Förklaring:

  1. 1. = förtydligande, utveckling: explicatio; explanatio; expositio; f. af ett ord, en skrift verbi interpretatio, explicatio; f. af en författare enarratio, explicatio; (konkret) commentarius; gifva orden en annan f. verba aliter interpretari, explicare; hans f. är oriktig verba perperam interpretatus est; han gaf den f-n att – ita disputavit, ut diceret –.
  2. 2. afgifvande af skäl l. skäl som afgifves för ngt: ratio (reddita); causa; gifva en f. af ngt interpretari alqd (omnia ista ego alio modo i-or, qui palaestras Graecos exercitationis, non disputationis causainvenisse arbitror, C. de Or. II. § 21); gifva en rimlig f. af ngt causam, rationem probabilem rei (cur sit alqd) afferre; gifva en naturlig f. af ngt rem ex causis naturalibus repetere, in naturae necessitate positam docere; etymologisk f. af ett ord verbi notatio, (originatio); jfr Förklara I. 2; f. = upprättelse: satisfactio; ursäktande f. excusatio; defensio; afgifva den f. att excusare med ack. och inf.
  3. 3. = uttalande, öppet tillkännagifvande: significatio; professio; denuntiatio (i hotande bibetydelse); responsum (svar); confessio (bekännelse); krigs f. belli denuntiatio; han afgaf den öppna f-n, att han ansåg sig hafva lof att göra hvad som helst aperte professus est, se quidvis sibi licere existimare; han framträdde med den öppna f-n, att han ej ville lyda konsuln propalam exstitit negans, se consuli parere velle.
  1. (Kommentera) Kommentera
Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!