbare omnia); vända hufvudet b. (på en bild) faciem, os avertere; läsa ett ord b. retro, inversas legere literas; kriget går b. bellum secus cedit; (perverse, male geritur); (fluit ac retro sublapsa refertur spes Danaum, Vg).

Bakgata: vicus extremus (Hor.); angiportus.

Bakgrund: recessus (mots. frons; i eg. men. – af ett rum, en tafla: umbra et r. – och i oeg.: eloquentia plus habet in r-u, quam in fronte promittat, Qu.); postscenium (vitae p-a, Lucr.); stå, träda i b. recedere; obscurari.

Bakgård: chors postica.

Bakhjul: rota posterior.

Bakhufvud: occiput.

Bakhåll:

1. 1. = försåt: insidiae; ligga i b. in insidiis esse, latere, subsidere (insidias facere, ponere, collocare, tendere, parare o. s. v. alicui); lägga i b. in insidiis locare, subsidere jubere milites; rusa upp från b. ex insidiis exoriri, (concurrere); falla, råka ut för b. in insidias praecipitare (L.).
2. 2. = reserv: subsidium; hafva i b. = spara, gömma för en senare tid l. ett ändamål, som man med list fördöljer: reservare (legiones ad alterius periculum r. et retinere; consilium ad extremum); abdere.

Bakifrån: a tergo l. med aversus såsom predikat till objektet: angripa, se ngn b. aversum aggredi, aspicere; angripa en här b. a novissimis adoriri.

Bakkälke: trahae pars posterior, traha postica; – bildl.: komma på b-n med ngt sero (för sent) facere alqd (res rustica sic est: si unam rem sero feceris, omnia sero feceris, Cato); rem male gerere (komma på obestånd).

Baklass, Baklast: onus posterioris currus, puppis.

Baklås: dörren är i b. sera (l. pessulus) distorta est.

Baklänges: retro, retrorsus; gå b. ire retro (versum) l. aversum ire; liggande, lutad b. resupinus, reclinatus; ligga, falla b. supinum, resupinum jacere, cadere; affärerna gå b. res alicujus male geruntur (secus cedunt, labuntur).

Bakning: pistura, panificium.

Bakom: post; (arkaist.) pone; post tergum alicujus; gå b. ngn sequi, insequi alqm; pone subire (Vg.) alqm; se b. sig (vanl. se sig om): respicere; utan att se b. sig non respiciens, oculo irretorto.

Bakport: porta postica; i ett läger porta decumana.

Bakpå: (bak på): in aversa l. posteriori, postica parte rei; b. ryggen post tergum (revinctae manus), in tergo; sitta b. vagnen in posteriori parte currus (post aurigam, post sellam, sätet) sedere; sitta b. hästen post equitem sedere; b. bladet (papperet) in tergo paginae; aversā paginā.

Bakre: posterior (mots. anterior), posticus; aversus.

Baksida: pars aversa; tergum; på b-n af boken in tergo libri (summa jam margine – scriptus et in tergo, Juv.), in averso libro.

Bakskepp se Bakstam.

Baksko: b. en häst ferreis soleis pedes equi posteriores munire.

Bakskört: lacinia l. sinus vestis posterior.

Bakslag: repulsus, repercussus.

Bakslug: subdŏlus, obscurus, astutus, vafer; malitiosus.

Bakslughet: animus subdolus, astutia; malitia; doli.

Bakslugt: subdole, astute.

Bakspade: pala (Cato; p. furnaria).

Bakstam (Bakstäf): puppis.

Baksteg: regressus, retrogressus; taga ett b. pedem referre, gradum revocare.

Bakstycke: pars postica l. aversa.

Baksäte: sedes l. sella postica currus.

Baktala: absenti maledicere, obtrectare; absentem criminari, carpere (jfr Bakdanta, Förtala).

Baktalare: obtrectator, criminator, homo maledicus.

Baktill: a tergo; pone; in aversa parte rei, in aversa re.

Baktråg: pila; (alveus pistorius).

Bakugn: furnus; clibanus.

Bakut: retro; slå b. recalcitrare, calces remittere; – det går b. för honom, se Bakfram, Baklänges.

Bakverk: crustulum; placenta mellita.

Bakvänd:

1. 1. eg.: inversus, aversus, versus; slå ngn med b. hand aversa, versa manu caedere alqm.
2. 2. oeg.: praeposterus (tempora – tidsformer – p-a; p-is uti consiliis et acta agere); perversus.

Bakvändt: perverse, perperam; praepostere.

Bakåt: retro; retrorsus.

Bal (pl. baler): chorea; saltatio (festa); fira, hålla b. choreas ducere, celebrare.

Bal (pl. balar): fascis; sarcina; inpacka i b-r in fasces l. sarcinas componere, cogere; – b. papper ducentae quadraginta chartarum plagulae.

Bala ned: stratum, torum turbare, deprimere.

Balans:

1. 1. = vågbalk jugum.
2. 2. = jemnvigt på vågen l. i fråga om tyngder i allm.: paria pondera, pares lances; aequilibrium, -britas; hålla b. librari, (examinari paribus ponderibus); se sustinere; suo nutu sustineri.
3. 3. b. i räkenskaper:
   1. a. motsvarighet mellan inkomst och utgift l. det som åstadkommer denna motsvarighet: rationum aequatio; aequalitas acceptorum et datorum; (aequalis ratio); ratio, comparatio accepti et expensi; utgående l. ingående b. summa reliqui (quae ad sequentem annum, a superiori anno transfertur).
   2. b. = brist i räkenskaper: defectus; deficiens ratio; komma på b. non posse aequare rationes; non habere pares rationes; rationibus deficere; der är b. ratio non compāret l. apparet.

Balansera:

1. 1. = hålla sig i jemnvigt: se librare; librari; corpus librare.
2. 2. i räkenskaper:
   1. a. b. en skuldsumma l. underhållssumma: aeri alieno ferendo l. sumptibus sufficere.
   2. b. = öfverflytta behållningen (saldo) till nästa års räkenskaper: transferre, delegare.

Balanserstång: halter.

Balja, f.:

1. 1. = sabelskida: vagina.
2. 2. ett slags frögömme: vagina, siliqua.
3. 3. ett slags kärl: labrum; hama.

Baljfrukt: legumen.

Balk:

1. 1. långsgående upphöjning, hvaraf ngt afdelas: saepimentum (jfr mellanbalk, medelbalk); porca (rygg mellan fåror).
2. 2. vågbalk: jugum.
3. 3. balk i lagen: liber; ärfda balken liber de jure hereditario l. hereditatum o. s. v.
4. 4. tvärband i ett sköldemärke: fascia, taenia traversa.