Behof:
- 1. eg. och i allm. (det att behöfva
ngt): desiderium (= känsla af behof, b. som
kännes: d. naturae – naturale – explere,
satiare; d. cibi, potionis); necessitas (=
tvingande behof: n. vitae; n-te coactum,
astrictum facere alqd; n-ti servire, foga
sig efter; parēre n-ti corporis, äfven =
förrätta sitt b., tarf); necessitudo simplex
et absoluta (ovilkorligt, kategoriskt); usus
eg. bruk, brukande (kan ej förekomma med
objektiv genitiv – b. af ngt – men väl med
subjektiv); usus necessarii et elegantes
nödvändiga, förfinade b.; usus necessarios
suppeditant facultates – förmögenheten förslår
till de nödvändiga b-n; vårt b. af hjelp är
stort vehementer egemus auxilio; hafva
b. af ngt desiderare, requirere alqd (pauca
d-t, r-t natura); egere, indigere alicujus
rei, re; alicui opus, usus est aliqua re
(l. res); hafva stora b. multis rebus uti,
egere.
- 2. pregnant = brist (egenskap att
vara behöfvande): indigentia (ab natura,
non ab i-a orta est amicitia); inopia; rei
familiaris angustiae l. difficultas; egestas;
vara i (stort) b. premi inopia, egestate
laborare.
- 3. metonymiskt = förnödenhet,
det som behöfves, det behöfliga förrådet af
ngt, i sådana uttryck som: skaffa sig sina b.,
sitt b. af ngt parare, emere (suppeditare)
ea quae ad vitam degendam, ad victum
cultumque, ad vitam opus sunt,
necessaria sunt, pertinent, res necessarias; hans
sällskap är mig ett b. hujus convictu, usu
carere non possum; studier äro mig ett b.
sine his studiis vitam nullam esse
existimo.
|
|
|
|
Kommentera