Ung:

  1. 1. positiv:
    1. a. om menniskor uttryckes ung ss. attribut med sitt substantiv mest med ett substantiv: u. man, qvinna juvenis; u. gosse, pojke, flicka adolescentulus, -a; puer, puella; de unge, ungt folk juvenes, juniores; adolescentes (C. de Sen. 71); juventus; ung äkta man recens l. novus maritus; ung hustru nova nupta; u. ålder prima, tenera (späd), florens, vigens (blomstrande, kraftig) aetas; i mina u-a år me puero l. adolescente; dö ung, i u-a år immatura morte intercipi; in ipso flore aetatis mori; ung soldat tiro; vara ung juvenem esse; florenti aetate esse; för ung nondum maturus, maturus aetate (nondum maturus imperio, L. I. 3); för ung till att (äfven) minor natu, nimis tenera aetate, quam ut –; u-a krafter vires integrae; blifva, känna sig ung på nytt (mirum in modum) repuerascere; u-e gubbar veteres pueri (Pt.).
    2. b. om djur och växter: tener; novellus; ung stut juvencus; ung häst equus tener; (pullus equi); ung hund catulus; u-t kött caro tenera; u-t träd arbor novella.
  2. 2. yngre, yngst: minor natu; minimus natu; junior (blott om menniskor och utan bestämd jemförelse); mycket yngre multo minor; den yngste brodren minimus fratrum; de yngres centurier centuriae juniorum; det yngre slägtet juniorum aetas.
  1. (Kommentera) Kommentera
Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!